Hundra år gammal tågräls duger inte när Sverige har gått med i Nato
Försvaret kräver kraftiga upprustningar av landets järnvägar, vägar och hamnar för att klara transporter av Natosoldater, stridsvagnar och tungt artilleri.
Det kan innebära många arbetstillfällen när negligerade järnvägssträckor nu kan rustas – frågan är vilka som ska betala.
Banteknikerna Henrik Karlsson och Erik Englund ser en ljus framtid i Nato-medlemskapets spår. ”Det kommer skapa jättemycket jobb om de ska rusta upp banan”, säger Erik Englund.
Vid en järnvägskorsning i Jämtländska Hackås står banteknikerna Erik Englund och Henrik Karlsson och skottar rent vägbommar. Henrik borstar bort snön från sidan av rälsen och blottar siffrorna 1924 – året då den tillverkades, skriver Sekotidningen.
Rälsen är fastsatt med tjocka järnspikar. Och det är skarvar mellan rälsbitarna som gör att det hackar till inne i tågen varje gång de passerar – som i en gammal westerfilm.
– Det finns inte så många sådana järnvägar kvar idag. Det blir mer fysiskt jobb när man ska göra någonting. Om vi ska byta en skena här får man slå ner spiken för hand. Vi använder samma verktyg som de använde när de byggde banan, vi har koben och rälshammare, säger Erik Englund.
Vid jobben på Inlandsbanan använder Henrik Karlsson och Erik Englund samma typ av verktyg som användes när banan nyggdes för 100 år sedan.
”Enorm skillnad”
Inlandsbanan som sträcker sig genom glesbygden mellan Mora och Gällivare har länge negligerats och längst stora delar ligger rälsen kvar sedan banan byggdes i början av 1900-talet.
Men Natomedlemskapet har inneburit att den åter hamnat i fokus bland makthavarna i Stockholm eftersom den pekas ut som viktig ur försvarssynpunkt.
– Jag märker en enorm skillnad på hur man ser på oss , det är väldigt positivt, säger Inlandsbanans vd Otto Nilsson.
Försvarets behov går först
Redan innan Sverige trädde in i Nato så lämnade Försvarsmakten in en lista på infrastruktursatsningar som de vill se. Mycket av dokumentet är hemligstämplat men en sak är klar: de vill se massiva satsningar på järnväg, väg och hamnar.
I dokumentet om vad försvaret önskar för infrastruktursatsningar är det mesta hemligstämplat.
Enligt överstelöjtnant Per-Ove Norell rör det sig om ett paradigmskifte – där försvarets behov kommer bli betydligt viktigare vid framtida infrastruktursatsningar.
– Med tanke på det mycket allvarliga säkerhetsläget, så kommer det sannolikt innebära att i vissa avseenden totalförsvarsintressen går före de traditionella transportpolitiska målen, säger han.
Ska klara krig med Ryssland
Det handlar om att förbereda transportnätet för att klara ett eventuellt krig mellan Nato och Ryssland. Om det sker ska Natotrupper ha möjlighet att landstiga i Norges hamnar och transporteras österut mot Finland. Men transporterna från norr till söder kommer också vara viktiga vid ett försvar av landet.
– Stridens grunder bygger på tre saker: eld, rörelse och skydd. Det är genom rörelsen, att förflytta sig, som vi antingen kan påverka med eldkraft eller skydda oss, säger Per-Ove Norell.
Det handlar inte enbart om att förbereda landet på en krigssituation. Redan nu övar Natotrupper på svensk mark – vilket gjort att delar av landet sett en ökning av militära transporter. Det kräver att infrastrukturen ska klara av långa, tunga militära transporter och järnvägen har därför lyfts fram som viktig.
Tunga militära transporter ställer ökade krav på både vägar och järnvägar.
Likheter med 1800-talet
Ett liknande läge rådde i slutet av 1800-talet då planerna på järnvägssträckor mellan norra och södra Sverige tog form.
För att skydda tågtransporter från anfall via Östersjön drogs både Inlandsbanan och Norra stambanan inte genom städerna vid kusten utan i det glesbefolkade inlandet.
I södra Sverige hade järnvägens framfart skapat blomstrande industrisamhällen så den andra bärande tanken med Inlandsbanan var att stärka inlandets näringsliv.
Men så blev det inte riktigt. Med tiden avfolkades i stället många orter och idag är Östersund det enda samhället längst sträckan som har fler än 20 000 invånare.
Inlandsbanan hamnade allt längre ner på Banverkets prioriteringslista och i början av 1990-talet ville de helt lägga ner den. Men banan räddades av kommunerna längs med spåret som tog över drift och skötsel genom bolaget Inlandsbanan AB.
Delar av rälsen på Inlandsbanan är över 100 år gammal.
Georgien-kriget blev vändningen
Vid den här tiden kollapsade Sovjetunionen och när stora järnvägssatsningar gjordes hamnade de i stället på platser med fler människor och företag. Exempelvis byggdes slutligen Botniabanan längst norrlandskusten.
