Bild:

UPPHANDLINGAR. Handen rör sig snabbt och vant över porslinet. Nikos Delivasilis har städat i elva år, började som 16-åring i sin pappas städfirma. Han följer pappas råd och använder kraftigt papper när han torkar av handfat och toalettstolar. Aldrig disktrasa, säger han och visar med avsmak upp en blå wettextrasa.

– Tänkt dig att den använts på hundratals toaletter, säger han.
Nikos Delivasilis far sa också att rengöringsmedel aldrig ska stå på toalettgolvet, inte ens på jobbet. Någon dag kommer ett barn på besök och tror att det är saft.

På sätt och vis går Nikos i sin pappas fotspår. Inte för att inspirationen kommit hemifrån, mer för att fadern sa att det var ett av de jobb den som inte vill plugga vidare kan få.
– Jag gillar städningen. Jag har provat att arbeta på restaurang bland annat, men det är inte samma frihet. Det här är något för mig, säger Nikos som de senaste tre åren arbetat åt Lars Grées Allservice på Lidingö.

Nöjd med lönen,  ja, men han vill inte säga hur hög den är. Timanställda får 93 kronor i timmen, tror han.
Framtiden, är det en egen städfirma? Nej, nej, säger Nikos och skakar på huvudet. Det kräver kapital och en massa kundkontakter. Få vill betala vad det kostar och oseriös, det vill han inte vara.
Vi pratar under en städrunda på Offizement, en kontorsvarufirma med lager och kontor på Lidingö, inte långt från Allservice fönsterputs och städ.
 
Skura och dammsuga
Uppdraget är på två timmar per vecka och på den tiden hinner Nikos med det han ska. Damma, tömma papperskorgar och returpapper – allt i samma svarta plastsäck eftersom företaget saknar returpapperskärl – skura och dammsuga.
– Jag har sagt att andra har särskilda kärl att lägga pappret i, men inget händer. Nåväl, det är deras problem, jag måste slänga grejerna i alla fall.

Nikos är nöjd med den tid som chefen Lasse Grées räknat ut för städningen. Lasse räknar bra, säger han. Så bra att han ibland förlorar kontrakt. Han är seriös och vill att fler ska vara det.
– Kunder inser inte alltid att städkvalitet kräver tid och kunskaper. Vi kan mycket på Allservice, jag har gått flera utbildningar. Samtidigt är det bra att Lasse inte säger: ”Mina killar kan allt”. För det kanske vi inte kan, säger Nikos Delivasilis med ett leende.
Det är trångt på Offizement och städningen görs under kontorstid. Det blir en hel del ”maka på sig” under ett städpass. I ett stort rum sitter vd Michael Ehring. För honom är det självklart att anlita Lasses firma. Kostnaden, bah, vad spelar det för roll. Det gäller att hålla ihop på ön.
– Jag tror på små sammanhang och Allservice är en liten firma, dessutom lokal. Jag tror lite på det där med bruksorter. Lidingö är en egen lokal marknad, säger Michael Ehring, som lärt känna Lasse Grées genom engagemang i Företagarna.

Samtidigt säger Michael Ehring, inte helt lojalt, att städning är svårt. Det går inte att få bra städning, slår han fast med ett motsägelsefullt leende.  Vad bra kvalitet är vill han inte gå in på. Det enda han säger är att städare nog behöver fler morötter.
Lasse Grées är måhända en ovanlig städföretagschef. Klart är i alla fall att han inte vill ge upp kampen mot myglarna i branschen, som han säger, de som lägger anbud långt under allt som kan betecknas som seriöst. Flera av dessa är kolleger som anpassar sig till situationen. De tar i sin tur in entreprenörer från Estland eller något annat land och betalar dem en struntsumma.
Lasse Grées är särskilt arg på offentlig sektor som han anser pressar priserna mer än de privata kunderna.
– De offentliga inköparna tittar bara på raden längst ner i anbudet, priset. Kvalitet är något de bortser ifrån. Jag skulle vilja fråga en offentlig inköpare hur han kan tro att städning som tidigare gjordes av kommunens anställda ska kunna göras till halva kostnaden av oss och bli lika bra.
Vilket svar tror du att får?
– Att de skiter i det. Att de är ute efter det mest kostnadseffektiva. Vi måste börja agera tillsammans, fack och arbetsgivare, för att komma åt det här. Vi måste bearbeta, påverka kunderna så att de förstår vad de gör när de köper städning, säger Lasse Grées.
Han har flera gånger lagt anbud på städning i kommuner men fått nej. När han tittat på dem som fått kontrakten har han sett att någon ligger mellan 20 och 25 procent under det som branschen rekommenderar, ibland 160 till 170 kronor per timme i stället för 240.

