Här kan du välja exakt vilka kakor du vill tillåta. Läs mer i vår personuppgiftspolicy.
Vi använder cookies på vår sajt för att kunna analysera statistik från er läsare. På så sätt kan vi också förbättra vårt innehåll. Läs vår personuppgiftspolicy.
LO vill lösa visstidsfrågan direkt med Svenskt Näringsliv. Lagförslaget om att begränsa visstidsanställningarna fungerar som en botten men de verkliga regleringarna ska göras i avtal, enligt LO.
I dag presenterade regeringen ett förslag om att begränsa möjligheterna att stapla visstidsanställningar på varandra. TCO anser att förslaget inte är bra nog, vilket Arbetet tidigare berättat om, men LO har en annan hållning.
– Vi kan konstatera att det är ett minimalistiskt förslag som bara räcker till att precis klara EU-kravet. Vi vill givetvis gå mycket längre, men vi vill hantera frågan mellan parterna och inte genom lagstiftning, säger Torbjörn Johansson, LO:s vice ordförande och avtalssekreterare.
Han säger att frågor som rör arbetsmarknaden i mesta möjliga mån ska hanteras mellan parterna och inte av politikerna.
– Vi vill slippa det vi kallar ping-pong-regleringar av arbetsmarknaden, det vill säga att reglerna ändras fram och tillbaka beroende på vilken politisk majoritet vi har i riksdagen.
LO och Svenskt Näringsliv håller precis på att besluta om en gemensam utredning om hur visstidsanställningar används i dag. Facket brukar hävda att de tillfälliga anställningarna missbrukas genom att många anställda bara rings in vid behov och har tillfälliga anställningar i åratal. Arbetsgivarna ser visstidsanställningarna som en nödvändighet för flexibiliteten, och anser att facket överdriver problemen.
– Våra verklighetsbeskrivningar, och statistiken vi grundar dem på, stämmer inte överens. Genom att gemensamt utreda hur vanliga visstidsanställningarna är, hur de används, hur de drabbar de anställda och så vidare, får vi en gemensam grund att stå på.
Tanken är att utredningen ska vara klar redan i slutet av året. Torbjörn Johansson hoppas att parterna därefter ska kunna inleda förhandlingar på temat.
– Inget är bestämt än, men för oss är det en viktig fråga. Vi vill inte att folk ska bli utnyttjade som daglönare och inte kunna planera sina liv. Det finns säkert ett antal lösningar som vi parter skulle kunna komma fram till som är bättre än dagens regler, säger han.
Ur det perspektivet är han relativt nöjd med regeringens förslag till regleringar.
– Förslaget ser till så att vi klarar EU-lagarna och det är givetvis viktigt, men sedan är det upp till oss och arbetsgivarna att hitta lösningar.
Nova, 18, drömde om att bli lastbilschaufför – dog första veckan på jobbet
18-åriga Nova Blomkvist drömde om att bli lastbilschaufför.
Efter gymnasiet fick hon jobb vid LKAB-gruvan i Kiruna.
Men redan första veckan på nya jobbet blev hon påkörd av en dumper och dog av skadorna.
Föräldrarna Jimmy och Jessica fick vänta mer än ett år på svar om vad som hände.
Jimmy och Jessica Blomkvist med den fotobok som är gjord med bilder från deras dotter Novas telefon. Nova dog i en arbetsplatsolycka på LKAB i mars förra året.Bild: Ulf Palm
Det är strax efter midnatt när Nova, 18, kliver ut ur den gigantiska dumpern vid LKAB-gruvan i Kiruna. Hon har just blivit avsläppt vid personalparkeringen av sin kollega, dumperföraren, på en grusplan för att ta rast.
I stället för att köra vidare på en gång, sitter föraren kvar och fyller i en rapport.
Innan han kör vidare har han sagt att han tittar i backspeglarna, utan att se Nova.
Ett år efter olyckan omger lätt snöfrostiga ängar det vita huset intill vägen utanför Orsa, där spår av Nova finns i varje rum.
Novas föräldrar sitter vid köksbordet och berättar om sin älskade dotter, vars namn betyder stjärna. Storasyster Mikaela, som en gång valde hennes namn, gjorde en fotobok med bilder från Novas mobiltelefon kort efter olyckan. Nu ligger den uppslagen framför föräldrarna.
Nova när hon tog studenten. Bild: Ulf Palm
Klockan 04.40, morgonen den 13 november 2023, klev Novas pappa, elektrikern Jimmy Blomkvist, som vanligt upp för att göra sig i ordning och åka till jobbet han höll på med hos Skistar i Sälen, tio mil bort.
Han var i köket när Novas mamma Jessica ropade från sovrummet. Polisen hade ringt och meddelat att deras yngsta dotter Nova råkat ut för en allvarlig arbetsplatsolycka och inte längre var i livet.
— Det var tur att jag inte hade hunnit i väg, säger Jimmy.
— Stunden är bara som ett svart hål. Jag har ingen aning vad klockan var när det ringde. Jag brukar inte svara när det är hemligt nummer och inte vid den tiden på dygnet. Men den här gången gjorde jag det, säger Jessica.
För att hedra Novas minne har Jessica och de andra i familjen gjort egna Lilla My-tatueringar.
Bild: Ulf Palm
Första jobbet efter studenten
Jobbet som maskinförare på LKAB:s industriområde i Kiruna var Novas första efter studenten från fordon och transportprogrammet i Sveg.
Hon jobbade med att köra gråberg från gruvan åt en underentreprenör åt BDX, som i sin tur är underleverantör åt LKAB. Men lastbilen gick sönder redan efter några dagar. Nova fick då åka med en dumperförare för att lära sig köra dumper i stället. Entreprenören har även andra arbetsfordon på området.
Hur elektrikern Jimmy och brevbäraren Jessica överlevt det första året utan Nova har de inget svar på.
— På något sätt går det ju, men hur är väldigt oklart. Nova hade aldrig accepterat att vi bara satt här och grinande. Man gör saker som man har planerat. Punkt. Så var hon. Och så har vi gjort, säger Jessica.
Skulle ha fyllt 20 i december
Den 18 december skulle deras stjärna med alla tatueringar, piercingar och en miljon olika hårfärger ha fyllt 20 år. Det gör juletiden extra smärtsam för familjen.
Jimmy och Jessica liknar Nova vid Lilla My i mumintrollet. Hon var liten men tuff, busig och mån om allt och alla. Hon ville göra allt, var väldigt bestämd och hade hett temperament.
Jimmy reser sig och går och hämtar Novas små skyddsskor med stålhätta som hon jämt hade på sig hemma.
— Det var en liten fröken med storlek 36 i skor som kom till Kiruna. Hon var verkligen Lilla My, säger Jessica.
Kort innan Nova åkte till Kiruna gjorde hon en Lilla My-tatuering på benet. Nu finns det Lilla Mys över allt i huset, även i ljuslyktan utanför ytterdörren. Alla i familjen, släkt och vänner har gjort likadana tatueringar som Nova för att hedra hennes minne. Jimmy sträcker fram vänstra armen och visar sin.
— Men de första tatueringarna gjorde hon när hon var 14, fast det var 18-årsgräns. Det var en stjärna bakom örat och hjärtan på handleden, säger Jessica.
Övningskörde i amerikanare
Novas storasyster bor i Alfta. Jimmy och Jessica flyttade till Orsa från hemorten Vemdalen delvis för att komma lite närmare henne. Men det var Nova som tjatade mest om att de skulle flytta. Hon hade nästan fler kompisar där än i Vemdalen.
