NY BOK. Motstånd är vägen. Bortom den traditionellt organiserade politiken finns en medvetenhet som tar sig uttryck i en längtan efter en annan och bättre värld där varje människa är en individ, där utsugning av både människor och miljö är ett minne blott, och där hierarkiska modeller har ersatts av sann demokrati.

Men för att uppnå detta måste den rådande ordningen förkastas helt och hållet och ett nytt medvetande växa fram. Känns tongångarna igen? Alla som någonsin har varit i kontakt med någon form av motståndskultur vet hur viktigt det är med motstånd både på det mentala och det praktiska planet. Enda sättet att vinna över systemet är att ställa sig utanför det.  Systemet går nämligen inte att förändra, bara att förkasta.

Denna grundtanke i hela den utomparlamentariska rörelsen har fått de två vänsterorienterade akademikerna, Joseph Heath och Andrew Potter att se rött. I Nation of Rebels. Why Counterculture became Consumer Culture, menar de att hela motståndskulturen riskerar att slänga ut barnet med badvattnet när den premierar gatufester och subversiva gester framför facklig organisation och att arbeta för sociala förändringar inom systemet. Det är roligt att måla graffiti, spela i ett band och färga håret lila, men på vilket sätt bidrar dessa saker egentligen till förbättrade sociala villkor?

Att vara subversiv och individuell innebär inte automatiskt ett slag mot det hatade systemet, det kan lika gärna spela rakt i händerna på marknadskrafterna. Trots att motståndskulturens främsta fiende alltid har varit konsumtionssamhället är rörelsen en del av det snarare än en motståndsgrupp. Det subversiva, det coola, det som inte är en del av systemet har alltid använts för att sälja både produkter och identitet och motståndskulturens koder är en av reklamens mest gångbara metoder.

Analysen håller inte
Även utomparlamentariker utgör ett marknadssegment, om inte för Nike, så för ekologiska ägg, rättvisemärkt kaffe, subversiva jeans och band som producerar musik på sina egna bolag. Det bästa med Heaths och Potters bok är deras analys av den inneboende snobbismen inom motståndskulturen, en snobbism som består av en inte så liten dos förakt och rädsla för massan. Alla de som inte har vett nog att inse att deras medvetande styrs av kapitalet.

Denna rädsla har inom motståndskulturen lett till ett förhärligande av individuella uttryck, vilket i själva verket bara är ett uttryck för exklusivitet och en markering mot dem som inte är lika coola. Men tyvärr håller analysen inte hela vägen. Författarna är så förtjusta i att peka ut de mer idiotiska aspekterna av motståndskulturen att de till slut massakrerar allt rörelsen står för.

De har helt rätt i att det inte går att förändra konkreta sociala problem genom att kräva den totala upplösningen av ett system och att kollektiva lösningar är enda vägen när det gäller att lösa globala problem som miljöproblem, bolagsmonopol och handelsprotektionism, men de har helt missat att marknadens vinstintressen ofta står i konflikt med demokratiska ideal.
Men det är onekligen intressant med en bok som förespråkar mer reglering, mer regeringsmakt och mer kompromiss och anpassning, något som borde få marknadsliberaler och utomparlamentariker att sätta i halsen.

Titel: Nation of Rebels. Why Counterculture
became Consumer Culture
Författare: Joseph Heath & Andrew Potter
Förlag: Harper Business

Petra Meyer
Frilansjournalist
Maila redaktionen