I skuggan av en krisbransch

– Det är en härlig variation här, säger tryckaren Patric Sävenvall, som granskar bilagorna för att se att färger och passning stämmer.

 

SÖDERTÄLJE På V-tab producerar drygt 60 grafiker i genomsnitt en miljon trycksaker per dygn. Grafikernas antal minskar både till följd av tekniska förändringar och på grund av kraftigt minskat tidningsläsande. På V-tab ser de anställda med viss oro hur upplagorna blir allt mindre.

Tryckpressen dånar. Patric Sävenvall fångar upp en nytryckt tidning. Det är en kundbilaga till Svenska Dagbladet – Din hud. Han tar med sig tidningen och slår upp den på sin pulpet. Efter en hastig blick trycker han på en stor svart knapp några gånger.

– Det ser ganska bra ut nu. Det här får man kolla hela tiden säger han.

Patric Sävenvall är tryckare och han övervakar tryckningen. I nederkanten på tidningen kan han se passningen mellan sidorna och den justerar han med den svarta knappen som flyttar pappersrullen i källaren i sidled. I ryggen på tidningen finns ett kryss som ska sitta mitt för vecket, och ytterst på högersidan finns färgprover.

På dataskärmen ser han färgsättningen på varje sida och kan ändra den. Just nu har han ökat det svarta och minskat det gula och magentan på omslagssidorna. Den fjärde färgen i tryckpressen är cyan.

– Det är en härlig variation här. Det är aldrig samma från dag till dag, säger han.

Nyligen har han bytt från ständigt nattarbete till dagtid för att vrida dygnet rätt – och för att få mer omväxling i arbetet. På natten är det nästan bara Svenska Dagbladet och Aftonbladet som trycks och på dagen gör grafikerna lokaltidningar, bilagor och olika slags reklamblad.

Patric Sävenvall berättar att antalet dagstidningar har minskat rejält bara de senaste månaderna, och att det framför allt är Svenska Dagbladet som gått ner. Samtidigt ökar reklambladen och tryckeriet har sitt största jobb någonsin på gång. Platschefen Leif Ahlgren svarar undvikande. Det där är ju affärshemligheter. Men det rör sig i alla fall om flera miljoner exemp-lar som ska tryckas.

– Det går bra för vårt tryckeri. Vi är högt belagda och producerar dygnet runt, säger platschefen.

Det går bra för tryckeriet, berättar platschefen Leif Ahlgren. Men det är reklamen som står för en allt större del av intäkterna.

 

Tryckeriet i Södertälje ligger i ett industriområde och är en del av en koncern med tio tryckerier runt om i landet. Tidigare trycktes Idrottsbladet där, men sedan 2005 är Svenska Dagbladet och Aftonbladet stommen i tryckverksamheten.

Arbetet pågår varje dag året om. Aftonbladet kommer ut alla dagar. Svenska Dagbladet har elva dagars utgivningsuppehåll under ett år. Det gör att tryckeriet vid några tillfällen stänger ett antal timmar.

Grafikerna i källaren ropar på kommunikationsradion. De vill veta hur mycket som ska tryckas av SvD-bilagan.

– 146 207 exemplar. 41 minuters tryckning kvar, svarar Patric Sävenvall efter en titt i sina papper.

I källaren byts pappersrullarna. Bytet görs i full fart och med en smäll. Samtidigt som pappersbanan på den gamla rullen skärs av tejpas den nya rullen fast lite ovanför kapningen.

Det är en stor press. Tryckning kan ske från tolv pappersrullar parallellt. Från rullarna dras papperet rakt upp och passerar fyra tryckplåtar – en för var färg. Pressen klarar att trycka 96 färgsidor samtidigt – det var Aftonbladets krav när tidningen 2005 bytte tryckeri.

Karl-Gustav Nordqvist är klubbordförande. Klubben har en styrelse på tre personer som har möten vid behov.

 

Grafikerordföranden Karl-Gustav Nordqvist kommer från ett tryckeri i Akalla där Aftonbladet och Svenska Dagbladet tryckte tidigare. Med tummen och pekfingret visar han ett mått på en dryg centimeter.

– Så här många lokala avtal hade vi i Akalla. Och allt förlorade vi vid flytten, säger han.

Han har varit grafiker sedan 1981. Det betyder att han har sett hur sättarna ersattes av digital teknik och hur facket tappade terräng.

– Klubbarna på de stora dagstidningarna var starka och hade omfattande lokala avtal. Den stora missen var att inte implementera det lokala i det centrala kollektivavtalet, säger han.

På tryckeriet i Akalla var den fackliga aktiviteten omfattande. Det fanns en huvudklubb och flera underklubbar med egna styrelser. På V-tab sitter tre personer i styrelsen och de har bara möten när de tycker att det behövs.

Karl- Gustav Nordqvist berättar att ett besparingspaket är på gång. Det innebär troligen att veckoarbetstiden ska ökas med en timme till centrala avtalets 36 timmar – och att ledigheterna blir kortare.

Han  arbetar i packsalen, där tidningarna buntas och läggs på pallar. Just nu är det ett reklamblad från El-Giganten som rullar fram. Han tar stickprov och kollar så att trycket i bladet inte är smetigt.

Anna Jonsson kör truck och älskar maskinernas möjligheter i tryckindustrin.

 

Med honom arbetar Anna Jonsson. Hon kör med sin truck undan stora rullar med SvD-bilagan om hud. Under natten när huvudtidningen är klar tas rullarna fram och bilagan bladas i. Och det är möjligt att ha upp till fyra bilagor färdiga som ska in i huvudtidningen.

– Jag älskar industrin. Det finns sådana möjligheter med maskinerna, säger Anna Jonsson.

Utvecklingen på V-tab är dubbel. Dagstidningarna går allt sämre medan reklamtrycken går allt bättre.

Platschefen Leif Ahlgren tror och hoppas ändå på dagstidningarna.

– En tidning ger trovärdighet. Journalister har gjort ett urval. På nätet och i digitala medier sprutar det bara ut uppgifter och de kan komma från vem som helst, säger han.

Platschefen tror att papperstidningens framtid finns när det gäller lokala nyheter och fördjupningar – medan de stora nyheterna kommer att nå oss snabbt genom digitala medier.

Klubbordföranden Karl-Gustav Nordqvist oroas av utvecklingen:

– Allmänbildningen blir lidande av den digitala nyhetsförmedlingen. Folk klickar bara fram det som de är intresserade av. Och det blir ett klart hot mot demokratin.

Tryckaren Patric Sävenvall tycker att det är enklare att läsa nyheter på datorn, men han tar med sig nytryckta tidningar från jobbet och han köper och läser tidningar på semestern.

– Men jag är inte som min pappa. Om han inte får läsa sina tre dagstidningar känns det konstigt för honom, säger han.

Anna Jonsson läser Aftonbladet i telefonen och den tryckta tidningen på jobbet. Däremot tycker hon det är för tungt att sätta sig in i en text i Svenska Dagbladet.

– Vi är väl lite av generation gratis. I telefonen är det lättåtkomligt och lättläst, men jag vill så gärna att det ska gå bra för tidningarna. Jag jobbar ju med det här och trivs så bra, säger hon.

• Läs även: Teknikskifte bakom grafikernas ras

• ”Om ägarna inte tar sitt samhällsansvar får staten ta det”