Här är jobben som skulle tjäna mest på fackens låglönesatsning
Städare, barnskötare och restaurangbiträden kan få extra löneökningar genom LO:s låglönesatsning. Men också i industrin finns arbetsplatser där satsningen kan göra skillnad. Arbetet förklarar en omstridd metod för att minska klyftorna.
Barnskötare hör till de grupper vars löner hamnar under knät.
29 100 kronor i månaden. Där drar LO-förbunden gränsen för vilka som ska anses lågavlönade, och därmed kan räkna med draghjälp av hela LO i den kommande avtalsrörelsen.
I branscher och företag där det finns löner under den här gränsen kommer arbetsgivarna att tvingas skjuta till extra pengar för löneökningar, om LO-förbunden får igenom sina krav.
Omkring 500 000 LO-medlemmar har löner under 29 100 kronor i månaden. De finns inom praktiskt taget alla LO-förbund, fast ojämnt fördelade mellan yrken.
Bärplockare sämst betalda
Med hjälp av SCB:s lönestatistik har Arbetet listat de LO-yrken där minst hälften av de anställda har en lön under gränsen för låglönesatsningen, det så kallade knäet (se förklaring här intill).
I botten på listan finns bärplockare och plantörer. Där har ungefär tre av fyra en lön på eller under knäet.
Barnskötare och städare är stora yrkesgrupper som kan få nytta av låglönesatsningen, liksom restaurangbiträden.
Men låglönesatsningen kan användas vid varje företag där det finns anställda med låga löner, oavsett bransch. Simon Petersson, avtalssekreterare på IF Metall, tar verkstadsindustrin som exempel. Där låg snittlönen på 32 700 kronor 2023.
– Ändå finns enskilda anställda med lön under 29 100 vid de flesta företag. Jag har varit på fabriker med hundratals anställda där alla ligger kring teknikavtalets lägsta lön, det vill säga kring 25 000 kronor i månaden, eller någon femhundring däröver. På sådana företag har låglönesatsningen enorm effekt.
Löneklyftorna växer
Sedan avtalsrörelsen 2017, då LO använde den här modellen första gången, har den kritiserats internt för att ge för lite. ”Inte ens ett par paket mjölk för en undersköterska eller barnskötare”, sa Kommunal inför avtalsrörelsen 2020.
LO-förbunden är försiktiga med att avslöja i vilken grad knämodellen har givit löneökningar utöver det så kallade märket, alltså de löneökningar som facken inom industrin förhandlar fram, och som ska vara vägledande för hela arbetsmarknaden. Men i exempelvis I-avtalet (IF Metalls avtal för bland annat plastindustrin) handlar det om ett par hundradelar av en procent extra under den senaste avtalsperioden.
I branscher där många har löner långt under ”knäet” blir effekten större.
Men har knämodellen lyckats lyfta lågavlönade yrkesgrupper i förhållande till andra? Löneskillnaderna inom LO-familjen har inte krympt de två senaste årtiondena, utan tvärtom ökat något, enligt LO:s lönerapport 2023. Samtidigt växer klyftan mellan arbetare och tjänstemän.
– De låglönesatsningar som LO-förbunden har gjort sedan åtminstone 1990-talet och framåt har bidragit till att hålla samman lönerna både inom och mellan LO-förbunden, säger Stefan Carlén, chefsekonom vid Handels.
Utan låglönesatsningar skulle alltså löneklyftorna inom LO-familjen ha varit större än de är. Men LO:s försök att lyfta de lägst avlönade motverkas av andra krafter.
Kanske viktigast är den höga personalomsättningen inom restaurangnäringen, handeln och andra branscher med många lågavlönade. När halva personalstyrkan i restaurangnäringen byts ut varje år ersätts den med nya, oerfarna anställda. Som i många fall får börja på avtalets lägsta lön, för närvarande 25 007 kronor.
Det gör att löneökningarna i branschen pressas ner, så kallad negativ löneglidning. Den effekten överskuggar de vinster som låglönesatsningen ger.
