Antalet tillfälliga anställningar har ökat kraftigt under senare år. Anställningsformerna är många: vikariat, prov-, projekt-, objekts- och behovsanställning.

Det kan finnas helt rimliga skäl till varför en arbetsgivare bara kan erbjuda ett tillfälligt jobb. Men allt oftare handlar det tyvärr om arbetsgivare som vill smita från sina sociala förpliktelser.
Tillfälligt anställda befinner sig i underläge. De får ofta sämre lön och lockas inte sällan att jobba hårt i löfte mot ett fast jobb som de sedan inte får.

Trots den redan stora floran av tillfälliga anställningsformer vill centerledaren Maud Olofsson införa ytterligare en. Hon vill att ungdomar upp till 26 års ålder under två års tid ska vara möjliga att sparka med omedelbar verkan.
Idén att arbetslösheten beror på att det är för svårt att avskeda folk är en borgerlig älsklingstanke. Men den har inget med verkligheten att göra. Arbetsbrist är alltid en saklig grund för uppsägning och de olika formerna av tillfällig anställning är mer än väl tillräckliga för att en arbetsgivarens ska kunna skaffa sig en uppfattning om en nyanställd passar för jobbet.

I den mån Maud Olofssons hugskott alls får några effekter  på sysselsättningen för de unga skulle de därför bli negativa. Det skulle bli ännu lättare för oseriösa arbetsgivare att lura folk till jobb som inte är tänkta att vara varaktiga.
Vid sidan av detta finns en principiell aspekt på Maud Olofssons utspel. Även ungdomar i tjugoårsåldern är fullvärdiga medborgare.

För dem ska gälla samma rättigheter och skyldigheter som för andra.
Idén om att införa en särskild undantagslagstiftning för ungdomar är motbjudande. Men för Maud Olofsson är ungdomar uppenbarligen en slags andra klassens medborgare som hon kan styra och ställa med hur hon vill. Centerpartiet borde bojkottas av alla ungdomsväljare i årets val.