Ända sedan Nova var liten har familjen och mormor och morfar spenderat somrarna på campingen i Orsa för att ha nära till bilträffarna. Nova körde fyrhjuling, moped och epa-traktor. Hon övningskörde i en amerikanare när hon skulle ta körkort.
— Körkortet hade hon dagen efter sin födelsedag. Hon fyllde på en söndag och körde upp på måndagen, säger Jimmy.
Han tar fram Novas körkort ur sin plånbok, där alla hennes behörigheter står uppradade, för personbil, personbil och tungt släp, tung lastbil och tung lastbil med släp.
— Det är hela alfabetet, säger Jimmy med tårfyllda ögon.
Ville bli lastbilschaufför
I gymnasiet var det givet vilket program Nova skulle välja. Hon ville bli lastbilschaufför eller anläggningsarbetare.
När Nova fick jobbet i Kiruna åkte hon dit med en kompis. De gjorde det för att de fick chansen. De ville pröva på jobbet.
— När man utbildar sig till lastbilschaufför är det lite prestige att ha klarat av att köra där uppe. Det blir en väldigt bra erfarenhet att ha med sig sedan, säger Jimmy, som är elektriker på Ovansiljans elmän.
Jimmy har i sin telefon en bild på dumpern som körde på Nova, en CAT 745. Han har hört att säkerheten har skärpts betydligt efter olyckan.
Bild: Ulf Palm.
Han har trappat upp sin arbetstid till heltid efter att ha varit sjukskriven helt och delvis.
Arbetsgivaren varit väldigt stöttande och förstående upplever Jimmy. I början arbetade han bara på firmans kontor med att bygga elcentraler i källaren. Han ville känna sig för innan han började åka ut till kunder igen efter det svåra som hänt. Men nu är han tillbaka och jobbar hos kunden Skistar i Sälen.
Pratar med psykolog
Även Jessica är tillbaka på heltid igen som brevbärare på Postnord sedan januari 2025.
Även hon tycker att hon fått bra stöd av sin chef, som läst av hennes mående dag för dag och anpassat hennes arbetsuppgifter.
Jimmy och Jessica pratar också regelbundet med en psykolog från en företagshälsa i Kiruna som Novas arbetsgivare ordnat åt dem.
— En person från BDX skickade sms och skrev att hon tänkte på oss på årsdagen nu i november, säger Novas pappa Jimmy.
Kompis ordnade bilkortege
Familjen är inte ensam om sin saknad. Bara dagar efter olyckan ordnade Novas kompis en bilkortege i Vemdalen till hennes minne. Just då hade Jimmy och Jessica svårt att ta in allt som hände.
— Men uppslutningen var jättestor. Det var allt från lastbilar till epa-traktorer i kortegen. Det var både folk härifrån Orsa, från Vemdalen och ännu högre upp ifrån som deltog, säger Jimmy.
På himlen ovanför kortegen kunde alla se ett stort ljussken avteckna sig.
— Det syntes en gång till också den kvällen, säger Jessica, som ser det som ett tecken från Nova.
Familjen tycker att de märker hennes närvaro hela tiden. Som när himlaspelet i vardagsrummet plötsligt börjar snurra, utan att någon vidrört det eller tänt ljuset.
Jimmy och Jessica flyttade till villan i Orsa delvis för Novas skull. Hon ville komma närmare bilträffarna i Dalarna. Bild: Ulf Palm
Vill ha avslut
Det har varit en liten tröst i den långa väntan på att allt det rättsliga kring olyckan ska bli klart.
Föraren av dumpern blev delgiven misstanke om vållande till annans död. Men det tog mer än ett år innan förundersökningen blev klar.
Familjen hoppades på rättegång 2025 för att få veta exakt vad som hände den där novembernatten. För att få ett avslut.
– Resten spelar ingen roll. Utgången blir ju ändå den samma. Nova kommer aldrig tillbaka, säger Jimmy.
14-åriga Muhammad körde lastare ensam på lantbruket – dog: ”Finns en kultur”
I dagarna genomfördes rättegången efter att 14-åriga Muhammad omkom efter att ha vält med ett tyngre fordon på sitt sommarjobb. Men frågan om unga förare i jordbruket är inte ny. ”Det finns lantbrukare som låter 10-åringar köra traktorer”, säger en forskare.
Borås tingsrätt och trucken som Muhammad körde vid olyckstillfället. Bild: Thomas Johansson/TT/Polisen
I veckan startade rättegången i Borås tingsrätt gällande 14-årige Muhammad som avled när han körde en kompaktlastare av typen Avant. Olyckan inträffade vid ett jordbruk utanför Ulricehamn sommaren 2023 där 14-åringen sommarjobbade.
Vållande till annans död
I höstas åtalades lantbrukaren för att ha brutit mot flera punkter i arbetsmiljölagens regler för unga som arbetar. Framför allt får en 14-åring inte köra den typen av maskin som orsakade hans död.
Muhammad var också ensam vid olyckstillfället, vilket inte är tillåtet.
Lantbrukaren åtalades för vållande till annans död, arbetsmiljöbrott. Enligt åklagaren ska han dömas att betala två miljoner kronor i företagsbot.
Den åtalade lantbrukaren har hela tiden förnekat brott.
Fallet sticker ut på många sätt, främst på grund av den drabbades ålder. Inte sedan 2008 har någon annan under 18 års ålder dött i en arbetsplatsolycka. Samtidigt dör mellan fem och tio personer varje år inom lantbruket.
Dödligaste branschen
Det gör branschen till den farligaste i Sverige sett till antalet arbetstillfällen, säger Peter Lundqvist, arbetsmiljöforskare på Sveriges lantbruksuniversitet till Arbetet.
– Förra året rörde det sig om sex personer. Skulle vi se dessa siffror i gruvorna skulle det bli ett stort rabalder.
Just frågan om barn och unga som framför tunga fordon är heller inte ny. Inom näringen finns en lång tradition av att låta unga göra just detta.
Lantbruk drivs ofta som familjeföretag och många vill helt enkelt föra vidare yrkeskunskaperna inom familjen, säger Peter Lundqvist.
– Det är fortfarande en kultur som finns kvar. Det finns de som låter sina 10-åringar köra traktorer eller tröskor. Vi försöker övertala lantbrukare att vänta till åtminstone 15-årsåldern, säger han och fortsätter:
– Det finns de som tycker det är fel att unga kör de här maskinerna. Men andra menar att man inte ger barnen en chans själva kunna bli lantbrukare om de inte får hjälpa till.
Ett av målen är att skapa beteendeförändringar som leder till färre olyckor och arbetssjukdomar.
– Lantbrukare jobbar med stora maskiner och stora djur. Det är starka krafter. Går något fel är det lätt att det går väldigt fel, säger Camilla Backlund, arbetsmiljöexpert på Gröna arbetsgivare och fortsätter:
– Två tredjedelar av de som drabbas är egenföretagare. I andra branscher finns stora bolag som kan driva frågorna. Här måste vi branschaktörer i stället hjälpa till.
Ska nå 1 000 lantarbetare
Primärt ska detta göras genom olika träffar där arbetsmiljö och psykisk hälsa ska diskuteras. Målet är att omkring 1 000 lantbrukare ska delta fram till 2028.
