Ö
Visst är det bra att svensk skola äntligen fått den styrning som behövs för att rikta skolresultaten uppåt efter Alliansens katastrofala kräftgång i skolpolitiken.
Men även om de stora internationella skoltesten i veckans två Timss-rapporter visar att den nedåtgående trenden är bruten och svenska elevers skolresultat åter vänder uppåt så är skillnaderna på ett område fortfarande oacceptabelt stort.
Det är skillnaderna i kunskapsnivå utifrån elevers olika social bakgrund. Fortfarande är gapet mellan elever som kommer från socioekonomiskt starka och socioekonomiskt svaga hemförhållanden oroväckande stort. Det är också en av få variabler som går åt fel håll i årets Timss-resultat.
Medan kunskapsnivån generellt höjts och medan avståndet mellan pojkar och flickor minskar så ökar skillnaderna mellan barn från arbetarhem och barn från rikare hem. Så varken ska eller behöver det vara.
Ser vi historiskt hade Sverige en sammanhållen hög kunskapsnivå under 1980-talet, då de socioekonomiska skillnaderna inte alls fick samma genomslag på skolresultaten som i dag. Det var under den tid då skolan och undervisningen var sammanhållen runt lärokraven och vi fortfarande inte hade fått in de förödande marknadskrafter som skapat såväl en segregerad skola som en skola där privata huvudmän ser profit och inte utbildning som skäl till verksamheten.
Provresultaten i Timss-rapporterna visar att den rödgröna regeringen är på rätt väg men de måste följa upp med ordentliga reformer på skolans område.
Den typ av fritt skolval och fri skoletablering som Alliansens införde måste avvecklas fullt ut tillsammans med vinstuttagen. Dessa reformer har aldrig haft något med fria val att göra utan snarare skolors rätt att välja vilken socioekonomisk status de vill ha på sina elever för att kunna maximera sin vinst.
