I somras, på den engelska krimimässan i Harrogate, blev jag påmind om vad George Pelecanos sa när jag intervjuade honom: ”Vi skriver modern amerikansk arbetarlitteratur.” Med ”vi” syftade Pelecanos även på andra amerikanska deckarförfattare som James Crumley, Elmore Leonard, James Sallis, Michael Connelly och Dennis Lehane.

På scen i Harrogate intervjuades Dennis Lehane av sin engelska krimikollega Mark Billingham.

Som alltid betonade Lehane sin proletära bakgrund – att han växte upp i Dorchester, ett irländskt/polskt/italienskt arbetarklassområde i Boston, och om det är någonting man inte blir när man kommer därifrån så är det författare. När han ändå blev författare så är det uppväxten – miljön, människorna, livsvillkoren – som haft och fortsätter att ha störst betydelse för hans författarskap.

Dennis Lehane slog igenom med den fristående kriminalromanen Mystic River (den svenska titeln är Rött regn) som ju också blev film med Clint Eastwood som regissör och Sean Penn i huvudrollen. East Buckingham, den fiktiva stadsmiljö där romanen/filmen utspelar sig, är en sammanslagning av fyra autentiska delar av Boston, bl a Dorchester.

Från Dorchester kommer också huvudpersonerna i Dennis Lehanes mörka, hårdkokta Kenzie- och Gennaro-serie. Sex titlar hittills och Lehane har hotat med att nu blir det nog inte fler. Patrick Kenzie och Angela Gennaro är privatdetektiver och barndomskamrater, senare i serien blir de också ett förälskat par.

Med Kenzies snabba repliker – gatusmarta, poetiska och humoristiska – hyllas föregångarna i den hårdkokta amerikanska deckartraditionen. Kanske särskilt Robert B. Parker, som också skrev hårdkokt med Boston som miljö och en snabbkäftad privatsnok (Spenser) som huvudperson. Ibland blir det nog lite av pastisch också.

Lehane tar upp ämnen som rasism, kvinnomisshandel och annat våld. Patrick kan inte komma ifrån minnet av sin våldsamme far och efter arbetet går Angela hem till en make som misshandlar henne.

Fast det övergripande och grundläggande ämnet är miljön; den fattiga arbetarmiljön. Lehane porträtterar människor som vuxit upp i samma miljö som han själv. Han skildrar dem på ont, mer ont och lite gott, så som de är, precis så som uppväxtmiljön och livsvillkoren fått dem att bli.

Patrick Kenzie är ett porträtt av en man som försöker lära sig att handskas med livet och bli en samhällsmedborgare, slita sig loss från en uppväxt med fattigdom, våld och kriminalitet omkring sig. Det går sådär. Han får återfall.

I den sista (?), sjätte delen av Kenzie- och Gennaro-serien, En mörk välsignelse (i somras utgiven i Bonnierpocket), är privatdetektiverna gifta och har fått barn. Patrick strävar efter att vara en bra pappa.

Men den nya boken ska absolut inte läsas först. Dennis Lehane skriver serieromaner (i likhet med många krimiförfattare). Huvudpersonerna förändras och utvecklas bok för bok och varje ny del tar vid ungefär där den tidigare slutade. Titlarna bör – nej, ska – läsas i rätt ordning. Så börja med En drink före kriget (också utgiven i pocket; liksom En mörk välsignelse översatt av Ulf Gyllenhak), den första delen i Kenzie- och Gennaro-serien.

Bengt Eriksson

Lehanetips

På Dennis Lehanes hemsida finns beskrivningar av alla hans romaner samt flera videointervjuer med författaren.

Essäsamlingen Ny noir (BTJ Förlag) innehåller bl a en essä om deckar/krimiförfattaren Dennis Lehane, skriven av författaren Kristian Lundberg (en av Lehanes största fans i Sverige).

Läs alla artiklar i LO-Tidningen på tema KRIMI.