Stenrike Bryan Johnsons vampyrmetoder gjorde honom ful
Om inte ens världens dyraste mänskliga experiment var beredd att offra sitt utseende för evig ungdom, vem kan då förväntas släppa ytligheten? Lotta Ilona Häyrynen funderar på hur långt marknaden runt skönhetsingreppen tagit oss.
När Dagens ETC under hösten intervjuade ett gäng tonårstjejer om skönhetsideal och hudvård menade tjejerna att det känns som att man har “sin peak” i just tonåren.
Det är ålderns privilegium att inse att så tack och lov inte är fallet, men att man också borde ta det där tyngdlyftpasset på gymmet någon gång i veckan för att ryggen inte ska gå sönder i förtid.
Att leva snabbt, dö ung och lämna ett vackert lik efter sig är ett klassiskt ungdomsmantra.
Den som troligen använde det bevingade uttrycket — live fast, die young, leave a beautiful corpse — först var en Mrs. Irene L Luce från Kalifornien.
I ett brev till sin make, för att förklara varför hon inte hade ett behov av honom. Brevet publicerades i samband med deras skilsmässoförhandling 1920.
Livsmottot brukar dock populärt tillskrivas skådespelaren James Dean som var snygg, levde snabbt, och kom in i 27-årsklubben efter en trafikolycka 1955.
Manlig skönhetslängtan är ett långt mindre uppmärksammat område än den traditionellt kvinnliga, men en särskild mans nyliga skönhetsingrepp slår hål på en hel, allmänmänsklig, myt: att hälsa är viktigare än utseende.
Så även efter 30.
Riskkapitalisten vill ha evigt liv
Bryan Johnson är riskkapitalist och sannolikt världens mest kända biohacker, det vill säga en person som försöker hacka sin egen biologi.
Johnson vill inte lämna ett lik efter sig över huvud taget.
Varje år lägger han cirka 24 miljoner dollar på att optimera sin hälsa. Allt för att uppnå en biologiskt 18-årig kropp och leva så länge som möjligt, helst för evigt.
Projektet kallas Blueprint och fick genomslag när Johnson gick ut med att han börjat injicera blodplasma från sin son, praktiskt nog just 18 år gammal.
Det är omöjligt att reda ut vilka av Johnsons vampyrmetoder som faktiskt fungerar, vad som är humbug och önsketänkande eller mest bara PR för att sälja egna kosttillskott.
Ser förjävlig ut
Klart är i alla fall att Johnson själv hävdar att det hela fungerar. Likt en fysiologins Prometeus har han vridit tiden bakåt. Riskkapitalistens läkare säger att han tack vare sin metod skalat av år från sin kropp.
Det finns bara ett problem. Han ser förjävlig ut.
Lika länge som Johnson varit offentlig med Blueprint har internet hånat honom för hans utseende. Livslängdsjesus har faktiskt snarare sett ut att bara vara någon dag från döden än odödlig.
Ögonen är insjunkna, kinderna ihåliga och huden haft en gul nyans med till synes papprig struktur.
Så för en månad sedan dök Johnson upp på sin Youtubekanal efter något av en glow up.
Enprocentaren hade nämligen insett att kalorirestriktionen han lever under, som enligt vissa forskare ska få honom att leva längre, också ger honom så lite underhudsfett att han ser äldre ut.
Project baby face
”Project Baby Face”, Johnsons nya rutin, var i det stora hela framför allt en omskrivning för skönhetsingrepp.
Odödlighetsaspiranten har injicerat Sculptra (vilket trots att Johnson hävdar motsatsen absolut räknas som en sorts filler) för att bygga upp volym i ansiktet igen.
Han har också minskat dosen på ett hälsopiller som orsakat den gulaktiga huden och injicerat plasma under sina ögon, vid sidan om att äta cirka 300 kalorier mer per dag.
Här kommer knäckfrågan: har hälsans och det långa livets mänskliga försökskanin nu alltså nallat i kanterna på sin egen hälsa, på självaste projekt Blueprint, för att internet ska sluta säga att han ser ut som Tilda Swinton?
Allt tyder på det. Sculptra och plasma för att fylla ut ansiktet har inga hälsofördelar i sig. De har bara risker.
Om alla hans inre data dessutom pekat på peak hälsa finns det knappast argument för att minska på kosttillskotten han tar.
Men det råkar nu vara så att det estetiska kapitalet trumfar hälsofördelar nästan any day – åtminstone så länge man har grundhälsan med sig.
Livsfördelar i att vara snygg
Drösvis forskning finns på snygghetens fördelar – rikare socialt liv, mer inflytande, högre lön, sannolikare befordran – men att skönhet skulle vara en fråga om naiv ytlighet lever krampaktigt kvar i offentlighetens medvetande.
Många kvinnor uppmanas gå i terapi i stället för att göra ingrepp. Knappast en dålig idé, men som missar att det faktiskt finns en krass materiell rationalitet bakom människors skönhetssträvan.
Snygga människor, kvinnor som män, lever enligt forskningen bättre liv. Det implicerar också myntets andra sida: vi beter oss som as mot människor som vi tycker är fula, i samtliga samhällsklasser.
Delar av det är tusenårig mänsklig kultur, psykologi och säkert en del biologi. Andra delar bygger på det massiva kapital som ligger bakom att upprätthålla ett sådant system.
Det är lättare att sälja hudkräm om dålig hud straffar sig.
Alla gör det
I september i år skrev läkaren och skribenten Fanny Nilsson om Stockholmsjournalisternas snäva syn på skönhetsingrepp i Aftonbladet Kultur.
“Alla gör det” är enligt Nilsson budskapet från nära nog alla svenska medier trots att en minoritet av befolkningen kommer närma sig en botoxspruta under sina liv.
I samma text undrar hon vem som ska uppmuntra unga till att ge fan i ingreppen som kryper nedåt i åldrarna, särskilt när det ses som “moralism” att kritisera kvinnor för ingreppen de gör.
I en allt mer utseendefixerad tid behövs bättre journalistik som på allvar kan granska påståenden som görs av skönhetsbranschen och de intressen som tjänar pengar av den.
Världens dyraste hälsoprojekt gav upp
Samtidigt undrar jag om den samhällsförändrande delen av frågan – den som ställs av oss som inte vill se att våra döttrar drömmer om stramare hud vid 16 års ålder eller våra söner tuggande på plastbitar i förhoppningen att få skarpare käkben – landar fel om vi ständigt börjar i ingreppsändan.
Högstadietjejerna i Dagens ETC luras sannolikt lika mycket som resten av oss i frågan om olika krämers faktiska effekter, men deras strävan är fullt rationell.
”Förebyggande botox” och ”mewing” må vara det största båget någon lurat i dagens 20-åringar, men vad de drömmer om — och framförallt vad de vill undvika — är fullt begripligt utifrån vårt samhälles sociala samspel.
Om till och med världens mest påkostade mänskliga experiment ger upp hälsan för lite fylligare hud bör vi fatta vad det hela egentligen handlar om.