”SD-regeringens skattesänkningar är provocerande – guldläge för S att leverera”
Det är smashläge för S när M blåser liv i konflikten kring ekonomisk rättvisa - klanta inte bort det, skriver Johan Sjölander som är verksamhetschef för Tankesmedjan Tiden.
Magdalena Andersson (S).
De senaste åren har det saknats en rejäl konflikt om rättvisa i den svenska debatten. Hade regeringen varit smart hade de försökt ha kvar det på det viset.
Det finns nämligen inget stöd i det svenska folkdjupet för att skattesänkningar för de rika ska gå före satsningar på välfärden.
Men som för en nykter alkoholist på happy hour blev frestelsen för stor. När Elisabeth Svantesson (M) fick chansen att ösa pengar över de mest välbeställda i landet kunde hon helt enkelt inte låta bli.
Nu finns en historisk möjlighet för socialdemokratin att helt rita om den politiska kartan. Om man bara tar den.
Vissa får semesterresa, andra en biobiljett
Vi lever i ett land där barn mördar barn. Där järnvägen faller samman. Där arbetslösheten biter sig fast och vården går på knäna. Då går vår högerregering till riksdagen med en budget vars stora nummer är massiva skattesänkningar för de som tjänar över 60 000 kronor i månaden.
Budgeten innehåller i och för sig också skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Efter några är av inflation och reallönesänkningar är det pengar som väl kan behövas.
Men det är till att börja med mycket mindre än till de med de högsta inkomsterna. Snarare en biobiljett än en semesterresa, som någon uttryckte det.
Problemet: vad som INTE görs
Dessutom riskerar de i högre grad att ätas upp av de lokala skattehöjningar regeringen med andra handen tvingar fram från kommuner och regioner.
Och framförallt betalas de också dyrt. Av sjuksköterskan som får se sina kollegor varslas i vårdkrisens Sverige. Byggnadsarbetaren som känner hur kraschen i byggbranschen kryper närmare inpå. Den vanliga barnfamiljen som tvingas konstatera att maten inte direkt blir billigare även om inflationen mattats av.
Profilen på SD-regeringens skattesänkningar är provocerande i sig. Men det riktigt stora problemet är egentligen vad som inte görs. För vi skulle kunna använda de här resurserna till att rusta vården, bryta segregationen, investera i skolan. Men det väljer regeringen att låta bli.
Äntligen läge att diskutera fördelning
I grunden är det sorgligt. Men ska vi hitta något positivt i eländet är det att det öppnar upp en politiskt front i Sverige där rättvisan står i fokus. Och det är verkligen på tiden.
Under de senaste tio-femton åren har den politiska energin i Sverige legat i helt andra frågor. Som migration, och brottslighet. Vi har till och med haft vår variant av USA:s kulturkrig, när namnet på läskedrycker, könet på lucior och att män läser sagor i drag plötsligt behandlats som viktiga politiska angelägenheter.
Det är skillnad på migration och brottslighet (som är viktiga frågor på riktigt) och att någon är upprörd över nyinspelningen av Vi på Saltkråkan. Men vad frågorna har gemensamt är att de överskuggar och döljer den mest centrala konflikten i samhället. Den om fördelningen, och om rättvisan.
Förslagen finns, S måste agera
Men regeringens budget gör att det är smashläge för Socialdemokraterna. Inte för att folk skulle vara mot skattesänkningar i sig. Utan för att SD-regeringen så övertydligt visar att när det gäller står de på den rikaste tiondelens sida mot resten.
Men även ett smashläge kan slarvas bort. Nu krävs det konkreta och tydliga rättvisereformer i det kommande socialdemokratiska budgetförslaget.
En rejäl satsning på svensk sjukvård är ett minimum. Satsningar som går rakt in plånboken på vanliga barnfamiljer som exempelvis höjning av barnbidraget.
Och varför inte plocka ur de hundratals förslag som kommit fram ur de socialdemokratiska analysgrupperna. En dygnetruntöppen polisstation i varje kommun. Möjligheten att leasa subventionerade elbilar för boende i glasbygd.
Slopa karensen
Lyssna på facket och avskaffa den orättfärdiga klasslagstiftning som är karensavdraget, återupprätta en sjukförsäkring värd namnet och varför inte ta steg mot kortare arbetstid framförallt för de grupper i vård och omsorg som behöver det som mest för att orka jobba vidare.
Det är långt till valet och jag vet också att den kommande socialdemokratiska oppositionsbudgeten aldrig kommer att bli verklighet. Partiet har en kongress och en valrörelse framför sig. All politik kan inte läggas fast nu, alla förslag inte brännas av på en gång.
Men det finns en möjlighet nu att sätta tonen för de kommande åren. Och framförallt, att ge folk hopp. Visa att det faktiskt finns ett alternativ. För rättvisa. Den möjligheten bör socialdemokraternas partistyrelse och riksdagsgrupp ta, så tydligt att det inte råder någon som helst tvekan om saken.
