Under de senaste åren har arbetsförmedlingen genomgått betydande förändringar, främst genom privatiseringen av förmedlingstjänster som syftar till att hjälpa arbetslösa att komma i arbete.

Det program som ofta står i centrum för debatten är ”Rusta och matcha”, där privata aktörer bistår i arbetssökandet.

Dyrare och sämre

Trots höga kostnader visar en ny rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) att detta inte har gett bättre resultat än arbetsförmedlingens egna insatser.

I stället har privatiseringen främst lett till ökade utgifter och minskad effektivitet, särskilt när det gäller att nå dem som står långt från arbetsmarknaden.

IFAU:s studie belyser en tydlig ineffektivitet. Trots att de privata matchningstjänsterna är dyrare – 40 procent dyrare för de som står närmare arbetsmarknaden och hela 70 procent dyrare för de som står längre ifrån – leder de inte till bättre anställningsutfall eller högre inkomster för deltagarna.

Minskad lokal närvaro

En av de tydliga konsekvenserna av privatiseringen är myndighetens minskade närvaro i många kommuner, där lokalkontor stängts och personal har sagts upp.

Detta har inte bara försvårat för arbetslösa att få hjälp, utan även ökat trycket på kommunernas resurser, eftersom de nu i större utsträckning måste stötta arbetslösa som inte får tillräckligt stöd från arbetsförmedlingen.

Kommunerna, som ofta arbetar nära de längst från arbetsmarknaden, har på många håll tvingats täcka upp för bristerna genom olika sociala insatser vilket belastar deras ekonomier.

De kommande åren har regeringen avsatt cirka två miljarder årligen för privata matchningstjänster, medan AF:s egna resurser för samma arbete får blygsamma tillskott. Kritiker menar att detta visar på en fortsatt förhoppning om privatiseringar, trots rapporter om deras ineffektivitet.

Slopa privata alternativ

Vänsterpartiet har uppmanat regeringen att överge de privata förmedlingsföretagen och återupprätta en aktiv arbetsmarknadspolitik. Arbetsförmedlingens ursprungliga struktur, med lokalt förankrad personal och större statlig kontroll, behövs för att garantera ett jämlikt stöd till arbetslösa i hela landet.

Tidöregeringens arbetslinje riskerar att bli tomma ord så länge myndigheten inte fungerar optimalt. Att alla ska ha tillgång till meningsfull sysselsättning kräver en välfungerande arbetsförmedling med både lokal närvaro och långsiktiga lösningar, och privatiseringen har snarare försvårat än främjat denna ambition.

För att verkligen värna arbetslinjen och minska arbetslösheten i Sverige måste regeringen våga erkänna privatiseringens brister och återinvestera i arbetsförmedlingen som en samhällsresurs – för de arbetslösas och skattebetalarnas skull.