Under 1700-talet menade många då tongivande ekonomer att arbetarna skulle hållas på existensminimum. Det var delvis av ekonomiska skäl. De fattiga klasserna skulle hållas fattiga – annars kunde de aldrig bli industriellt anpassade. Men det var också för deras egen skull som de skulle leva på svältgränsen.

Tanken var att om arbetarna inte hölls fattiga och i herrans tukt och förmaning så skulle de bara ägna sig åt ”supande, otukt och lättja”. Eller som en känd samhällsdebattör då sa ”annars skulle de bli alldeles kåta och fördärva både sig själv och andra”.
Jag har tänkt på 1700-talets överklass enkla och uppriktiga synsätt när jag tagit del av den borgerliga alliansens förslag. De är inte lika tydliga, men argumentationen är i princip likadan.

Det är för de ungas egen skull de ska få sämre anställningstrygghet, det är för de arbetslösas egen skull de ska piskas med lägre ersättningar, det är för de sjukskrivnas egen skull de ska få sänkta ersättningar. Idag skulle dock ingen borgerlig politiker uttala sig så tydligt som man gjorde under 1700-talet. Men bakom Jan Björklunds kaserndisciplin i skolan, och Reinfeldts piskande av arbetslösa, finns i grunden samma förklenande människosyn. Den döljs dock skickligt av lentungat tal.

Gömmer för att hitta
Jag uppskattar därför när högerintellektuella rent ut talar om att det är ökade inkomstklyftor och minskad jämlikhet som man vill ha. Det är ovanligt i svensk debatt. Men för en tid sedan skrev SNS vice vd Birgitta Swedenborg tillsammans med två amerikanska ekonomer en uppfriskande artikel på DN-debatt. I denna pläderade de för att vi måste öka ojämlikheten i Sverige. I själva argumentationen utgick de dock från att ökad jämlikhet innebar lägre ekonomiskt välstånd, och kom sedan föga överraskande fram till att det var så. En sådan metod ger jag dock inte mycket för. Nietzsche kallade det för att gömma något bakom en buske för att sedan berömma sig själv för att man hittat det man gömt.

Det räcker med att se sig om i världen för att konstatera att mer jämlika länder inte har lägre ekonomiskt välstånd, lägre tillväxt och lägre sysselsättning än de som har stor ojämlikhet. Även om vi bortser från verkligheten finns i ren ekonomisk teori element som visar att jämlikhet är ekonomiskt effektivt. Rent matematiskt är ju en tusenlapp extra till en ensamstående förälder i LO-kollektivet mer värt än om den gavs till Wallenberg.

Det gäller att vara vis. Oavsett om det är i form av direkt överklassförakt, eller i form av en vantolkning av ekonomisk teori som man inom borgerligheten idag pläderar för ökad ojämlikhet så är ändå syftet detsamma. Det är för din egen skull, lille vän, som du ska ha det dåligt. Så talade överklassen förr och så talar den idag.

Stefan Carlén
Förbundsekonom på Handels
Skriv ett e-postbrev till redaktionen