Även om frågan om unga i lantbruket inte är skarpt formulerad i uppdraget kommer det att finnas med, särskilt i de mer fördjupande delarna.
– Kulturen med att barn är med och hjälper till sitter ganska hårt. Det är en avvägning där man vill bibehålla intresset hos barnen, mot att det ska göras på ett säkert sätt, säger Camilla Backlund.
Därför är det bara miljardärer som vill ta Elon Musks Doge till Sverige
När rika män pratar om effektivisering handlar det sällan om att spara för alla – utan om att flytta pengar uppåt, skriver Arbetets politiska redaktör.
Bild: Montage: TT
Att värna skattebetalarnas pengar och banka ner statsskulden.
Ungefär så beskriver miljardären Elon Musk det uppdrag han fått USA:s president Donald Trump att ge honom.
Via hittepådepartementet Doge har Musk nu släppt lös sju ”unga genier” som nu ska kapa USA:s offentliga utgifter rejält.
Och de unga genierna – varav en kallar sig ”Big Balls” – har onekligen jobbat på. De gör kraftiga nedskärningar i biståndsorganisationen USAID. De köper ut statsanställda. De försöker lägga ner CFPB, en konsumentskyddsmyndighet som skapades efter finanskrisen 2007. Av misstag har de råkat sparka 350 personer som arbetar med USA:s kärnvapenprogram.
Nå, Elon Musks krig mot vad han kallar ”byråkratiskt tyranni” får man räkna med både fel och misstag. När man hyvlar yr det spån, som Stalin sa.
En som inspireras av hyvlandet är svenska finansmannen Christer Gardell. I SVT:s Ekonomibyrån säger mannen som kallats Sveriges mest framgångsrika investerare att Doge-mässiga effektiviseringar vore bra för Sverige också. Och de borde skötas av en affärsman:
– Näringslivet är vana vid att hitta effektiviseringar och förenklingar.
Nu lugnar vi oss lite och funderar på varför det bara är stenrika farbröder som Christer Gardell och Leif Östling som säger sådana här saker.
För att förstå det måste vi reda ut vad effektiviseringar betyder i praktiken.
Omfördelar pengarna
När någon som Gardell talar om effektivisering handlar det nästan alltid om att minska kostnader. Och i både näringslivet och staten är den största kostnaden löner.
Att effektivisera betyder därför ofta att:
• Skära ner på antalet anställda så att färre personer ska göra samma jobb som tidigare.
• Pressa ner löner och försämra arbetsvillkor.
• Privatisera verksamheter så att vinstdrivande företag tar över.
Men om man genomför effektiviseringar där de totala löneutbetalningarna minskar så försvinner ju inte pengarna. De omfördelas bara – uppåt. Till cheferna och direktörerna.
Fler sms-jobbare
Effektiviseringar är alltså ett kodord för att en större del av pengarna ska hamna hos ägarna i stället för hos dem som arbetar. Vill man prata ekonomiska så kan man säga att löneandelen i ekonomin minskar medan vinstandelen ökar.
Och det är precis så man måste förstå det Christer Gardell nu vill se. Han är en finansman vars affärsmodell är att köpa in sig i företag, genomdriva kostnadssänkande förändringar och sedan sälja med vinst.
Och nu säger han att staten borde effektiviseras enligt samma principer.
Om staten, regioner, kommuner minskar sina utgifter betyder det färre jobb och sämre löneutveckling inom offentlig sektor. Det betyder fler visstidsanställningar, fler delade turer, fler sms-jobb på våra äldreboenden, i hemtjänsten, i barnomsorgen.
Vill sälja LKAB
Om välfärden försämras kommer fler tvingas använda privata alternativ och det blir politiskt svårare att motivera att företag inte ska få tjäna pengar på skola, vård och omsorg.
Om offentliga bolag privatiseras kan aktörer som Gardell investera och sedan sälja vidare för vinst. Det är liksom ingen slump att Gardell i somras ville att regeringen skulle sälja statliga LKAB.
Varje steg med effektivisering gör att mer pengar flyttas från löntagare till kapitalägare.
Och det är därför rika män så gärna vill att staten effektiviserar.
Teslas desperata drag – hellre kriminella än kollektivavtal
Hur långt är Tesla beredda att gå för att slippa erbjuda sina anställda schyssta villkor? frågar Arbetets ledarskribent.
Affärsidéer som bygger på kassa villkor för löntagarna är inget nytt, skriver Arbetets ledarskribent.Bild: Montage: TT
Strejken på Tesla är en av Sveriges längsta strejker någonsin. Elbilsjätten vägrar teckna kollektivavtal och att facken försöker få till det – genom strejk – är maffiametoder, hävdar vissa.
Men hur ska man då beskriva det Tesla sysslar med för att runda strejken då?
I höstas avslöjade Arbetet att företaget bytt mottagningsadress för registreringsskyltar flera gånger för att kringgå fackens postblockad, en sympatiåtgärd för IF Metalls strejk. Facken ligger på och varslar blockad varje gång.
Och nu kan tidningen avslöja att sedan början av februari har Tesla bytt mottagningsadress till en underleverantör i transportbranschen, vars ägare har en kriminell bakgrund.
Ägaren har dömts för ett 20-tal brott, främst narkotikarelaterade, och har flera gånger varit utan körkort på grund av drogrelaterade trafikbrott. 2023 avtjänade han fängelse för olaga hot.
Total makt viktigare än moral
Sådana aktörer är alltså Tesla beredda att kroka arm med för att hindra sina anställda att omfattas av kollektivavtal.
I Sverige innebär avsaknaden av kollektivavtal avsaknad av reglering. De anställda på Tesla har varken rätt till lön i branschenliga nivåer, till ersättning för obekväm arbetstid eller till försäkringar och pensionsavsättningar.
Inget vi vill garantera, säger Tesla – som nu är så pass desperata att de adressändrat till verksamheter som drivs av en dömd kriminell.
Med det avslöjandet visar Tesla att det inte finns någon som helst moralisk gräns för hur man agerar. Det viktigaste är att bibehålla total makt och kontroll över sina anställdas villkor.
Strejkmotståndarnas falska argument
Strejkmotståndarna älskar att prata om konkurrenskraft och om hur Sverige måste tillåta de nyskapande enhörningar att göra precis vad de vill, hur de vill, när de vill.
Nya, fräscha idéer som håller landet konkurrenskraftigt på en globaliserad marknad. All reglering är av ondo och hindrar genierna från att utföra sina stordåd. De som inte förstår eller rättar sig in i ledet är sabotörer.
Men konflikten är samma som i alla tider. Ska en part sitta på både pengarna och möjligheten att bestämma eller ska det finnas i alla fall en ambition att skapa en lite mer balanserad relation, parterna emellan?
Exploatering – gammal strategi i ny kostym
Exploatering av arbetskraft, kallas det i juridiska termer. En förutsättning för gott företagande, hävdar fackfientliga. Den svenska modellen, som all forskning tyder på ligger bakom svenska framgångar, vill de inte veta av.
Affärsidéer som bygger på kassa villkor för löntagarna är inget nytt.
Denna föråldrade maktkoncentration hör hemma på historiens skräphög, oavsett om produkten man tillverkar drivs av el.
Susanne jobbade på IVA i Örebro under skjutningen: Vi tog emot de anhörigas sorg
När larmen strömmade in om skottlossningen på Campus Risbergska, var det också starten för ett hårt arbete på intensivvårdsavdelningen vid Universitetssjukhuset i Örebro. En kamp mot klockan för att rädda livet på de skadade.
