Facket under attack i världen

Vi är under attack, hävdar ledaren för det globala industrifacket. Våra medlemmar kidnappas, misshandlas och avskedas, säger fackbasen Jyrki Raina under Industri alls stora styrelsemöte som denna gång hålls i Sverige.

Läget hade kunnat vara bättre. Ekonomin är fortfarande dålig och facken tappar medlemmar. Dessutom har det blivit att svårare att organisera sig.

– Vi är under attack, säger Jyrki Raina, Industri alls generalsekreterare.

Denna vecka håller det globala industrifacket sitt styrelsemöte i Sverige.

Sammanlagt är det 200 personer från hela världen som träffas på konferenscentret Norra Latin i Stockholm.

Jyrki Raina säger att det blivit allt svårare att organisera sig.

– Det är inte bara i Saudiarabien och emiraterna det är svårt. Det är tufft i en majoritet av världens länder just nu.

– I Bangladesh till exempel. Där har vi lanserat en stor kampanj men våra organisatörer kidnappade, misshandlade och avskedas. Det är en daglig kamp. Den tid då de globala facken skålade om solidaritet på möten och sen gick hem och glömde allt är över, säger han.

Enligt Industri alls generalsekreterare angriper företag och stater allt mer rätten att organisera sig.

Ett exempel är bråket om den globala strejkrätten. För tre år sedan började arbetsgivarna i FN-organet ILO ifrågasätta tolkningarna av två konventioner – 87 och 98. Striden innebar att FN-systemet under en period inte kunde klandra länder som bröt mot strejkrätten.

– Det är ett till exempel på hur arbetsgivarna attackerar oss, säger Jyrki Raina.

Att världens ekonomiska karta dessutom håller på att ritas om påverkar också världens industrifack.

– Det ser inte alls bra ut. Särskilt i den gamla världen, i Europa och Nordamerika. Där har vi förlorat fem miljoner arbetsplatser under fem år och det finns inte någon riktigt industripolitik för att skapa nya jobb.

– Industriella succéer sker inte bara av sig själv.

Enligt honom gör inte Nordamerika och EU vad som krävs.

Fackbasen tycker att det satsats för lite på infrastruktur, innovationer och utbildning i det som han konsekvent beskriver som den ”gamla världen”.

Den nya världen finns enligt honom främst i Asien.

– Indonesien har blivit ett framgångsland för oss. Där har industrifacket 1,3 miljoner medlemmar. Vi växer i Asien, men dock inte lika mycket som vi har tappat i den gamla världen.

Att den fackliga återväxten sker i Asien är inte konstigt eftersom det är där den industriella expansionen sker. Kina har visserligen skruvat ned sina prognoser men i år räknas landets tillväxt uppgå till 7 procent, vilket är skyhögt över EU-prognosen på 1,7 procent i år.

Det är i de asiatiska länderna som Industri all bränner mycket av sitt fackliga krut.

Inom den asiatiska textilindustrin jobbar de tillsammans med frivilligorganisationer och internationella modeföretag för att inrätta ett system för löneförhandlingar som ska leda till att arbetarna får en lön som de kan försörja sig på, en så kallad levnadslön.

Något liknande satsar det nu på inom elektronikindustrin. Enligt fackets uppskattning jobbar cirka 18 miljoner i världen med att producera surfplattor, datorer, kameror och andra elektroniska prylar. De flesta jobbar i asiatiska länder och många har osäkra anställningar och låga löner.

Industri all ska nu försöka sluta globala avtal med de stora elektroniktillverkarna.

Vägen dit går via globala ramavtal.

I dag har det globala industrifacket 46 sådana avtal med internationella företag. Avtalen ger en facklig insyn i storföretagens verksamhet och sätter upp principer för lönesättning och garanterar rätten att organisera.

– I dag täcks mer än 10 miljoner anställda av våra globala ramavtal. Sedan har vi ett annat avtal i Bangladesh om brand och byggsäkerhet som täcker två miljoner arbetare på 1500 fabriker.

En stor del av styrelsemötet handlar om vad som ska göras för att underlätta organisering. Framför allt Burma har seglat upp som ett viktigt land. Efter nästan 50 år av militärdiktatur har demokratiska processer börjat spira. Industri all jobbar med att skapa fria fackföreningar i landet.

Men utmaningarna är stora.

– Det är bara 7 procent av världens arbetare som är med i fria och självständiga fackförbund, säger Jyrki Raina innan han skyndar i väg för en snabb lunch innan nästa möte.