KOMMENTAR. Regel nummer ett: Attack, attack, attack. Regel nummer 2: Erkänn inget, förneka allt. Regel nummer 3: Oavsett vad som händer, erkänn dig aldrig besegrad. 

Så lyder de regler som stjärnadvokaten Roy Cohn (spelad av Jeremy Strong) ger en ung Donald Trump (Sebastian Stan) i nya ”The Apprentice”.

Filmen, regisserad av svenske Ali Abbasi, har skapat svallvågor på andra sidan Atlanten. Trots hot från Trump-lägret om stämning, har filmen haft premiär i både Sverige och USA under helgen. 

Och det är inte svårt att förstå att den rört upp känslor. I filmen får vi följa hur en ung och valpig Trump som vill göra karriär utvecklas till den kallhjärtade cyniker vi känner igen idag. 

Vad kan framgång och pengar göra mot en människa? 

Paul Piffs rikedomsexperiment

Den amerikanska forskaren Paul Piff har ägnat stora delar av sin akademiska karriär åt att forska på just det ämnet.

Genom en rad olika experiment, påvisar han att människan i grunden är rätt dålig på att hantera rikedom och framgång.

I ett experiment låter han en person försöka korsa en trafikerad gata vid ett övergångsställe i Kalifornien.

Under tiden förde han statistik kring vilka bilar som stannar. Föga förvånande så stannade förare av billiga bilmodeller betydligt oftare än de som körde en bil av ett dyrare märke. 

I en annan studie delar han ut 10 dollar till deltagare i en studie, med ett erbjudande om att dela med sig till en främling. Deltagarna med lägre inkomst visade sig vara mer givmilda. 

Fördelar i Monopol gav sämre vinnare

Hans kanske mest kända experiment går ut på ett riggat spel av Monopol. 

En grupp studenter på Piff:s universitet bjöds in till att spela, men delades genom lottning in i 2 olika kategorier – fattig och rik. 

Den rika spelaren tilldelades dubbelt så mycket pengar vid start, fick slå med två tärningar och kunde kvittera ut dubbelt så mycket pengar varje gång den passerade “Gå”.

Den som hade tilldelats rollen rik vann, inte helt oväntat, överlägset varje gång.

Och de rika i monopolspelet hanterade sin framgång ungefär lika bra som Donald Trump har gjort. 

Efter några få lyckade drag i spelet började de bete sig illa. De blev högljudda, vulgära och började gestikulera överdrivet. 

När de sen intervjuades om varför de vunnit så var det plötsligt inte slumpen, det vill säga lottningen, som hade bidragit till deras framgång i spelet. Istället lyfte de sina kompetenser, beslutsfattning och sina skarpa sinnen.

Hjälpte McCarthy tvinga bort homosexuella

Roy Cohn, en av USA:s mest inflytelserika advokater någonsin, utövade sin makt på sämsta möjliga sätt.

På 60-talet hjälpte han Joseph McCarthy med att säga upp och tvinga bort homosexuella som arbetade för staten.

Det kom att kallas för The Lavender Scare och initierade kartläggning och förföljelse av homosexuella och oliktänkande.

Ironiskt nog skulle han senare dö i AIDS, förnekandes in i döden att han själv var homosexuell.   

Tog Donald Trump under sina vingar

Donald Trump är i 30-årsåldern när Roy Cohn tar honom under sina vingar.

Genom att först hjälpa Trump med en stämningsansökan som riktats mot hans familjeföretag för diskriminerng, genom att försöka försvåra för svarta att hyra i hyresrätter. 

Efter att ha avslutat det målet med förlikning blir Roy Cohn en av Trumps viktigaste rådgivare, och en bidragande faktor att det går bra för hans protogé.

Cohn ger Trump politiska kontakter, ingångar i media och lär honom alla fultrick som går att använda sig av.

Under filmens gång förändras deras relation. Desto mer uppmärksamhet, pengar och framgång Trump får, desto mer börjar han sätta sig över sin gamla rådgivare. Och när Cohn vill att Trump ger tillbaka för allt han gjort för honom, verkar Trump drabbas av minnesförlust. 

Helt plötsligt är han den enda arkitekten bakom sitt imperium. 

Precis enligt spelplanen. 

Trump en utmärkt spegel av vår tid

Värt att notera att Donald Trump tyvärr inte beter sig särskilt konstigt.

Han gör precis det som man kan förvänta sig. Han attackerar, förnekar allt och erkänner sig aldrig besegrad. Precis som enligt Cohns regler.

Med klassklyftor och en förmögenhetskoncentration som i jämförelse får ociviliserade samhällen i slutet på 1800-talet att se ut som en Marx-utopi, är fenomen som ex-presidenten inte konstiga. 

Tvärtom speglar han vår tid alldeles utmärkt. 

Frågan är bara vad vi gör åt det.