De som exploaterar fattiga försöker alltid legitimera sitt handlande. I USA hävdade söderns plantageägare att de svarta hade det bättre som slavar på bomullsfälten än i hyddorna i Afrikas djungel. Onkel Tom var slavägarnas namn på den foglige och tacksamme slaven. Slaveriet var inget förtryck – det var bara den tidens sätt att hjälpa de fattiga till arbete.
I Sydafrika hävdade rasisterna att de svarta hade det bättre i de vitas guldgruvor än i hyddorna på de torra och magra åkerlapparna i deras tilldelade homelands. Rasismen var inget förtryck, det var bara den tidens sätt att hjälpa de fattiga till arbete.
I Sverige hävdar borgerliga debattörer och arbetsgivare att de lettiska byggnadsarbetare som kommer till Sverige och arbetar har det bättre här än som arbetslösa hemma i slitna ryska hyreskaserner. Att vägra teckna ett svenskt kollektivavtal när de är i Sverige är därför inget förtryck, det är bara vår tids sätt hjälpa de fattiga till arbete.
I somras var jag inbjuden till att sitta i TV-soffan. Ämnet var för tusende gången Laval un Partneri som vägrade teckna kollektivavtal för bygget i Vaxholm
Jag sa då att fackligt vardagsarbete i utkanten av arbetets marknad är som ett renhållningsarbete. Att hålla rent från skumraskföretag, svenska och utländska som inte betalar skatt, inte följer lagar och vägrar att teckna kollektivavtal. Men också rent från arbetare som är strejk- eller blockad-
brytare. Jag kallade dem alla för sopor. Något som ständigt måste bäras ut annars blir det bara oreda överallt för alla.
Sopor stämmer bra
Det var uppenbarligen en effektiv liknelse ty den har upprört många och länge. Till och med den lettiska ambassadören lär ha skrivit till LO:s ordförande och frågat om sopor var en adekvat benämning. Jag vet inte vad hon svarade.
I näst senaste LO-Tidningen är Janerik Larsson, vice VD på Svenskt Näringsliv, fortfarande, efter mer än sju månader bekymrad över mitt omdöme och mitt språkbruk i TV. Hans omsorg värmer i vinterkylan.
Men problemet är inte mitt omdöme och mitt ordval. Problemet är att Svenskt Näringsliv betalar för jurister som ska hjälpa ett utländskt företag att slippa undan svenskt kollektivavtal. Slippa undan så att andra företag sedan illojalt kan konkurrera ut de seriösa företag som är medlemmar i Svenskt Näringsliv och har avtal.
Om demokratin fungerar inom arbetsgivarnas organisationer, om det är något krut i ägarna av tusentals medlemsföretag så borde de ställa styrelsen i Svenskt Näringsliv till svars. Till svars ty den agerar inte i enlighet med de egna medlemsföretagens intresse.
Men då kan ju styrelseledamöterna alltid försvara sig med att det bara är vår tids sätt att hjälpa de fattiga till ett arbete och att de lettiska arbetarna är så tacksamma, precis som en modern Onkel Tom.
Ingemar Göransson
Utredare på LO
Maila redaktionen