Susanne Jonsson, undersköterska IVA på Universitetssjukhuset i Örebro.Bild: Per Knutsson
Klockan var lite över ett på tisdagseftermiddagen den 4 februari när Susanne Jonsson satte sig i bilen för att åka till kvällspasset på Universitetssjukhuset i Örebro. På bilradion gick nyheterna i gång: Det pågick en stor skolskjutning i stan.
– De sa att så många som 50 till 100 personer kunde vara skjutna och jag hann tänka ”hur ska vi klara det?”
Susanne är undersköterska på intensivvårdsavdelningen, IVA. Hon visste att de svårast skadade skulle behöva vård där. Hon visste också att avdelningen bara har åtta platser, platser som just den här dagen var fullbelagda. Bilresan varade i en evighet och när hon klev in genom dörrarna på jobbet var det bråttom. Hon hann inte ens ställa in lunchen i kylen.
– Vår bemanningsansvariga tog min lunchpåse och skickade direkt ner mig till katastrofförrådet.
”Vi visste ingenting”
Förrådet har hon varit med om att bygga upp efter pandemin. Eftersom hon hittar bra i det kunde hon snabbt få fram material för att få fram nya vårdplatser.
– Vi visste ingenting. Vi fick tänka igenom alla möjliga scenarier om vilka skador patienterna kunde ha för att få upp rätt saker på avdelningen.
Det var som att förbereda sig för en kris i blindo. Samtidigt var varje minut, varje sekund viktig. När patienterna väl kom in måste allt finnas på plats för att ge dem vård.
På 45 minuter ställde IVA-personalen i ordning tre nya vårdplatser och frigjorde fasta platser genom att flytta fyra redan inlagda patienter som kunde få tillräcklig vård på andra avdelningar. Samtidigt ordnades det plats för patienter från Campus Risbergska både på andra avdelningar och på andra sjukhus i Mellansverige.
”De sa att så många som 50 till 100 personer kunde vara skjutna och jag hann tänka ’hur ska vi klara det?’” berättar Susanne Jonsson. På bilden är också kollegan Katarina Träff Fridebäck. Bild: Per Knutson
En intensiv arbetsdag
Även när det stod klart att det inte var ett hundratal skadade, var det ingen som visste hur många som faktiskt behövde vård på IVA. Det blev inte klart förrän polisen sökt igenom hela skolan och det tog flera timmar.
I slutändan kom det “bara” in sex patienter till sjukhuset. Alla var inte så allvarligt skadade att de behövde plats på IVA, men krävde ändå att personalen var på tårna hela dagen. Dörrarna till avdelningen var låsta och väktare stod utanför eftersom ingen i det första läget visste om det fanns hotbilder mot patienterna eller om det fanns fler gärningsmän än mannen som sköt på skolan. Inte ens de anhöriga släpptes in. Det blev en intensiv arbetsdag.
– Klockan 20.00 tog jag ett glas saft. Det var den första paus jag hann med.
Svårt att värja sig
Under hela dagen låg all personals fokus helt på patienterna. Klockan 21.40 kunde hon gå hem efter att ha avrapporterat till nattpersonalen. Stressen satt kvar i kroppen.
– Tom. Jag var helt tom då.
Under arbetstid har ingen i personalen mobil på sig och ingen hade heller tid att ta in nyheter om skolskjutningen. Det var inte förrän hemma i soffan Susanne fick hela bilden av vad patienterna varit med om.
– Det är svårt att sova efter en sådan här dag. Jag satt uppe och läste en bok framför tv:n. Jag ville inte att det skulle vara tyst.
Susanne var inte ensam om att påverkas av skolskjutningen. Vid speciella tillfällen som den 4 februari är det svårt att värja sig förklarar Katarina Träff Fridebäck, specialistundersköterska och skyddsombud för Kommunal.
Undersköterskor på IVA
Det finns hundratal anställda vid intensivvårdsavdelningen på Universitetssjukhuset i Örebros. Den största personalgruppen är undersköterskor. Vården på IVA handlar till stor del om avancerade medicinska beslut, men till lika stor del av sådant som provtagning, omvårdnad, anhörigstöd och vak.
Sorgen kryper på
– Vi är vana vid att ta hand om skottskadade, det är ingenting nytt. Vi har haft flera här i Örebro, men det här var andra typer av skador och de var så många.
Det är också svårt att inte påverkas av alla känslor som personalen möter hos anhöriga.
– Deras sorg är så stor. Där och då står vi där och tar emot den. Men den kryper in i en på ett annat sätt en sådan här gång.
De lyfter båda att alla som arbetat fått bra stöttning med både gruppsamtal och möjlighet till individuella samtal.
– Det har känts bra, säger Susanne.
Ett hav med ljus har tänts vid en minnesplatsen utanför Risbergska skolan i Örebro. Bild: Per Knutsson
Vår vardag är alltid kris
Själv var Katarina Träff Fridebäck inte på plats i det första kritiska skedet, men arbetade under de två veckor det fanns patienter från skolskjutningen kvar på avdelningen. Hon hyllar kollegorna som var på plats första dagen. De som skulle gå av sina pass stannade kvar och nattpersonalen kom in tidigare.
– De fick det att fungera så bra. Alla ställde upp direkt.
I dag har alla patienter skrivits ut från IVA. Deras tillstånd har stabiliserats och de behöver inte längre vården här. Trots sorgen över att masskjutningen kostade tio personer livet, finns det en kollektiv lättnad i personalen över att de räddade liv förklarar Katarina.
– Vår vardag är alltid någon annans kris, och vi bär den krisen. Det är vårt arbete, men det här var annorlunda. I allt det hemska får inte glömma att vi lyckades rädda alla som kom till sjukhuset.
Artikeln är tidigare publicerad i Kommunalarbetaren som tillsammans med Arbetet och fem andra titlar ingår i LO Mediehus.
Detta har hänt
Tisdagen den 4 februari klockan 12.30 gick larmet om pågående dödligt våld på Campus Risbergska i Örebro. Skytten dödade 10 personer och tog sedan sitt eget liv. Sex personer skadades och vårdades på Örebro universitetssjukhus, ingen har i dag livshotande skador. Många av de döda var anställda inom socialförvaltningen och studerade till undersköterskor genom äldreomsorgslyftet.
”Kommit med grova anklagelser” – Erik Helgeson polisanmäler arbetsgivaren för förtal
Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson polisanmäler sin arbetsgivare Gothenburg Roro Terminals för förtal och falsk beskyllning. – De har försökt skapa en känsla hos allmänheten av ”ingen rök utan eld”, säger han.
Erik Helgeson. Bild: Privat/BJÖRN LARSSON ROSVALL / TT
Erik Helgeson polisanmälde under måndagen sin arbetsgivare, Gothenburg Roro Terminals, för förtal och falsk beskyllning. Anledningen är att han menar att arbetsgivaren pekat ut honom som ett hot mot rikets säkerhet, genom uttalanden i olika sammanhang, bland annat i media.
– De har kommit med otroligt grova anklagelser som får stora konsekvenser för mig och framför allt min omgivning, min familj. För mig och fackföreningen verkar det som att de skapar en bild för att kunna göra sig av med mig. Att skapa en känsla hos allmänheten att ”ingen rök utan eld”, säger han.
