JOBB TILL SALU. Med ett leende säger Valborg Lönn att hon inte ångrar ett dugg. Det var rätt att starta eget när hon och kollegerna var nära att bli av med jobbet.
– Vi gick in med öppna ögon, vi ville det här. Satsade lite egna pengar i bolaget gjorde vi också, säger hon och arbetskamraten Anita Samuelsson nickar.

Anita ångrar sig inte heller. Det gick kanske inte så bra för personalbolaget, men de lite äldre fick behålla sina jobb. Att bli arbetslös eller uppköpt kändes aldrig som ett alternativ.

För 15 år sedan beslutade Linköpings kommun att städningen – liksom företagshälsovården och fastighetsförvaltningen – inte tillhörde kärnverksamheten och skulle säljas ut.  Billigare, effektivare och lika bra som i egen regi, löd det politiska stridsropet.
Att sälja ut företagshälsan och fastighetsförvaltningen gick som på räls – först bildades resultatenheter, sen bjöds verksamheterna ut. Men när LK Städ, den nya resultatenheten för städning, stod på tur blev det stopp.

Städerskorna sa nej. De vägrade att säljas ut. Bli handelsvaror, som de sa. Städerskorna såg det som ett svek från kommunen att bli föremål för budgivning.
– De stegade upp på fackets expedition och sa: Vi vill starta eget, hjälp oss, berättar Kim Öhman, sektionsordförande i Kommunal.
Hon blev förvånad och samtidigt imponerad. Det fanns en beslutsamhet, säger hon. En stark vilja att prova på, att visa vad de kunde.

Facket och städerskorna övertygade kommunen om att gå med på att i stället bilda ett kommunalt bolag som efter hand skulle övergå i personalens ägo. 1997 förverkligades drömmen och 120 städerskor tog över aktierna i bolaget.
Valborg Lönn och Anita Samuelsson är två av omkring 40 kvinnor som fortfarande är anställda i det bolag som fick namnet Städ och miljöservice. Firman fick så småningom ny ägare och såldes förra året till Miljöteamet från Örebro.
Personalbolaget blev kortvarigt och kanske inte så lyckosamt, men det blev av.

Tilläts testa
Vi sitter på Kommunals expedition och Kim Öhman berättar kronologiskt, om kommunens agerande, fackets roll, städbranschen och personalens förutsättningar. Efter en stund tystnar hon. Rösten blir mjukare och full av värme.
– Jag hade önskat något annat åt dem, säger hon allvarligt. Åt Anita, Viola, Valborg och alla de andra. De är så kompetenta, så
duktiga. Om personalbolaget ändå hade blivit mer framgångsrikt.

Kim Öhman vill inte att någon ska döma städerskorna för deras val. Ingen ska förringa deras insats, säger hon med skärpa.
Med facit i hand hade Kim sannolikt avrått från att starta personalbolaget. De borde åtminstone ha fått mer information om företagande. Å andra sidan fick städerskorna prova på.
– De behövde inte säljas ut till något stort bolag. De fick uppmärksamhet, de synliggjorde städningen, de visade att det går att bilda personalbolag, de är föregångare

Personalbolaget Städ och miljöservice fick problem från början. Företaget var troligen för stort, branschen hård, ekonomin inte den bästa. Bolaget förlorade städning hos kommunen och klarade inte att hämta hem tillräckligt många nya städobjekt, alltför få saknade identitet som företagare och avstod inte löneökningar och förmåner med någon större glädje.
Att bli företagare är ingen lätt sak, konstaterar Valborg Lönn.
Det gick några år, sen orkade företaget inte mer. Som många andra företag i städbranschen, konstaterar Kim Öhman.
Anita Samuelsson och Valborg Lönn förklarar för sin del problemen med att företaget saknade kunnig ledning, och att vd och administration kostade för mycket.

Ångrar inget
Varken Anita eller Valborg vill ha sina erfarenheter ogjorda. Samtidigt har det varit en tung tid, med nya arbetsplatser, nya arbetskamrater och dålig löneutveckling. Jobbet har också blivit tuffare. Oavsett vad som hänt hade jobbet sett likadant ut, tror de.
Konkurrensen och prissättningen i branschen påverkar alla. Det är som natt och dag, säger Anita Samuelsson. Hon och Valborg Lönn har ett år kvar till pensionen. Kring 1970 då de började städa var det beting, många städade mindre ytor och den som ville kunde skynda sig och bli klar tidigare. Kvälls- och morgonstädning var det naturliga. Det gick snabbt när det var tomt i lokalerna, säger Valborg och Anita.

I dag är det omöjligt att arbeta in. Tvärtom är städområdena så stora att få klarar det på avsatt tid. Det är som att vara idrottsman, jämför Valborg, den som städar ska prestera mer och mer för varje dag.

Att de är äldre spelar förstås in när de jämför bakåt. Men tänk, säger Anita, jag och Valborg delar på en tjänst och vi städar ensamma 6 650 kvadratmeter, kommunhuset med fem våningsplan. 60 kontor om dagen.
Valborg Lönn är förtidspensionär på halvtid efter en bilolycka utanför skolan där hon städade för några år sedan. Olyckan satte spår. Nacken besvärar.

Anita Samuelsson har också ont, det bränner och svider. Så halvtid är okej, säger hon. Ett år till.
Kim Öhman har följt ”sina städerskor” sen mitten av 80-talet och vet att de är stolta över sitt arbete.
– De vill göra ett bra jobb. Och de glömmer ibland att fläcken på skrivbordet på kontoret ska lämnas till den dag kunden bestämt att det ska torkas. Annars går verksamheten inte ihop.

Läs också: artikeln om hur mycket smutsigare det blivit i Linköping
Läs också: om vad som gjorde att personalbolaget misslyckades