Vid Saltsjöbaden. Foto ur Stockholmskällans samlingar, © Stockholms Stadsmuseum.

”Litteraturen är en borgerlig angelägenhet”, sa Ivar Lo en gång, lika kortfattat och brutalt som mångtydigt. Menade han att det finns få författare med erfarenhetsbakgrund i arbetarklassen? Att huvuddelen av den litterära publiken tillhör borgerligheten? Att den dominerar litteraturen som institution – förlagen, tidskrifterna, kritikerkåren, osv? Förmodligen allt detta.

En fjärde tolkning av Ivar Lo är att litteraturen som sådan bär ett borgerligt klassmärke: stilen, formen, de dominerande berättelsemönstren och själva författarattityden. Detta är värt att begrunda för oss som törstar efter gestaltningar av en annan erfarenhetssfär än den som överflödar på parnassen. I så fall är ju arbetarförfattaren dömd att tala på ett främmande språk.

Här har mycket litet förändrats. Arbetarlitteraturen har förblivit en kulturell abnormitet. Steget in på det litterära fältet är lika långt, krokigt och backigt för en arbetare idag som förr. Och en hel del händer med arbetarförfattaren och hens verk på vägen.

Örjan Nyström

Nästa avsnitt publiceras lördag den 22 september. Se plan i rutan till höger.

2010 skrev Örjan Nyström en artikel på ett liknande tema. Läs ”Längtan ut ur det egna rummet” här.

Tillhörighet och oberoende

Örjan Nyströms långessä består av sju delar utöver denna inledning, och nya avsnitt publiceras klockan o6 varje morgon under perioden 21–28 september.

1. Att ”översätta” den borgerliga romanen (lördag)
2. Arbetarlitteraturens nervcentrum (söndag)
3. Ett dubbelt avstamp. Om Rudolf Värnlund (måndag)
4. ”Proletär självkritik” (tisdag)
5. Gemenskapsvisioner (onsdag)
6. Att desertera från parnassen. Ivar Los Socialisten (torsdag)
7. Arbetarlitteraturen idag (fredag; även i papperstidningen)

Läs essän Tillhörighet och oberoende som ett enda långt dokument!