Han beskriver den senaste veckan som chockartad. Det började med att han kallades in till ett möte med arbetsgivaren förra måndagen. Där varslades han om uppsägning på grund av brott mot säkerhetsskyddslagen och illojalitet kopplad till samma lag. Lagen gäller för verksamheter som är av betydelse för Sveriges säkerhet, som en hamn.
– För mig som amatör var det en enorm upptrappning, jag blev otroligt chockad, säger han.
Detta har hänt:
Erik Helgeson är vice ordförande i Hamnarbetarförbundet men också anställd i Göteborgs hamn. Han har tagit flera fackliga strider genom åren och blev en frontfigur i strejken i Göteborgs hamn 2017.
Den 14 januari i år varslade fackförbundet om en blockad av allt militärt handelsutbyte med Israel, med anledning av kriget i Gaza.
Men arbetsgivarorganisationen protesterade och frågan gick vidare till Arbetsdomstolen, AD, som till slut gav Hamnarbetarförbundet rätt.
Samma dag som AD-beskedet, den 3/2, varslades Erik Helgeson om uppsägning, på grund av brott mot säkerhetsskyddslagen och illojalitet kopplad till samma lag. Han får även veta att arbetsgivaren polisanmält honom redan den 28/1.
Men både Justitiekanslern och polisen lägger ner den polisanmälan som gjorts mot honom och som gäller tystnadsplikt, eftersom inget brott bedöms ha skett. Men varslet om uppsägning kvarstår.
Hela tiden nekat
Han fick även veta att arbetsgivaren hade polisanmält honom. Tidigare rapporterade Sveriges Radio att det gällde brott mot rikets säkerhet. Men anmälan gällde brott mot tystnadsplikten, i samband med ett uttalande han gjort i Göteborgs-Posten om Hamnarbetarförbundets planerade Israelblockad.
Tystnadsplikt nämns i säkerhetsskyddslagen, alltså den lag som arbetsgivaren hänvisat till när de varslat honom om uppsägning.
Men om det är den lagen polisanmälan avser framgår inte av anmälan. Och varken Justitiekanslern eller polisen har valt att gå vidare med den. De bedömer inte att det skett något brott. Erik Helgeson har hela tiden nekat till alla anklagelser.
Polisanmälan, som Arbetet läst, är gjord av en anställd på säkerhetsföretaget Avarn Security. Anmälaren menar att Erik Helgeson i en artikel i Göteborgs-Posten ska ha uppmanat anställda i hamnen att kartlägga känsliga uppgifter om krigsmateriel som kommer in. Det i samband med Hamnarbetarförbundets Israelblockad.
Ser allvarligt på behandlingen
I artikeln nämner inte Erik Helgeson Göteborgs hamn utan pratar om tidigare erfarenheter av blockader. Vilket enligt polisen och Justitiekanslern alltså inte innebär brott mot tystnadsplikten.
Till Göteborgs-Posten sade Erik Helgesons advokat Tomas Fridh under måndagen att han ser allvarligt på hur hans klient har behandlats.
– Att gå ut i ett pressmeddelande och anklaga honom för att vara ett hot mot rikets säkerhet och ha så tunt på fötterna är oförståeligt för mig. Det försätter ju en anställd i ett extremt utsatt läge, säger han till Göteborgs-Posten.
”Svepande formuleringar”
Gothenburg Roro Terminals har hänvisat till ”rikets säkerhet” när Arbetet bett om en kommentar.
”Bolaget kommenterar aldrig enskilda personalärenden av hänsyn till den enskilde individen. I det här fallet rör det sig dessutom om säkerhetsfrågor och bolaget kan aldrig kommentera sådana frågor med hänsyn till rikets säkerhet”, skrev pressansvariga Maria Lindqvist i ett mejl till Arbetet.
Att hänvisa till säkerhetsskyddslagen som gäller i hamnen och anklaga Erik Helgeson för att ha spridit säkerhetsklassade uppgifter i samband med fackets planerade Israelblockad är en sak, enligt Erik Helgeson. Även om han nekar även till det.
Men de här lite svepande formuleringarna om rikets säkerhet är något helt annat, menar han.
– Om de trodde att jag var ett hot mot rikets säkerhet den 28 januari (polisanmälan gjorde då, reds.anm) då hade de inte låtit mig jobba hela långskiftet efterföljande vecka. Det hade ju inte funnits på kartan.
”Minutiöst noggrann”
Just eftersom han i sin roll som Hamnarbetarförbundets vice ordförande ibland retat upp arbetsgivaren i olika fackliga strider är han ”minutiöst noggrann” på sitt jobb i Göteborgs hamn. Han säger att flera förtroendevalda tänker så.
– Jag har aldrig smutsiga reflexkläder och parkerar inte i närheten av en refug. Jag vet ju att de haft ögonen på mig.
Arbetet har sökt Gothenburg Roro Terminals som svarar ”ingen kommentar”.
Hon lurade städaren José på det mesta av lönen – han blev hemlös: ”Känner skam”
José Sanchez från Peru sålde allt han ägde och lurades till Sverige av ett svenskt städföretag med löfte om att tjäna massor. 1,5 år senare var han hemlös och totalt mentalt nedbruten. Då fick han hjälp av Fastighets.
Varje gång José Sanchez protesterade mot något fick han höra att han borde vara tacksam. Att han kunde bli uppsagd på stående fot och då varken skulle ha jobb, boende eller resa hem.Bild: Beto Lopéz
Den här historien börjar i Perus huvudstad Lima. Där drev José Sanchez, 46 år, en liten butik där han sålde läsk, likör och andra drycker. Den var inte stor, ett hål i väggen bara, men han klarade sig, skriver Fastighetsfolket.
– Jag hade aldrig en tanke på att lämna mitt land. Jag hade ett bra liv och gick aldrig hungrig, säger José Sanchez.
Men så fanns en väninna till hans mamma, vi kan kalla henne Laura. Hennes syster i Sverige drev ett framgångsrikt städföretag och behövde duktigt folk. Laura kunde hjälpa till att ordna det praktiska. Men José ville inte.
José utanför butiken han tidigare ägde. Bild: Gabriel Illimani Vallenas Rojas
Betalade 80 000 kronor
Det gick ett år. Så kom Lauras son, Josés barndomsvän, hem. Han hade varit i Sverige och arbetat för mostern. Nu berättade han om allt spännande och om hur mycket han hade tjänat.
– Då började jag tänka att det kanske trots allt kunde vara ett äventyr.
För att ordna allt behövde José betala motsvarande 80 000 kronor, en summa som enligt Laura skulle täcka resan, boende, arbetstillstånd och försäkringar. José sålde sin butik och bostad och gav pengarna kontant.
– Jag känner fortfarande skam över att jag gick på det.
I slutet av april 2022 gjorde José Sanchez den långa resan över Atlanten. Det var första gången någonsin han flög.
Hårt arbete och falska löften
Väl i Sverige togs José emot av Lauras syster Benedicta och hennes familj. Han fick bo på en smal soffa i en trång lägenhet. Han fick veta att han skulle börja jobba redan dagen därpå.
Han städade trappor, tvättstugor och källare varje dag – från klockan sju på morgonen till som tidigast klockan åtta på kvällen. Till en början jobbade han alla sju dagar i veckan. Han var helt slut.
– De första månaderna jobbade jag svart. Jag fick 5 000 kronor kontant i ett kuvert i handen.
