På LO:s  och socialdemokraternas gemensamma valupptakt hade ett seminarium fått rubriken: ”Vilket är viktigast; kön eller klass?” Troligen hade arrangörerna valt en provokativ rubrik för att få fler intresserade. För vi vet att det går att driva båda frågorna på en gång, och det är så vi måste göra.

Det är förstås en fråga om makt. Medelklasskvinnor och borgerliga kvinnor som är i majoritet i de feministiska rörelserna intresserar sig inte för klasskampen eftersom den hotar deras position. Många ”vänstergubbar” har inte gillat feminismen, eftersom den skulle hota deras makt i samhället. Men båda kamperna är lika viktiga. Det går inte att vänta med könskampen tills vi nått något utopiskt klasslöst samhälle. Världen kommer inte att skimra i rosenrött om kapitalismen försvinner men patriarkatet är kvar eller vice versa.

De som tycker att klass- eller könsbegreppet är förlegat kunde inte ha mer fel. Både en människas klass och kön påverkar hur man har det på jobbet, vad man orkar när man kommer hem, vad man har råd att göra på semestern, hur man mår och vad man får för pension. Kvinnor tjänar mindre, har ofriare arbetsliv, har mer arbetsrelaterade sjukdomar, känner mer oro och ångest, gör mer hemarbete och så vidare.

S-regeringen avser att lägga en jämställdhetsproposition under våren, den och övrigt jämställdhetsarbete blir viktiga verktyg i valrörelsen och för det framtida jämlika och jämställda samhället. Men det krävs mer jobb av oss inom fackföreningsrörelsen och partiet och det räcker definitivt inte med några få symbolfrågor. Visst har det en poäng att vi har kvinnor på alla poster i samhället, men vi får inte automatiskt ett jämställt samhälle genom att en kvinna är statschef, vd för Volvo eller Eriksson, eller ens statsminister.

Klasstänket bortblåst
Skatteavdrag för hushållsnära tjänster är ett praktexempel på dålig jämställdhetspolitik. Många tycker att det är en bra idé, så kvinnor har möjlighet att göra karriär enligt samma spelregler som män. Men varför skulle samhället bidra till att vissa kvinnor ska städa andras toaletter medan andra kvinnor gör karriär? Klassperspektivet har försvunnit och tanken på jämställdhet i familjen är också borta.

En feministisk och socialistisk lösning på samhällsproblemen kan aldrig vara att bara vissa kvinnor ska få det bättre. Kvinnor i handeln får inte bättre villkor för att Antonia Ax:son Johnsson äger Åhléns, när systemet är kvar. Vi måste förändra patriarkatet och inte nöja oss med att bara stoppa in kvinnor i de system som finns!

Klass och kön är det som gjort att vi blivit en feministisk rörelse. Kvinnor och män behöver varandra och behöver samarbeta bättre.

Ronny Olander,  Siw Wittgren-Ahl, Kurt Kvarnström,  Susanne Eberstein, Christer Engelhardt
Riksdagsledamöter

Inger Segelström
Europaparlamentariker

Medlemmar i LO, TCO och Saco och ledamöter i tvärfackligt s-nätverk för jämställdhetsfrågor Tvär(s)