Nu pekar Försvarsmakten återigen på att hotet från Ryssland ökat. Och överstelöjtnant Per-Ove Norell menar att tiden mellan Sovjets fall och Rysslands invasion av Georgien 2008 var en historisk parantes.
– Tiden emellan var en strategisk time-out. Man avrustade väldigt mycket i Europa. Då hade man inte samma krav och behov på infrastrukturen och dess utveckling från militära håll, säger han.
Nu vill Försvaret alltså ha mer att säga till om och Inlandsbanan är en av de sträckor som pekats ut som strategiskt viktig.
Inlandsbanan andas morgonluft
Vd:n Otto Nilsson hoppas på att det ska underlätta finansieringen av den totalupprustning av banan de jobbar för. Den innebär bland annat nya mötesplatser, rälsbyte och modernisering av signalsystemet.
– Det finns en enorm underhållsskuld. Vi räknar med att det skulle kosta ungefär 11,5 miljarder, säger Otto Nilsson.
Otto Nilsson hoppas på att inlandsbanan ska finnas med i Trafikverkets nationella plan för 2026-2037 där myndigheten pekar ut vilka infrastruktursatsningar de kommer finansiera under tidsperioden. Den kommer spikas under året men det är stenhård konkurrens från en mängd andra projekt.
Banteknikerna Erik Englund och Henrik Karlsson på Inlandsbanan, som vd:n Otto Nilsson hoppas kunna upprusta för mångmiljardbelopp framöver.
Söker privata finansiärer
Otto Nilsson säger att de därför även undersöker en annan möjlighet som regeringen öppnade upp för i höstas – nämligen att ta in kommersiella finansiärer.
Det är något mycket ovanligt i Sverige där staten oftast bekostar infrastruktur men ett undantag är Arlandabanan, som delfinansierades av näringslivet.
Moroten för investerarna skulle i så fall vara att få avkastning – precis som om de exempelvis skulle gå in med pengar i en bank eller friskola.
Pensionsfonder ett alternativ
Vilken typ av finansiärer tänker ni er?
– Det finns ju väldigt mycket pengar i omlopp. Det kan vara företag som jobbar med finansiering, så kan det vara pensionsfonder.
Otto Nilsson, vd för Inlandsbanan.
De planerna är också i sin linda så även om Inlandsbanan pekats ut som viktig för Försvaret så är det långt ifrån klart om bolaget lyckas finansiera upprustningen och vilka som i så fall ska betala. Detsamma gäller flera liknande projekt som hoppas att Natomedlemskapet ska öka chanserna för upprustning.
Undantaget är en järnvägssträckapå några kilometer i Älvdalens kommun som ska rustas upp för att transportera militär utrustning till skjutfältet i Trängslet. Projektet har fått startbesked och ska komma i gång under året.
Flera projekt har fått pengar
För ett år sedan gick regeringen ut med att fem svenska infrastrukturprojekt fått EU-pengar för att stärka den militära rörligheten. Det gäller stöd från fonden för ett sammanlänkat Europa (CEF).
Bland annat Olskroken i Göteborg där det pågår ett jättearbete för att få trafiken att flyta bättre på fem viktiga järnvägslinjer som möts där.
Det beräknas kosta totalt kring fyra miljarder och EU har nu bidragit med drygt 200 miljoner. Projektet är i första hand till för person- och godståg men militära transporter kommer också kunna dra nytta av det.
Hoppas på ökad trafik
Även när det gäller Inlandsbanan lyfter vd:n Otto Nilsson främst fram fördelarna för gods- och persontrafik.
Idag rullar ofta något godståg om dagen och på sommaren och vinter trafikerar även några turisttåg sträckan, men Otto Nilsson tror att en totalupprustning skulle öka trafiken.
– Det finns de som har behov av att transportera gods längst den här riktningen, men i dagsläget är det ingen idé att ens fundera över det för banan fungerar inte utifrån deras krav, den är inte relevant.
– Jag är helt säker på att med en upprustad bana kommer trafiken öka gigantiskt, säger han.
Erik Englund, banarbetare.
”Kommer skapa jättemycket jobb”
I Hackås ska banteknikerna Erik Englund och Henrik Karlsson snart fortsätta norrut för att snöröja nästa järnvägskorsning. De ska klara av åtta till innan de är framme vid kontoret i Östersund.
De jobbar också på Mittbanan och Malmbanan, som är två andra sträckor som pekats ut som militärt viktiga. Även om mycket är oklart ser de positivt på om det blir fler satsningar i inlandet.
– Det kommer skapa jättemycket jobb om de ska rusta upp banan, och det är ju positivt, säger Erik Englund.
Läs också: Svenska vägar Nato-säkras för miljarder – men många planer hålls hemliga
Läs också: Karta: Här är sträckorna som kan få pengar
Artikeln är tidigare publicerad i Sekotidningen som tillsammans med Arbetet och fem andra titlar ingår i LO Mediehus.