Bruken släcks ett efter ett

Pappersbruket i Skutskär. Foto: Pia Hanzi.

Skutskär, Grums, Hammarby och Jönkaöping är bara några. Beskeden om personalminskningar och nedläggningar av svenska pappersbruk har kommit i strid ström det senaste året.

Sulfatdoften ligger tät över Skutskär denna marsdag. Ostanvinden pressar ned röken från skorstenarna. I ett av fikarummen på bruket sitter några av skiftarbetarna. De är missnöjda. Ledningens nya sparplan har förgiftat stämningen. Kostnaderna ska minskas genom att de anställda ska göra mer. På deras avdelning, papperssalen, ska skiftlagen stuvas om.
– Ingen har frågat oss. Plötsligt ska det börja nya och vi ska få nya arbetsuppgifter. De vi har räcker gott. Arbetsmotivationen har de skrotat totalt, säger Mats Eriksson och de tre andra vid bordet nickar instämmande.
Pappers har 402 medlemmar som jobbar på bruket i Skutskär vid Gästrike­kusten. Kjell Bergqvist är avdelningsordförande. Fram till för två veckor sedan satt han i förhandlingar med ledningen om personalneddragningarna på bruket. 70 tjänster ska rationaliseras bort. I slutändan kommer bara en tiondel av dem att sägas upp. Resten löses genom avtalspension, studier, avgångsvederlag och omstuvningar bland tjänsterna.

– Att en personalminskning varit på gång har vi vetat länge. Företaget började prata om det redan sommaren 2004. Men när det kom så var det nytt för oss, vi trodde att bruket var lönsamt, säger Kjell Bergqvist.
Och lönsamt är bruket. Det är inga förluster som redovisas. Men frågan är om bruket är tillräckligt lönsamt. Ribban ligger inte vid plus minus noll, utan betydligt högre. Varje bruk eller fabrik inom Stora Enso har ett avkastningskrav som ska uppnås.
Bruket i Skutskär har under det senaste året satts under lupp. Utredningen har skjutit in sig på tillverkningskostnaden. Vad kostar det att tillverka ett ton pappersmassa i Skutskär jämfört med på andra ställen? Företagets slutsats är att kostnaden måste minska med tio procent. Det är därför jobben måste bort.

Kommer tillbaka
– Det är lönsammare med eukalyptus. Signalen från företaget har varit tydlig om att satsa i Asien och Sydamerika. Det går att få fram träden mycket snabbare där än i våra nordiska skogar, säger Kjell Bergqvist.
Han funderar länge på frågan om hur framtiden för bruket ser ut. Finns det kvar i Skutskär om tio år?
– Jag har tänkt mycket på det … Min förhoppning är att vi är livskraftiga och starka. Jag tror vi kommer tillbaks. Det finns utvecklingsmöjligheter.

Han har lätt att peka på hoten mot fortsatt drift. Om företaget fortsätter att förlägga alla stora investeringar till andra delar av världen kommer det inte gå att vara konkurrenskraftiga i Skutskär. Redan nu är tekniken längre framskriden i de pappersbruk som slås upp i andra delar av världen. Det som sker i Skutskär är utslag av en utveckling i hela Europas pappersindustri. Industrin har överkapacitet i västvärlden, samtidigt som det byggs allt fler nya bruk i Sydostasien och Latinamerika. Tidigare har de europeiska bruken kunnat exportera överskott till andra världsdelar, men de blir alltmer självförsörjande. Där kan stora internationella koncerner bygga upp anläggningar mitt ute i skogen. Samtidigt är råvaran billigare. Ett brasilianskt eukalyptusträd kan avverkas efter tio år, medan en svensk tall kan behöva 70 år på sig.
– De senaste tre fyra åren har det varit en väldig prispress på en del papperstyper. Det har tvingat de europeiska bruken att spara. En del har fått läggas ned, men besparingarna sker framförallt genom kraftiga rationaliseringar, säger Christer Larsson, förbundsekonom på Pappers.

Trots att arbetet bara utgör en åttondel av kostnaden för att tillverka papper är det där nedskärningarna görs. Förklaringen är enkel. De andra delarna är väldigt svåra för företagen att påverka.
Christer Larsson beskriver en utveckling där västvärlden och Europa har svårt att konkurrera. Att utjämna skillnaderna i råvarupriset är orealistiskt. Att få de svenska träden att växa sju gånger snabbare är en uppgift som även för den mest drivne växtförädlare ter sig oöverstiglig.

Några tekniska fördelar att slå mynt av finns inte heller. Maskinerna är desamma, och dessutom är de ofta nyare i de sydasiatiska och latinamerikanska bruken. Skillnaden ligger i trädkvaliteten. De skandinaviska träden är långfibriga, medan eukalyptusen är kortfibrig. Hittills har en del sorters papper, som kartong och tidningspapper, inte gått att göra av den kortfibriga veden. Men utvecklingen går mot att eukalyptusen kan användas till allt mer. Hoppet för Skandinavien ligger i att hitta nya fördelar med långfibren.

– Det vi ser är en kraftig strukturomvandling, som ännu inte är färdig. Skandinavien ligger bra till jämfört med övriga Europa. Det finns ett kraftigt tryck på att höja lönsamheten. Det går att göra antingen genom att hitta en lönsam nisch eller att höja volymen. Branschen präglas av stordriftsfördelar, säger Christer Larsson.

Besked i oktober
Sex mil väster om Skutskär ligger Hammarby bruk. Även det bruket är en del av Stora Ensokoncernen. Än så länge. Den lilla enheten i Hammarby, med 86 anställda, ska läggas ned. Nästa fredag är sista dagen som produktionen pågår för fullt. Efter det ska maskinerna monteras ned och arbetet med att plastbelägga kartong utföras i värmländska Forshaga. Beskedet om nedläggningen fick avdelningsordföranden Conny Jonsson i slutet på oktober.
– Jag blev chockad. Att vi skulle läggas ned var något som jag inte hade föreställt mig. Jag visste om sparkraven inom koncernen. Men med de siffror vi hade… Vi har aldrig gått så bra som förra året. Jag hade förstått det på ett annat vis om vi gått dåligt, säger han.

Nedläggningen av Hammarby bruk är en del av koncernens sparpaket, Profit 2007. Med ledningens sätt att räkna sparas 55
miljoner kronor i fasta kostnader. Enheten i Forshaga har större kapacitet och har under senare år bara gått på halvfart.
För ett samhälle med 900 invånare är förlusten av åttiotalet arbetstillfällen svår.
För Conny Jonsson har all energi gått till att svara på omgivningens frågor och försöka lösa situationen för dem som förlorar jobben. Lite draghjälp har han haft i att näraliggande ståljätten Sandvik ska ta in en stor mängd sommarvikarier i år.  Många av dem som tvingas sluta i Hammarby har gått dit.
Storas, och sedermera Stora Ensos, anläggning i Hammarby har 23 år på nacken. Pappersbruket kom till som ersättningsindustri när den tidigare sulfitfabriken lades ned 1982. Conny Jonssons förhoppning är att något liknande ska ske igen. Byalaget försöker som bäst hitta nya aktörer.
– Sådant arbete tar självklart tid. Det är inte bara att knäppa med fingrarna. Men det finns intressenter, säger han.