Dängan L’amour Toujours av italienska Gigi D’Agostino hålls nu gisslan av rasister runtom i världen. Över Europa sjungs låtens nya refräng ”Deutschland den Deutschen – Ausländer raus” och naturligtvis hittade den in på Sverigedemokraternas valvaka i söndags. 

Och David Lång får lämna riksdagen efter att ha ertappats med att bröla med. I efterspelet har Richard Jomshof försökt förklara att “ut med packet”-refrängen bara var ett skämt – den gubben gick inte.

DJ:n på SD:s valvaka, även han sverigedemokratisk riksdagsman vid namn Michael Rubbestad, menar att han själv inte visste något om någon tysk nasse-remix. I stället pekar han ut svensk extremhögers femme fatale Rebecka Fallenkvist som boven i dramat för hon önskat den. Ännu ett otroligt skådespel. 

Tysk nazisttrend

I Tyskland, där nassetrenden föddes, kommer D’Agostinos låt inte tillåtas under varken fotbolls-VM eller Oktoberfest.  “Motbjudande och oacceptabelt”, säger Tysklands förbundskansler Olaf Scholz om videon på rasisttyskar som spridits som en löpeld.  

Humor, meme-kultur, internet. Att hänga med i svängarna är ingen enkel sak för oss äldre. Det är mycket information som levereras och uppdateras i en rasande fart. Extremhögern är duktiga på att bortförklara sina gränslösheter med att det är skoj, de är också duktiga på att baka in sina skamlösheter i skoj, referenshumor och ironier.  

I takt med att en millennial bemödat sig att förklara ett fenomen ett par veckor för sent är det redan ute. Nästa grej, nästa grej, nästa grej. 

Förbud populärt bland politiker

Mycket händer online. Man kan ju delvis förstå den besatthet politiker har att försöka kontrollera internet. Tanken är inte dum i en värld där tech-jättar skor sig på bekostnad av både demokratin och människors integritet. 

”FÖRBJUD!” ropar ett parti efter det andra om både plattformar, möjligheten att operera anonymt och organisera sig nazistiskt eller kriminellt. Mobilt bank-id för sociala medier, säger sossarna.  

Det är givetvis lockande att dra en lans för anständighet, god sed eller vad man nu skulle kalla det att inte vara, tja, öppet rasistisk. Vi bör så klart fortsatt ställa politiker som sjunger ”utlänningar ut” till svars. Men den auktoritära panikreflex som får allt fler att efterfråga förbud mot allt som kan uppfattas obehagligt är obehaglig. 

I vanlig ordning kantrar samtalet till att handla om en låts vara eller icke vara. 

Samarbete värre än sånger

Men inte kan vi landa i att det är god smak det är brist på när det kommer till Sverigedemokraterna. Problemet är inte att de har en pinsam, rassig dj. Problemet är att de faktiskt vill ha ut alla invandrare och att de är så bekvämt invaggade i den politiska värmen av just Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna. 

Det är dåligt för Tyskland om människor ropar rasistiska saker. Förfärat tar samtliga partiledare där nu avstånd från låten. Men trots det tyska, sedan länge lagstadgade förbudet mot just nazism är människor tydligen nazister ändå. 

Att förbudet av en banger som L’amour Toujours skulle lösa problemet med skamlösa rasister på gator, läktare eller fest begriper varenda tänkande människa inte kommer ske. 

Nu är tiden att skärpa sig och orka hålla sig i skinnet. Boomers med panik är livsfarliga för både demokratin och kulturen. Och det är inte direkt heller det bästa botemedlet mot nazism.