KOMMENTAR. Det finns en scen i Agri Ismaïls hyllade debut Hyper som jag tänker på dagligen. En jobbig mor ringer upp sitt barn. USA har invaderat Irak och misstankar om att trupperna använder sig av tortyr har börjat spridas, lite som skrik brukar göra. 

Att mamman och dottern är kurder har gjort deras reaktion till den amerikanska invasionen av Irak komplex.

När USA nu torterar vad de tror är Saddam Husseins trofasta, är mammans reaktion ett ändlöst mörker:

”Det som verkligen drar ut min själ är att det där fängelset efter alla dessa år kommer att vara känt för det som hände dem, inte för allt som hände oss.”

Trauma och hängd kanske funkar så. Det räcker inte med att de man vill ska straffas för någonting straffas för något annat. Att de bara lider räcker inte för rättvisa.

Om man dessutom tycker att tortyr aldrig kan ursäktas ges upprättelsen i stället av att sätta fingret på vad som var fel.

Att kräva att någon ska erkänna är den enda hämnden som kan motiveras. Utan den komponenten blir fiendens lidande bara lidande, det hjälper ingen. 

“Den jobbiga mamman”

Jag hade inte fattat det helt innan jag läste Ismaïls skildring av ett tortyroffer, också känd som den jobbiga mamman.

Mamman verkar inte ha kraft att sörja det som händer, men otillfredsställelsen är stark nog att kännas. Ett begär efter ett erkännande av vad som faktiskt har hänt, som överskuggar all annan moral. En svår känsla.

Jag tänkte på det när Donald Trump blev den första amerikanska presidenten i historien som har arresterats.

Och det han arresterades för var att han gett en porrstjärna pengar för att inte offentliggöra deras relation. 

Vi har väl alla velat sätta dit Trump. Vissa demokrater har haft det som enda strategi för att vinna val. Dessutom är historien om Trump och Stormy Daniels saftig.

Trump har en ful pyjamas och är dålig i sängen, säger hon. Stormy är en pantad bimbo som ingen kan ta på allvar, säger han.

Kanye West rappar

”Hur kan man vara otrogen mot sin fru Melania!” säger någon underbar kvinna. ”När hon precis fött barn!”

”I could have Naomi Campbell and still might want me a Stormy Daniels” rappar Kanye West för att förklara patriarkal logik: oavsett om ens brud är världens vackraste vill man också ibland bara ha en Stormy Daniels.

Tack Kanye för att du ånyo delar med dig av ditt bottenlösa mörker.

Det är DJUPT otillfredsställande att när Trump till slut åker fast gör han det för något varenda sketen hycklare gjort. En otrohetsaffär med en gullig tjej.

Som dessutom verkar ha skett med någon typ av samtyckte, vilket jag misstänker kanske inte gäller alla Trumps erövringar, eller för tidigare presidenters älskarinnor. 

Riktiga feminister stödjer Monica Levinsky.

Känner mig som mamman i Hyper

Så jag känner ändå lite som mamman i Hyper. Det som drar ut min själ är att Trump åker dit för vad han gjorde i sängen, inte för vad han gjorde mot precis allt annat.

Jag bryr mig inte om Donald Trumps sexualitet och jag kan inte förstå vem som gör det. Om någon haft illusioner om en man med en bra kvinnosyn orkar jag knappt tycka synd om den personen.

Och jag vet att den officiella anledningen till åtalet är att han betalat henne för att vara tyst. Och det är ju juridiskt fel, och äckligt att sätta munkavel på kvinnor såklart. 

Men historien har ju blivit det den har blivit för att folk är intresserade av Trump sexualitet. Att bevisa att han är en äcklig man, smaklös, vulgär, så långt ifrån Barack Obamas hyllande men respektfulla kommentarer om sin livspartner Michelle det går att komma. 

Med ena handen, skriva på internet att man älskar sin fru. Med andra handen, fyra av några drönare. Så tycker folk att en amerikansk president ska vara.

Trumps snuskiga privatliv

Trumps snuskiga privatliv eller frånstötande framtoning är en liten, liten droppe i havet av den skuld han har. Presidentkandidaten åker dit för vad han gjorde mot god smak och småborgerlig moral, inte för vad han gjorde mot allting annat.

Jag vill inte att Trump ska lida bara för lidandets skull. Jag vill att vi ska erkänna vad det var som var oförlåtligt. Välj något från listan bara.

Omänsklig behandling av flyktingar, klasskrig, rasism, klimatkrig. Helt plötsligt ser man ett helt system av ondska. 

Så mycket skönare för alla om det bara var Trump som var problemet. Ifall det bara var han, som privat person, hans sexliv, som var problemet.

Tänk att scrolla igenom listan av USA:s presidenter.  Inte en enda har arresterats, innan, under eller efter de var presidenter. Förutom Trump, och för detta.

Jag tyckte mamman i Hyper var rubbad först. Men det finns något hoppfullt i det där också. Att begära ett korrekt erkännande. Inte nöja sig med sin fiendes lidande för sakens skull.