Brita och Kalle Zackaris ”Hjälp, vi har köpt ett franskt ruckel” devalverar ordet hjälp

Programledaren och medieprofilen Brita Zackari har fått ett arv. Inte ett ”ekonomiskt oberoende”-arv. Bara ett par hundra tusen. Men tillräckligt mycket för att överväga att köpa ett hus utomlands.

Visst vore det trevligt med något på den franska landsbygden?

Eller i en avlägsen bergsby dit turisterna ännu inte hittat till, med krokiga kullerstensgränder och kyrkklockor som klämtar i fjärran.

Rustikt och autentiskt ska det förstås vara, med bibehållna armaturer och kakel och allt vad det heter.

Maken Kalle, medie- och träningsprofil, har överkomliga krav. Det ska finnas ett fruktträd på tomten och vara gångavstånd till närmsta restaurang. Bockas det av så är det bara att köra.

Sagt och gjort.

Zackari får heta leads på franska spökhus

Brita får tre heta leads som hon ska kolla upp. Alla är franska spökhus med en air av Amelie från Montmartre. Om Amelie hade ett gravt fentanylberoende och inrett sitt hem med fågelskit och förmultna djurkadaver.

Ordet ruckel känns passande i sammanhanget.

I facetimesamtal träffar vi Kalle som iklädd en nogrannt kurerad lantbrukarkollektion ser ut som en karl som värnar om sitt personliga varumärke.

Medan Brita röjer i Frankrike är han kvar med barnen på deras bondgård utanför Nynäshamn. Just ja. Bondgård. De har försatt sig i den här situationen förr.

2020 började SVT sända Brita och Kalles renoveringsprogram ”Hjälp, vi har köpt en bondgård”. Medieparet hade tröttnat på storstadslivets produktionshets och kontorsslaveri och ville bort, utan att för den delen ge upp sina framgångsrika karriärer och bli lantbrukare på heltid.

“Man drömmer ju om att bryta upp, eller hur? Att lämna all ångest och stress i stan, packa allt och bara dra.” säger Brita i första avsnittet. 

“Flytta ut på landet, bort från allt. För ett liv som handlar mer om att må bra och mindre om parkeringsböter och måndagsmöten”, flikar Kalle in. 

Tossiga storstadsbor

Sedan dess har det blivit fem säsonger om de tossiga storstadsborna som knasigt nog flyttade ut till landet (tillsammans med ett filmteam) för att fly från allt (tillsammans med ett filmteam).

Men hur mycket har man egentligen “brutit upp” med måndagsmöten och karriärsångest om varenda inskruvad skruv ska kablas ut?

Men Brita och Kalle kan sin dramaturgi och vet hur man kokar content av en fransk spik- och löksoppa. “Vad har vi gjort?” och “Varför har ingen stoppat oss?” utbrists så ofta att det blir en punchline. Hjälp!

Här någonstans kan det vara läge att diskutera devalveringen av uttrycket ”hjälp”. Föreställ dig att du går förbi en sjö och där ser en man som viftar med armarna och kämpar med att hålla huvudet ovanför vattenytan.

Du springer upp på bryggan, rycker loss livbojen och kastar i den bara för att upptäcka att mannen inte alls håller på att drunkna.

Han är bara förtvivlad då han nyss köpt en spansk vingård och behöver ventilera hur jobbigt det är att måttbeställa jalusier.

Vad är egentligen allmänintresset, SVT?

Sedan tidigt 2000-tal har det gått inflation i genren hemmapular- och renoverings-tv.

Det började med snickarstugor med Martin Timell och påtande i rabatten med Ernst Kirchsteiger som gav lite tips om vad tittaren åtminstone på ett teoretiskt plan kunde göra hemma, men utvecklades snart till Arga snickaren som mest handlat om att skälla ut hemägare tills de bryter ihop.

Därifrån tog vi det djärva klivet till renoveringsfluencers. Kända profiler som köpt på sig en fallfärdig kåk och nu behöver hjälp med att renovera den – givetvis på bästa sändningstid. Alla ska titta, och – när det sänds på public service – alla ska betala.

Det är väl just det senare som skaver. Vanligtvis när kändisar flyttar in och får renoveringen finansierad av tv-pengar i program, som Bergs Drömkåk och Anders knackar på, så sker det på Kanal 5:s eller TV4:s bekostnad.

Zackari-parets Hjälp!-serie är ett undantag. 

SVT kan argumentera för allmänintresset. Att renovering och den ädla konsten att “blåsa ut” fullt fungerande kök och våtrum har blivit en folksport. I synnerhet för dem som äger sitt hem och har råd med mer än att bara bo i dem. Då finns det gott om generösa rot-avdrag att tillgå.

Medan vi andra får snällt ställa oss åt sidan och se på. Till exempel på tv.