Han tyckte att det var för lite, jobbade ju jämt. Men han fick höra att han måste betala för sitt boende, den smala soffan i ett vardagsrum. Dessutom var arbetsgivaren tvungen att betala en ”ultraspeciell” försäkring som kostade massor. Så detta var vad som blev över.
– De sa att de höll på att ordna med arbetstillstånd åt mig och att även det kostade. Att lönen skulle bli bättre sedan.
– Jag önskar så att jag aldrig hade lämnat Peru. Nu har jag inget, är ingen, säger José. Bild: Gabriel Illimani Vallenas Rojas
Fick kontrakt
Efter tre månader med svart lön i kuvert tog Benedicta honom till Migrationsverket. För att få tillfälligt arbetstillstånd fick han ett kontrakt med en månadslön på omkring 24 000 kronor. Företaget i fråga, Svensk Recycling och fastighetsservice ab, hade nämligen kollektivavtal med Fastighets. Men i själva verket skulle 5 000 kronor dras av direkt varje månad, för den där ”ultraspeciella” försäkringen.
– Jag fick till och med se intyg på försäkringen, men har ju fått veta i efterhand att allt var falskt.
José började spela in och dokumentera allt. Det bevismaterialet har han nu gett till Fastighetsfolket.
José började också söka andra jobb. Men det var inte lätt. Han blev vän med en kollega med rötter i Colombia, men med permanent uppehållstillstånd.
– Kollegan tipsade mig om att gå med i facket och förklarade att mycket av det jag fått veta inte stämde. Så jag blev medlem.
Tog kontakt med Fastighets
Droppen kom när regeringen beslutade att höja inkomstgolvet för arbetstillstånd. Migrationsverket krävde ett arbetskontrakt med en månadslön på minst 27 360 kronor för att förlänga Josés arbetstillstånd.
– Benedicta sa att vi kunde göra en överenskommelse. Jag kunde få den lönen på pappret, men var då tvungen att ge tillbaka 10 000 kronor till henne varje månad.
Det skulle alltså i praktiken innebära att José fick än mindre i handen. Nu ville han bara hem. Men hur? Han hade ju inte lyckats spara ett öre.
I slutet av 2023 bestämde sig José för att ta kontakt med Fastighets. Men det innebar också att han, så snart arbetsgivaren blev kallad på förhandling, förlorade tak över huvudet och inkomst. Ledningen tyckte att han var en svikare, ville aldrig mer se honom.
– Jag sov på härbärgen. Fick en del hjälp av kyrkan, Caritas och Röda korset. När våren kom sov jag ibland utomhus.
”Människohandel vi talar om”
Fem månader levde han så. I hopp om att få upprättelse och tillbaka sina pengar.
En av dem som drev hans ärende var Jamal El Mourabit, ombudsman på Fastighets i Region Ost dit Stockholm hör.
– Det här är ett riktigt skurkföretag som har satt utnyttjande av människor i system. Det är människohandel vi talar om.
– Det här är ett riktigt skurkföretag, säger Jamal El Mourabit, ombudsman på Fastighets. Bild: Moa Källström
Företaget nekade först till alla anklagelser. Men Fastighets lade fram bevis och krävde företaget på ersättning för semesterdagar som José aldrig fått ut, ersättning för all obetald övertid, arbete på röda dagar samt återbetalning av alla de 5 000 kronorna som varje månad dragits för den ”ultraspeciella” försäkringen som i själva verket inte fanns.
– Vi hade fyra förhandlingar. Eftersom medlemmen hade ett utvisningsbeslut hängande över sig var tiden emot oss, han var rädd att bli avvisad innan vi hade fått ut något alls, säger ombudsman Jamal El Mourabit.
Fick pengar till hemresan
I ett annat ärende hade oenigheten antagligen lett till central förhandling, konstaterar han. Och hade man inte kommit överens då så hade ärendet troligen gått vidare till Arbetsdomstolen. Nu fanns inte tiden.
– I samförstånd med medlemmen nådde vi en förlikning där företaget betalade honom runt 40 000 kronor. Det täckte långt ifrån allt, men gjorde i alla fall att han kunde resa hem.
Svensk recycling och fastighetsservice ab har därefter sagt upp sitt kollektivavtal med Fastighets. Förbundet i sin tur har anmält företaget till Centrum för arbetskriminalitet, AKC, i Stockholm.
Benedicta Pena Mayorca, ägare till företaget Svensk Recycling och fastighetsservice ab, säger till Fastighetsfolket att ärendet är avslutat i och med förlikningen med Fastighets. De många bevis som José Sanchez har delgett oss menar hon samtliga är förfalskade.
Tillbaka i Peru
Jamal El Mourabit reagerar starkt mot det påståendet.
– Det är löjligt att de hävdar det. Det finns en gedigen dokumentation av vad som har hänt, medlemmen har fört en dagbok över alla arbetsställen samt tidpunkter för utfört arbete. Dessutom finns bevismaterial i forma av inspelning med bild och ljud där medlemmen hämtar pengar och överräcker till arbetsgivaren, säger han.
José Sanchez då? När vi pratar över Whatsapp sitter han i sin åldriga pappas hem i Lima. Han sålde ju sin egen bostad för att få råd med resan till Sverige. I bakgrunden hörs skällande hundar. José berättar att han tar de ströjobb han kan få, men att han inte har något långsiktigt.
– Situationen i Peru är svår, det är hög arbetslöshet.
José vid köksbordet hemma hos sin pappa. Bild: Gabriel Illimani Vallenas Rojas
Men mest av allt hoppas han kunna bli sig själv igen, den han var innan han for till Sverige. De där dryga året i städföretagets makt bröt ner honom totalt, säger han. Han tappade helt självförtroendet, skäms så över hur han gick på alla lögner.
– Jag vill bara bli den jag en gång var. Få tillbaka mitt gamla liv igen. Jag önskar så att jag aldrig hade lämnat Peru. Nu har jag inget, är ingen.
Artikeln är tidigare publicerad i Fastighetsfolket som tillsammans med Arbetet och fem andra titlar ingår i LO Mediehus.
Företaget i fler tvister
Det är inte första gången som företaget Svensk Recycling och fastighetsservice ab och personerna i företagets ledning hamnar i tvister.
Den 9 oktober 2023 skedde en förlikning mellan företaget och två tidigare anställda i Attunda tingsrätt. Den innebar att företaget fick betala 28 000 kronor vardera till två tidigare anställda.
Bakgrunden var att de anställda ansåg att de hade vilseletts att felaktigt betala sammanlagt 54 000 kronor vardera till företaget för påstådda arbetsmarknadsförsäkringar. Den ena av de före detta anställda menade även att hen avskedats utan saklig grund.
Striden om AR-15 och Richard Jomshofs avgång sänker hela SD:s trovärdighet
Dagen det blir aktuellt att diskutera ministerposter för Jimmie Åkesson, kan vi vara säkra på att veckan efter massakern på Risbergska finns i bakhuvudet, skriver Arbetets gästkolumnist.
Rickard Jomshof (SD)Bild: TT
Det blev inte Richard Jomshofs stöd för koranbränningarna under den känsliga NATO-processen som fällde honom. Inte polisutredningen för hets mot folkgrupp heller. Till sist föll justitieutskottets ordförande på frågan om några tusen svenska jägare behöver ett speciellt vapen: AR-15, ett halvautomatiskt kulgevär med militärt utseende.
Fram till den 1 augusti 2023 var det omöjligt att få en jaktlicens för den här sortens vapen. Sedan dess är det tillåtet. I maj förra året föreslog utredningen ”En ändamålsenlig vapenlagstiftning” att förbudet skulle återinföras.
