Är prisandet av Han Kang ett tecken på att nobelpriset urvattnas?

Så blev det återigen en författare folk faktiskt läst som tilldelades Nobelpriset i litteratur. Sydkoreanskan Han Kang

Det är bara att gratulera förlaget Natur & Kultur som kommer ha en rejäl storsäljare i julhandeln med de redan översatta ”Jag tar inte farväl”, ”Levande och döda”, ”Den vita boken” samt redan mycket populära ”Vegetarianen”.

Kan det vara förlagschefen Richard Herolds andra nobelpris? Vegetarianen sattes även upp på Dramaten för ett år sedan.

Författaren själv besökte bokmässan så sent som 2019. När Sydkorea också var temaland. Sedan dess har de litterära kontakterna mellan våra två länder varit många.Priset kan i det ljuset kanske ses som en kulturbyråkratisk seger.

Redan befintliga fans kommer utgöra en perfekt ambassadörsskara för böckerna. Det här är alltså ett gott besked även för bokhandeln då det, helt enkelt, kommer sälja som smör. På så vis är det också mycket goda besked för litteraturen i stort.

Ett utmärkt men oväntat brett val

Såklart ett utmärkt och tillgängligt val på alla vis, och, som Kristoffer Leandoer säger i P1 utmärkt att det går till en kvinna, men kanske följer det här en lätt osäker trend som pågått en tid hos Nobelkommitén. 

Redan innan priset tillkännagavs sa jag att vi sett en trend de senaste tio åren där priset känns allt bredare.

Så sent som igår kväll diskuterade jag potentiella pristagare med en Bonnierförläggare och flera av namnen som dök upp dömdes ut, just för att de var för kända eller breda. Men det mesta pekar nu på att min första spaning kommer stämma.

Dylan, Tranströmer, Ishiguro, Handke. Även Jon Fosse får sägas följa en trend av hyfsat välkända författarskap även utanför den innersta och mest initierade publiken. Åtminstone i norden. Och kanske är det ändå en smula tråkigt att inte lägre få dela den där lätta känslan av att vara lite dum och okunnig med i stort sett hela svenska folket i ett kollektivt ”vem?” när namnet på författaren läses upp. 

Och vad ska det göra med Expressens kulturchef Victor Malms självkänsla om så många har koll på litteraturpristagaren?

Kommer minskad snobbism leda till minskad relevans?

Ska vi inte längre kunna avskriva författarskap som Houellebecq, Joyce Carol Oates eller varför inte Douglas Coupland som för breda? Det är måhända snobbigt av mig att säga att snobbismen i priset håller på att försvinna.

Frågan är om det i förlängningen kommer leda till att prisets prestige urvattnas eller ökar dess relevans.

Om detta är bra eller dåligt för dess status låter jag någon annan svara på. Just nu kan jag mest glädja mig över att än en gång kunna pusta ut som kulturredaktör. 

Ännu en författare man känner till.