Det är bara mars men valrörelsen passerar redan lågvattenmärkena. Favoritsporten – fälla sosse – har dragit igång och den borgerliga mediadominansen skitar ner i landskapet. Jag är faktiskt mer rädd för idiottyckarna i press och teve än för en full SSU:are vid namn Anna Sjödin.
Tänk, folkpartisten Karin Pilsäter! Fyllekörning brukar av pressen betraktas som mordförsök av vettvilling med livstid som påföljd. En fara för mänskligheten. Men Pilsäter har gått tillbaka till jobbet och världskrigsrubrikerna uteblev. Om Pilsäter varit socialdemokrat skulle hon ha varit död nu, men det är skillnad på folk och folkpartister.
SSU:s ordförande Anna Sjödin var knappast en livsfara, hon hade druckit och fick stryk av en krogvakt. Ett öde hon delar med massor av svenskar varje helg. Men trots blåmärkena drog inte den stora debatten om väktarvåld igång, om bland annat varför man måste vara moderat riksdagsman och heta Per Bill för att få rättvisa mot en så kallad entrévärd. Nej, eftersom vi lever enligt det borgerliga dumskallesamhällets lagar handlade det istället om huruvida förtroendet för Göran Persson kunde överleva vad som framställdes som Poltava.
I Sveriges största morgontidning har mejlen som Mats Lindström skickade om/till Fredrik Reinfeldt likställts med Watergateskandalen. Om vänstern vinner valet kommer det antagligen jämföras med machtübername och om sedan Göran Persson snubblar på gatan så kommer vi tvingas tänka på det romerska imperiets fall. Fredrik Reinfeldt däremot har upphöjts till någon slags Muhammed som man till skillnad mot socialdemokratiska politiker inte får satirisera på nätet utan att det kallas förtalskampanj och sägs spegla en socialdemokratisk kultur. Vad ska man då säga om Palmehatet eller den dagliga mediamobbingen av Göran Persson?
Men det värsta är att journalisterna frivilligt spelar dumma i huvudet för att sprida sossehatet. Det naturliga och självklara att socialdemokraterna, liksom alla andra partier, har en strategi för hur man ska hantera valrörelsen blev en nyhet som äntligen bevisade att SAP faktiskt är ett förbrytarsyndikat.
Jag är dock mest är förundrad över är att så många väljare i vårt borgerliga media-Nordkorea ändå fortsätter rösta vänster. Hur kan de behålla sitt förnuft intakt när journalister på grund av politik, okunnighet eller mainstreambekvämlighet varje dag försöker högermanipulera våra hjärnor? Inte ens om Leijonborg biter småflickor och Reinfeldt verkligen är en varulv så skulle det gå mediadrev mot en borgerlig politiker. Sveavägen 68 är förevigt Transsylvanien. Och det största hotet mot demokratin är inte den ekonomiska makt- och mediakoncentrationen utan en 54 årig kvinna vid namn Marita Ulvskog. Kära arbetarrörelse skaffa er en långsiktig och hållbar mediapolitik, inte fler mediakonsulter. Det här kan vara sista gången det funkar, inte tack vare, utan trots allt.
Ann Charlott Altstadt
Journalist och författare
Skriv ett e-postbrev till redaktionen