Polisen och flera oppositionspartier gillade förslaget. Jägarorganisationer och partierna i regeringssamarbetet gjorde tummen ner.
Symboler och estetik i debatten
Det märkliga är att det mesta tycks handla om symboler och estetik. Anhängarna till AR-15 som jaktvapen tycker att förbudsivrarna hänger upp sig på hur vapnet ser ut.
Funktionen är, påpekar de, precis densamma som andra halvautomatiska gevär. Dessutom kan det vara praktiskt med ett vapen som är förberett för sådant som olika sikten, skjutstöd och eftersökslampor.
Vi kan anta att somliga dessutom tycker att det ser tufft ut och att ingen ska lägga sig i hur ens vapen ser ut.
Men inte ens den ivrigaste entusiast kan påstå att AR-15 skulle vara nödvändigt för jakt i Sverige.
Motståndarna säger att vapnet skulle kunna byggas om för automateld och att det ofta använts vid till exempel skolskjutningar i andra länder. Men framför allt säger man att AR-15 är eftertraktat i kriminella kretsar.
Men inte ens AR-15:s argaste motståndare kan säga att kampen mot kriminaliteten står och faller med ett förbud vid jakt.
Massakern på Risbergska förändrar allt
Efter massakerna på Risbergska skolan i Örebro har Tidöpartierna tvärvänt. Innan massmordet ansåg de att kravet på förbud var moraliserande snömos. Efter tragedin vill man sätta stopp för AR-15 och andra vapen som liknar det.
På sociala medier har Richard Jomshof kallat regeringens och det egna partiets kovändning förhastad och naiv. Efter vad som kan vara det värsta bråket Sverigedemokraterna sett fick han nog och lämnade posten som ordförande i justitieutskottet.
Frågan vi borde ställa oss är kanske om det inte är Richard Jomshof som visat sig vara naiv.
Naturligtvis är det ingen som tror att ett förbud mot vapentypen stoppar tragedier som den i Örebro. I händerna på en mördare är alla jaktvapen livsfarliga och ingenting tyder på att Rikard Andersson har haft tillgång till något vapen av den typ som nu ska förbjudas. Det hindrade honom inte.
Däremot förstod uppenbarligen ledningarna för både Moderaterna och Sverigedemokraterna hur illa det skulle se ut att försvara militära vapen i svenska hem efter det som hänt. I synnerhet som en statlig utredning föreslagit ett förbud – ett förbud som polisen dessutom vill ha.
Politisk självbevarelsedrift väger tungt
Det finns en faktor till. Källor till tidningen Svensk Jakt uppger att det både i Moderaterna och Sverigedemokraterna finns en oro för vad som händer om det går att bevisa att mördaren på Risbergska hade främlingsfientliga motiv. Vilket ansvar kommer att läggas på Sverigedemokraterna? Eller på regeringen?
Att i det läget stå upp och försvara ett vapen som ser ut att komma ur en ovanligt våldsam amerikansk film vore obekvämt, för att uttrycka det milt.
Alla med det minsta politiska självbevarelsedrift inser vilka risker det skulle innebära att vara den som stoppar ett förbud. Den dag något händer står man där med byxorna nere.
Kulturkriget kostar SD dyrt
Jomshof och stora delar av hans parti var uppenbarligen beredda att ta det obehaget. AR-15 har blivit en kulturkrigsfråga. När det handlar om att försvara det som uppfattas som kärnväljarnas intressen duckar den sverigedemokratiska kadern inte för att ta risker. Man drar sig inte ens för att försöka sparka undan fötterna på partivänner som fått uppdraget att förhandla med regeringen.
Richard Jomshofs avhopp och bråket i Sverigedemokraterna raderar i ett slag ut åratal av ansträngningar att visa att partiet är moget att sitta i en regering. Det påminner alla politiskt intresserade om bråk och maktkamper runt om i Sverigedemokraternas lokala organisationer. Den dag det blir aktuellt att diskutera ministerposter för Åkesson eller andra SD-toppar kan vi vara säkra på att den här veckan finns i bakhuvudet.
Och allt detta för ett vapen som ägs av några tusen jägare.
Jätteökning av arbetslösheten – ”Alldeles för hög ränta”
Arbetslösheten rusar upp till 10,4 procent enligt SCB. Det är den högsta nivån sedan pandemin. För att få fler i jobb behöver hushållen konsumera mera, anser LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö.
– Det kan de göra med sänkt ränta och höjda löner.
– Riksbanken har haft en alldeles för hög ränta som inte varit anpassad till svensk ekonomi, säger LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö. Bild: Sara Yazdanfar/Jesper Björnstedt
I januari 2025 var 592 000 personer arbetslösa, enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning. Det är hela 114 000 fler än ett år tidigare.
SCB reserverar sig för att den dramatiska ökningen kan vara överskattad på grund av tillfälligheter i urvalsundersökningen. Men klart är ändå att arbetslösheten ökat markant senaste året.
”Alldeles för hög ränta”
En stor del av de som går utan jobb är enligt LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö utrikes födda med kort utbildning. Men han pekar också på orsaker till att lågkonjunkturen slagit extra hårt mot arbetsmarknaden i Sverige.
– Riksbanken har haft en alldeles för hög ränta som inte varit anpassad till svensk ekonomi.
När Riksbanken förra året började sänka räntan gick det alldeles för långsamt, anser Torbjörn Hållö.
– Det förlängde pinan. Hushållen är deppiga och håller hårt i plånboken.
Hushållen behöver konsumera
För att få fart på konjunkturen och pressa ner arbetslösheten behöver hushållens konsumtion öka, anser Torbjörn Hållö. Utöver den sänkta räntan pekar han på två ljuspunkter som talar för att det kommer att inträffa under 2025:
– Vi har sänkta skatter. Det gynnar höginkomsttagare, men även bredare grupper. Och lönerna höjs i och med de nya kollektivavtal som ska träffas. Tillsammans gör det förhoppningsvis att hushållen börjar konsumera och att arbetslösheten börjar sjunka när fler jobbar i byggsvängen eller handeln.
Mer i plånboken
Torbjörn Hållö anser inte att den höga arbetslösheten är ett skäl att vara extra återhållsam med löneökningar i de nya kollektivavtalen. Tvärtom.
– Arbetslösheten kommer att minska av att folk får mer pengar i plånboken.
De strukturella problemen med många utrikesfödda med kort utbildning får man angripa på andra sätt menar LO-ekonomen. Exempelvis i form av etableringsjobb och andra subventionerade arbeten.
Här är vägarna och järnvägarna som Försvaret vill få upprustade
Här är några av de järnvägar, vägar, hamnar och flygplatser som pekats ut av Försvaret eller experter som viktiga ur försvarssynpunkt.
Texten uppdaterades
Bild:
Sandra Lee Pettersson
Bild: Peter Önnestam/Simon Rothelius
1 Inlandsbanan, (Kristinehamn) Mora-Gällivare, 105 mil
Med sträckningen från Vänern till Malmfälten är den ett viktigt komplement till Norra stambanan för militära transporter nord/syd. Banans låga teknikgrad lyfts fram som ett plus av Försvaret då det är motståndskraftigt mot störningar. Inlandsbanan AB försöker finansiera totalupprustning till beräknad kostnad på 11,5 miljarder. Får idag årligt statligt bidrag på 225 miljoner, som används för att bla. byta slipers och räls.
