”Arbetarkvinnorna blir inte budgetens vinnare i år heller”
Med Elisabeth Svantessons budget växer avståndet mellan arbetarkvinnor och tjänstemän, skriver Jämställdhetsinstitutets Lina Stenberg.
Grundare och vd, Jämställdhetsinstitutet
Tyvärr måste man tillägga, för det hade varit på tiden. Det spelar ingen roll hur många gånger Elisabeth Svantesson hävdar att även undersköterskan får några extra kronor i lönekuvertet med det nya jobbskatteavdraget.
De som vinner på regeringens höstbudget är de som tjänar bra. I huvudsak går med andra ord män i tjänstemannajobb segrande. De vars redan höga löneinkomster ökar markant. Är det rättvist? Knappast. Och det ökar på den redan stora klass- och könsklyftan som finns i Sverige.
Alla vinner – utom arbetarkvinnor
I rapporten ”800 år kvar till jämställdhet?” som vi släppte nyligen, studeras just den klyftan. Här syns den verkliga ojämställdheten i vårt land.
Det mest slående när svenskars löneinkomster synliggörs – alltså den faktiska lönen efter skatt – är att samtliga har fått det bättre över tid. Alla utom arbetarkvinnorna – hälften av landets kvinnor.
Rapporten visar att män i både arbetar- och tjänstemannayrken har ökat sina reallöneinkomster med runt 8 000 kronor sedan år 2000. Tjänstemannakvinnorna har gått fram ännu mer – med över 10 000 kronor, fram till 2022. Arbetarkvinnorna då, som hade de lägsta löneinkomsterna år 2000?
Låg lön och otrygga anställningar
De har visserligen fått mer i plånboken, men bara fått hälften av tjänstemannakvinnornas ökning, 5 600 kronor.
Allra värst är det för arbetarkvinnor med utländsk bakgrund. Deras löneinkomster har endast ökat med 3 900 kronor.
Vilka går det bäst för då? Inte förvånande är det tjänstemannamännen med svensk bakgrund. Deras löneinkomster är hela två och en halv gånger så höga som arbetarkvinnornas med utländsk bakgrund.
Det går inte att förstå hur arbetarkvinnor har halkat efter utan att se till de otrygga anställningarna och arbetsvillkoren. Det är nämligen bland dessa som både deltider och visstidsanställningar är absolut vanligast, men också nollkontrakt och hyvlingar.
Och när en redan låg grundlön kombineras med ofrivillig deltid, då blir löneinkomsten därefter.
Större avstånd, kvinnor emellan
Över tid har männens löneinkomster blivit mer enhetliga, medan det rakt motsatta är sant bland kvinnorna. Här ökar i stället skillnaden, när tjänstemannakvinnorna drar ifrån.
Problemet är dock inte att det går bra för kvinnor i tjänstemannayrken. Nej, det som oroar är hur arbetarkvinnor halkar efter relativt sett gentemot alla övriga grupper på arbetsmarknaden.
Sedan år 2000 har arbetarkvinnor endast ökat sina löneinkomster gentemot männen med 0,8 procentenheter, att jämföra med tjänstemannakvinnorna som gått framåt med hela nio procentenheter från en högre utgångspunkt.
Och bland arbetarkvinnor med utländsk bakgrund går utvecklingen bakåt.
ISK hjälper föga
Det skulle behövas ett rejält jämställdhetslyft för att komma till rätta med den här strukturella, ekonomiska orättvisan i Sverige. För det kan inte bara vara satsningar på män och enstaka på tjänstemannakvinnor i ”jämställdhetens namn”.
Ändå är det alltså jobbskatteavdrag, ökade rut-bidrag och sänkt skatt på ISK-sparande som den här regeringen satsar. Sådant som bara ökar på klyftan. Sådant som gör arbetarkvinnorna till de stora förlorarna – igen. Vilken skräll.