Tidskrävande
Lasse är lite glad och överraskad åt ett anbudsunderlag som han just skaffat från Statens arkiv för ljud och bild. Där finns ett för honom nytt krav: en försäkran om att inte anlita oseriös entreprenör. Ett ljus i mörkret, tycker Lasse.
– Kul, det känns okej att räkna på deras 5 000 kvadratmeter. Det tar en evinnerlig tid, säger han och visar den långa listan på krav som arkivet har.

Vi sitter på Allservice kontor  i Skärsätra och äter lite kvarglömt julgodis. Trängselskatterna är just införda och Lasse har skrivit upp
registreringsnumret till några av firmans elva bilar på ett blädderblock i fikahörnan. För varje gång bilarna har passerat tullen sätter Lasse ett streck. Strecket innebär 20, 15 eller 10 kronor. Plus skatt och sociala avgifter. Tidigare i dag betalade han den första skatten på pressbyrån. Det är mycket stort och smått i en småföretagares värld. Här arbetar 16 personer, män och kvinnor sida vid sida med allt från kontorsstädning till fönsterputs och byggstäd. Firman omsätter sju miljoner kronor. Kollektivavtal är en
självklarhet.

Förra året förlorade Allservice kontrakt värda två miljoner på grund av oseriös konkurrens, säger Lasse. Hälften tog han tillbaka i nya kontrakt men besvikelsen är stor över att trogna kunder gått över till fifflare. 
Lars Grées vill helst att de egna anställda är med i facket och själv är han styrelsemedlem i en av Almegas arbetsgivarorganisationer för städbranschen, SFRO. Han söker samverkan med Fastighets, men tycker att det går trögt. Han är inte heller nöjd med Almegas arbete. Alla kan gör
a betydligt mer, anser han. Det är så mycket ogjort.
På Sveriges Kommuner och Landsting finns en viss förståelse för Lars Grées ilska. Inte så att SKL erkänner att offentlig sektor pressar priserna mer än andra, men det finns, säger Hans Ekman, chef för juridiska enheten, ett problem med svart arbetskraft och oseriösa företag. Han påstår att det kan vara svårt att upptäcka om företagen är oseriösa.

Samtidigt säger Hans Ekman, som även är ledamot av nämndens för offentlig upphandling, nej till prisrekommendationer. De hindrar konkurrensen. Probleminsikten har dock gjort att SKL inom kort ger ut en skrift tillsammans med Almega på temat hur man bedömer tjänsteleverantörer vid upphandling. Exemplen är tagna från städbranschen. Vid en upphandling ska kommunen göra en samlad bedömning. Hans Ekman säger att det till exempel är viktigt att ta hänsyn till om det finns kollektivavtal.

FAKTA: Inte bara priset räknas
Stat och kommun kan ställa sociala och miljömässiga krav – och kvalitetskrav – på företag som lägger anbud på offentliga tjänster. Sociala krav innebär exempelvis att företagens villkor är i nivå med kollektivavtalen i branschen. För belopp över 154 000 euro gäller hela lagen om offentlig upphandling, är det lägre belopp gäller delar av lagen.
Offentliga upphandlare kan dock inte, enligt Carina Sammeli, sakkunnig på finansdepartementet, kräva att det ska finnas kollektivavtal.
Föreningsfriheten gör att upphandlarna inte kan tvinga någon att vara med i facket.

En del förändringar är på gång. I februari kommer en lagrådsremiss om offentlig upphandling.
Förslaget innebär att EU:s nya regler införs i svensk lag. Syftet är att de ska bli enklare, ”men gud vet om det blir det”, säger Gunilla Hulting på finansdepartementet.
I samma månad lägger upphandlingsutredningen ett förslag om förenkling av de nationella reglerna i lagen om offentlig upphandling.

FAKTA: Guide till bästa värdet
För den som vill göra en noggrann upphandling finns det flera sätt att få hjälp. Städfacket i Europa har tillsammans med arbetsgivarna tagit fram handboken Att välja bästa värde, där varje steg och del i en upphandling har ett eget kapitel. 
De båda branschorganisationerna för städföretag inom Almega (SFRO och SSEF) har varsin guide till stöd och hjälp för den som tvekar. Här finns exempelvis rådet att anlita organiserade företag, att fråga skattemyndigheten om företagets resurser och eventuell skatteskulder.

Annat som inköpare bör ta reda på är om det finns försäkringar, om arbetsmiljöpolicy, miljöpolicy och utomstående revision.
En viktig del är att försäkra sig om att företaget antingen gör jobbet själv eller använder godkända underentreprenörer. SFRO, Städ och fönsterputsarföretagen, anser att underentreprenörer inte ska anlitas.