2Tvärbanor (Orsa-Bollnäs och Arvidsjaur-Jörn)
Två nedlagda tvärbanor som förbinder Inlandsbanan med Norra stambanan. Inlandsbanan AB och kommuner vill se att de öppnas. Kan öka redundansen för militära och civila nord-sydliga transporter. Om det blir stopp på Stambanan kan trafik ledas över till Inlandsbanan.
3Malmbanan, Boden-Riksgränsen (Narvik), 50 mil
Förbinder Bottenviken med Atlanten genom Nato-hamnen i Narvik, därför viktig för Försvaret. I dåligt skick och förra vintern inträffade två uppmärksammade urspårningar. EU beviljar nästan 100 miljoner kronor för att förbättra militära och civila transporter inom unionen. Det kommer finansiera en del av Trafikverkets många projekt. Bland annat ska räls bytas ut och bättre mötesplatser skapas.
4Älvdalens skjutfält (Blyberg-Mjågen), 1 mil
Nedlagd järnvägssträcka som Försvaret och Natoallierade ska börja använda för att frakta tunga artilleripjäser och annat till skjutfältet i Trängslet. Förlängning av sträckan Mora-Blyberg. Med start i år ska Trafikverket rusta sträckan och bygga ny lastkaj för en planerad kostnad på cirka 30 miljoner kronor.
5Älvdalens skjutfält (Mjågen-Trängslet)
Försvaret vill se järnväg hela vägen fram till skjutfältet men Mjågen ligger några mil söder om det. Älvdalens kommun utreder möjligheterna att förlänga spåret genom centralorten och sedan vidare norrut hela vägen till skjutfältet. Det skulle också innebära att Älvdalen återigen får spårförbindelse efter att den gamla rälsen revs 1995.
6Älvdalens skjutfält (Malungsfors -Särna)
Grannkommunen Malung-Sälen vill istället att Västerdalbanan ska förlängas genom att bygga ny järnväg från Malungsfors till Särna och på så sätt nå skjutfältet västerifrån. Det skulle underlätta för stickspår till Sälenfjällen vilket skidjätten Skistar lobbar hårt för. Finns också planer på att knyta samman det spåret med norska järnvägsnätet via Trysil, Elverum.
7Olskroken (Göteborg)
En av Sveriges mest intensivt trafikerade järnvägspunkter där fem banor möts, vilket även gör den viktig för Försvaret. Pågående jätteprojekt ska separera gods- och persontrafiken i olika nivåer för att förbättra framkomligheten. Det förväntas kosta omkring 4 miljarder kronor totalt och EU har beviljat drygt 200 miljoner i stöd för att förbättra militära och civila transporter inom unionen.
8Mittbanan (Sundsvall-Storlien, och vidare mot Trondeim), 33 mil
Viktig för att transportera trupper och material från Natos stora lager i hamnstaden Trondheim österut genom Sverige. Här pågår flera, delvis EU-finansierade, projekt för att rusta upp banan och öka kapaciteten under namnet Mittstråket 2.0.
Vägar
9E4 Ljungby
På E4, Ljungby–Toftanäs, pågår ett arbete med att omvandla vägen till en motorväg. Det är ett av fem projekt i landet som har fått EU-medel för att stärka Sveriges transportsystem och förbättra den militära rörligheten. Projektet har pågått sedan 2018. Sträckan Ljungby–Kånna blev klar 2023, och den sista etappen kan vara färdig i sommar. Det kommer då att vara möjligt att resa över 70 mil enbart på en fyrfilig motorväg – från Helsingborg i söder till Gävle i norr.
10Halmstad hamn
I Halmstads kommun pågår infrastrukturprojektet Södra infarten, som knyter ihop hamnen med E6 samt riksväg 15, vilken leder till hamnen i Karlshamn. Drygt tre mil därifrån ligger Blekinge flygflottilj F17, och lite längre bort Karlskrona, där Försvarsmaktens enda ubåtsförband har sin bas. Infrastrukturprojektet i Halmstad har fått EU-medel för att stärka transporterna och öka den militära rörligheten, i detta fall i östvästlig riktning.
11Sjöfartsbron och Gärdebroarna, Sundsvall
Sundsvalls kommun ska förstärka broar av både civil och militär betydelse för att klara tyngre transporter, bland annat till och från Tunadalshamnen. Det gäller Sjö fartsbron, som är 22 meter lång och belägen vid Tunadalshamnen, samt Gärdebroarna, två parallella broar som är 101 meter långa vardera. Projektet har fått EU-bidrag för att arbetet gynnar både civilsamhället och försvaret.
12Trondheim-Östersund-Sundsvall
Försvarsmakten vill att väg och järnvägsförbindelserna förbättras, särskilt i östvästlig riktning. Detta för att möjliggöra förflyttningar av material och trupper från Natos stora lager i norska hamnstaden Trondheim, vidare till Sverige och Finland. Enligt Svenska Handelskammaren är just den här sträckan av stor betydelse för För svarsmakten.
13Halmstad-Kalmar
Den östvästliga sträckan Halmstad- Kalmar är i stort behov av upprustning. Vägen har strategisk betydelse för både Sveriges totalförsvar och Natos försvarsplanering, bland annat för Kalmars läge vid Östersjön.
14Malmö-Kalmar-Norrköping
Stockholms handelskammare har pekat ut att E22 behöver rustas upp och är av betydelse för försvaret. Försvarsmakten har också slagit fast i ett remissvar till regeringen att alla satsningar på nordsydliga transportstråk, från södra Sverige och norrut, är viktiga. Detta för att kunna förflytta trupper och material till förband i Norden, inklusive Baltikum.
15Oslo-Karlskoga-Stockholm
E18 och E20 är viktiga för försvaret. Men för att de ska klara av stora militära transporter mellan Norge och Sverige via Karlskoga behöver de hålla en hög standard och rustas upp, enligt Stockholms handelskammare. Ett stenkast från E18, i närheten av Karlskoga, ligger dessutom Försvarsmaktens Villingsbergs skjutfält, och lite längre österut i Kilsbergen finns SAAB Bofors Test Center där omfattande tester görs av vapensystem, ammunition och annan militär teknik.
Hamnar
16Kappelshamn
På Gotland föreslås Kappelshamn bli en ny reservhamn. Försvarsmakten menar att det ta behövs om något oförutsett inträffar och vill att hamnen ska vara redo för militär verksam het senast 2030. Hamnen har varit stängd i många år.
17Södra Sverige
Försvarsmakten har meddelat regeringen att det finns ett behov av fler svenska hamnar i södra Sverige som kan ta emot tågfärjor, utöver Trelleborg.
Flygplatser
Flygplatser är viktiga för totalförsvaret och persontransporter, särskilt efter att Sverige gick med i Nato. Regeringen har sedan tidigare ökat stödet till kommunala flygplatser och utreder hur den svenska flyginfrastrukturen ska stärkas ytterligare.
En stor brist som tidigare har pekats ut är att exempelvis många av landets flygplatser inte uppfyller Natos krav på att hantera försvarets övningar och stora transportflygplan.
Sverige har totalt 266 flygplatser, inklusive flera helikopterflygplatser. 39 flygplatser har reguljär och chartertrafik, och 27 är beredskapsflygplatser som håller öppet dygnet runt.
Staten, via Swedavia, driver tio flygplatser, medan övriga är kommunalt eller privat ägda.