–Hade inte jag funnits här hade Fredrik Reinfeldt gjort omläggningen utan mig. Jag kan ha underlättat och drivit på processen, men det centrala är Fredriks sätt att vara politiker på. Jag är utbytbar, han är inte utbytbar, säger Anders Borg.

Han har haft jobbet som kanslichef och chefekonom hos moderaterna sedan 2003. Förre partiledaren Bo Lundgren rekryterade Anders Borg, men han kom att jobba under efterträdaren sedan Lundgren petats vid partistämman samma år. Under Fredrik Reinfeldt tid som partiledare har tongångarna från partiet förändrats. Borta är talet om att lägga ned Ams och skrota Las. En omsvängning som har tydliga gemensamma drag med den som Anders Borg säger att han själv har gjort.
–För mig har det varit en lång resa från det att jag var nyliberal akademiker till att jag i dag betraktar mig som väldigt pragmatisk anhängare av en väl fungerande svensk modell.
Hans beskriver sitt 1990-tal som en lång läroprocess. I början jobbade han som rådgivare åt Carl Bildt. Därefter följde han de finansiella marknaderna som analytiker och chefsekonom i bankvärlden.
–Det var en central upplevelse för hur jag kommit att uppfatta den svenska arbetsmarknaden. Jag hade föreställningen att den fungerade rätt illa. Men det visade sig att jag hade fel. Lönebildningen fungerade väsentligt bättre.
Löneprognoserna och inflationsprognoserna som han skulle framställa gav honom anledning att ompröva sin tidigare inställning. På en punkt ser han dock tydliga problem. Sysselsättningsutvecklingen.
Efter sin tid på finansmarknaden jobbade han som rådgivare på Riksbanken.
–Det var en väldigt akademisk miljö med ett tydligt operativt ansvar. Något som jag tycker har ett stort samhällsvärde.
Det var från Riksbanken han kom till moderaterna. Och det verkar vara därifrån han hämtat inspirationen när en rad akademiker har anställts på partikansliet.

När Anders Borg pläderar för sin politik kommer argumenten från forskningslitteraturen. Det är ur den samlade arbetsmarknadsforskningen som han anser sig kommit till slutsatsen att a-kassan måste förändras för att öka arbetsutbudet, inte arbetsrätten. Han talar om nationalekonomen Jonas Agell som fått honom att ändra sin syn på fackföreningar, att deras roll är att lösa det som den fria marknaden inte klarar av att hantera.

Dötrist med lugn
På tavlan bakom sitt skrivbord har han ritat upp en nationalekonomisk lönesättningsmodell, med ett särskilt tillägg för att förklara förekomsten av entreprenörer. Och han har en egen, förvisso oavslutad, forskarutbildning i nationalekonomi.
–Jag kommer aldrig att bli forskare. Jag skulle inte kunna tänka mig att låsa in mig på… Jag kan inte tänka mig att sitta i en så pass stillsam miljö. För mig måste det finnas en handlingsplan, en slutsats.
Utåt liknar ledningen för den nya moderata politiken ett radarpar. Fredrik Reinfeldt sköter de politiska debatterna, medan Anders Borg tar hand om de mer tekniska diskussionerna. Från socialdemokratiskt och fackligt håll har lanseringen av de ”nya moderaterna” mötts av hård kritik. Kritikerna hävdar att det bara är de politiska medlen som ändrats. Moderaterna beskrivs som ett lönesänkarparti.

–Det är ett gravt felslut. Vi föreslår inte en politik som leder till lägre löner, utan en som leder till högre sysselsättning. Då sjunker arbetslösheten, och ett av det mest grundläggande sambanden i en ekonomi är att då sjunker inte löneökningstakten.
Trots den hårda kritiken från facket har han inte dragit sig från att delta i debatter i LO-borgen om arbetslöshet och ekonomisk politik. Att detta skulle var att ge sig in i lejonets kula håller han inte med om.
–Jag upplever det inte så. Det är en förmån för mig att jag fått vara med i många diskussioner med fack och företagarorganisationer.

Med hästsvans och ring i örat har han skapat huvudbry hos både sympatisörer och meningsmotståndare, genom att inte leva upp till stereotypen av en moderat företrädare. Men själv verkar han inte bry sig om den uppståndelsen.
–Det håller på att ske en stor förskjutning inom moderaterna. Nästan hela partiledningen är människor mellan 35 och 45. Jag tycker inte det är en väsensskillnad mellan en moderat och en socialdemokrat, visst finns det skillnader men jag skulle helst se att de var så små som möjligt.