Hur hälsar du, människa? Du sträcker förstås fram handen och funderar inte mer på saken. Den slarviga inställningen kan vara förödande för karriär och umgängesliv.

Att en ytterst vardaglig handling som att skaka hand kan vara avgörande förstår man när man läser Kroppsspråket på jobbet. Du får nämligen inte stå för nära! Inte heller ska du glo ”offret” rakt in i ögonen. Det behövs träning för denna smått världsomspännande ceremoni. Rita en cirkel, cirka två meter i diameter (går bra så här års ute i snön, annars uppsök en avlägsen grusplan för att inte väcka uppmärksamhet). Cirka två decimeter innanför cirkeln ritar du upp en ny (den privata zonen), och så ännu en cirkel i mitten, den intima zonen. Sen är det bara ett invänta en testperson såvida du inte lyckats locka med dig någon ytligt bekant.

När personen väl infinner sig, så ställ dig i den yttre cirkeln, affärszonen kallad, och studera var testpersonen väljer att sätta fötterna. Ställer hon sig (för det är en hon, säger vi för enkelhetens skull) en bit in i den inre cirkeln: Se upp! Hon kränker din integritet. Nej, har hon inga skumma avsikter, och ni är obekanta, ska hon hålla sig på sin kant, en armlängds avstånd heter det ju. Det är alltså ur hälsningsceremonin begreppet härstammar förstår man nu.

Den intima blicken
Först vid tredje tillfället ni träffas, och känner er någorlunda bekväma i relationen kan ni dra in armbågarna något och träffas i den andra cirkeln. Den intima zonen hamnar man i när det är dags. Så var det detta med blicken. Tro inte att du gör ett hederligt och öppet intryck genom att fästa din blick i motpartens.

Nej, vidvinkla en aning och studera ansiktets nedre del på den du ska skaka hand med. Något motsägelsefullt, kallas detta för den ”intima” blicken, det låter ju som man låtit den sjunka för långt ned. Nå. I övrigt gäller att ha lite uppsikt över din kropp när du talar. Normal samtalshastighet ligger runt 100–200 ord per minut. Under den tiden tänker du omkring 800 ord, det är därför händerna börjar fladdra och ögonbrynen fara. Det är helt OK. Vad du än gör stoppa inte ned händerna i fickorna eller lägg dem på ryggen. Kroppsspråket är det sätt som ger luft åt alla outtalade ord och känslor, enligt Peter Clayton. Det är han som skrivit Kroppsspråket på jobbet.

Död fisk-handslaget tas upp i boken, fast här kallas det manet-handslaget. En person med ett sådant handslag skall man inte avfärda som mesig, eller vad man nu kan dra till med. Många hårdföra förhandlare och stordirektörer med mångmiljonbonusar har sådana handslag.

Undvik att härma
I boken ägnas också det ”vämjeliga” politikerhandslaget ett särskilt omnämnande. Ja, varför skakar de så överdrivet hjärtligt varandras händer och riktigt kramar om dem inför kamerablixtarna, det är ju ett falskspel som ingen går på. Ta inte efter!
Det kan också vara bra att veta man i Japan, Skandinavien och övriga Nordeuropa, Baltikum, USA, Kanada, Storbritannien och Australien helst inte rör vid varandra. Dunkar du en japan i ryggen eller lägger en vänskaplig arm runt hans axlar, ryser han av obehag. Han är också väldigt känslig för ögonkontakt.

I Mellanöstern, Latinamerika, Italien, Grekland, vissa asiatiska länder och även i Ryssland är man mer mottagliga för handpåläggning. Araber sägs vara särskilt öppna för fysisk beröring. Bli inte förvånad om du går omkring i Oman och någon intill dig på gatan plötsligt vill hålla handen. Och vad du än gör när du lämnar Latinamerika eller något Medelhavsland: Vinka inte! Det betyder ogillande. (Här har kungaparet gjort bort sig ofta).

Tänk på att le. Men överdriv inte, varnar Peter Clayton. När man träffar någon första gången ska man le med ögonen och inte med hela ansiktet. Känner du dig inte på humör att le alls får du ta fram skådespelartalangerna.
Slappna av i ansiktets muskler och tänk på nåt trevligt. Med lite träning framför spegeln så sitter ett nästan naturligt leende på läpparna.