De ändlösa betraderna i barndomens finländska åker lärde Paula Liukkonen tålamod, förklarar hon mellan tuggorna. Och att böja rygg.

Fast det senare väcker tvivel. Hon ger ett sturskt intryck där hon sitter och låter thaigrytan sig väl smaka. Att äta gillar Paula, bara hon slipper tillaga maten själv.
Och räkna. Ekonomie doktorn och docenten i företagsekonomi älskar siffror.
– Jag har alltid jobbat med siffror. Siffror är både grymma och roliga … ja, härliga när man vet hur de beter sig.

Paula Liukkonen säger att det är en ”arbetsskada” att hon blev beteendeekonom.
Hon klär sina siffror i kött och blod.
– Bakom siffrorna finns alltid en händelse. Siffror och beteenden hänger ihop. Kan man få människor att förstå det är de mer benägna till förändring.
För 20 år sen gjorde Paula Liukkonen en turné över landet för att lära städbolagen att ergonomi är ekonomi. Det blev ett väldans rabalder när hon påtalade att städyrket producerade arbetsskador och sjukskrivningar.

När man nämner företagshälsovård ryggar hon. Det är ett ”fult ord”,
– Det skulle behövas en bomb, om man törs använda uttrycket i dessa tider, för att spränga upp den stelnade organisationen. Man är i klorna på gamla gubbar som klamrar sig fast till pensionen. Tänk, det är samma gubbar på samma plats som för 30 år sen.
Fantastiskt!

Frustrar över miljoner
Nu är hon igång. Det glittrar farligt i de havsgröna ögonen, när vi kommer in på ”fusket”.
– Från gång till annan ska det jagas sjukskrivna. Det ger sken av handlingskraft. Man kan dra sig tillbaka sen ett tag och känna sig nöjd. Ungefär som när man städar ur linneskåpet hemma. Detta är det stora samhälleliga bedrägeriet. Man borde fråga sig: Behövs det här verkligen? NEJ! Vi vet exakt hur stort fusket är. Det finns nästan inte.
Paula Liukkonen frustar över de hundratals miljoner som kastats ut för att komma tillrätta med ”fusket som inte finns”.
”Det här är många av de svenska myndigheternas problem. Alla har sin slev i varenda soppa och ibland hamnar man i sin egen soppa utan att riktigt veta hur man hamnade där”, är hennes slutledning.

Tillsammans med en forskarkollega har hon undersökt förekomsten av fusk bland
sjukskrivna. 30.000 tillfrågades (83 procent svarade). Det visade sig att 70 procent var frånvarande på grund av sjukdom. Övriga angav annan orsak som konflikter på jobbet, mobbning, sexuella trakasserier.
En liten del (0,3–0,4 procent) medgav att de varit frånvarande på grund av egna angelägenheter: problem med barnpassning, uträtta ett ärende som arbetsgivaren inte medgav ledighet för.
– Är det fusk det, att man tvingas ta ledigt på eget sätt när organisationen inte medger det?!
60 procent svarade ja på frågan om de arbetat trots att de varit sjuka.
– Folk hyser en enorm lojalitet och motivation för sitt arbete. Det ser man särskilt i yrken där man kommer nära brukaren, kunden, som inom barnomsorgen och sjukvården.
Här skjuter hon ifrån sig brickan och sätter armbågarna bestämt i bordet.
– Hördudu, den där Curt Malmborg, vem är det? Vad har han för bakgrund?
Ett tv-inslag med försäkringskassans generaldirektör och fuskjägare har retat upp henne.
– Försäkringskassan borde ha respekt för försäkringstagarna. Utsatta människor som betalar deras lön ska inte mötas av hotfulla anklagelser. Det finns för få alternativ för att komma ur arbetsåldern med hedern i behåll. Man är inte bara fullt frisk eller helt sjuk.

Kompakt tystnad
Paula Liukkonen har skrivit en rad böcker på sitt favorittema ekonomi i bred betydelse.
Men hon har också ägnat sin institution på Stockholms universitet en egen skandalbok, med undertiteln ”Överhetens kupp mot företagsekonomer”.
Den mottogs på institutionen med maktens språk: kompakt tystnad.
– Haha, men jag vet att den har lästs på andra universitet. Jag ska skriva en fortsättning, säger hon och ler i mjugg.
Nej, att hon lärde sig böja rygg där i betåkern bär inte syn för sägen.
– Jag har blivit kallad ”ett stort arbetsmiljöproblem” av min chef på institutionen. Jag är stolt över det! Hade jag inte varit det som institutionen ser ut, hade jag verkligen varit illa ute.

Den intensiva blicken mildras. Plötsligt tittar mormor och farmor fram. Förmodligen inte den bullbakande typen, dock.
I Finland finns sonen med två barnbarn, och så ett alldeles nytt i Sverige. Paula Liukkonen slits mellan maken i hemmet i närheten av Björneborg och hemmet i Stockholm, med närhet till familjens nytillskott.
Väl hemma i Finland får intrigerna i den akademiska världen bero. Där åker vardagselegansen av och gamla paltor ur garderoben på. Hon har en egen liten skog som hon vårdar ömt tillsammans med maken.
– Det ska bli en mönsterskog. Vi gallrar och pysslar för att ekorrarna ska trivas, säger Paula Liukkonen, som är duktig på att låta yxan gå.

FAKTA: Paula Liukkonen
Ålder: 59.
Arbete: Stockholms univerisitet och Tekniska högskolan i Tammerfors.
Bor: Stockholm och Björneborg.
Familj:  Man och två barn, tre barnbarn.
Läser:  ”Synnerligen spännade” bok om maffians organisation.
Tjänar:  ”Den enda docenten som inte fått höjd lön på två år, och som inte heller kommer att få det inom en sexårsperiod.”