För några dagar sedan skrev en Rutger Brattström, vad som får sägas vara en spänstig debattartikel om att man borde ta bort Boverkets krav på kök i lägenheter.

Detta för att minska byggkostnaderna, något som i sin tur på magiskt vis även skulle få ned kvadratmeterpriset. Brattström är ”projektledare inom ideologi” – som om det var ett riktigt jobb – på Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro.

Det kan vara värt att ge lite bakomliggande information om vilka Timbro är här.

SAF:s informationsdirektör och ansvarige för ”samhällskontakter” (annat ord för lobbyist) Sture Eskilsson definierade redan på sjuttiotalet ett behov från unga borgerligt sinnade.

Dessa upplevde en orättvisa i att Socialdemokraterna hade alla politiska jobb och karriärmöjligheter genom fackförbund, arbetarrörelse, statliga verk och inte minst regeringsmakten.

Att de här ungdomarna själva skulle arbeta som företagare på den fria marknaden verkar inte ha varit ett alternativ. Inte heller svaret ”jobb är inte något man får”.

Etablerade nya marknader

I stället etablerade man nya marknader, finansierade av näringslivet själva, som arbetade med lobbyism för marknaden i sig. De tidiga rekryterna hämtade man från ett annat näringslivsbekostat projekt, äggkläckningsmaskinen Fria Moderata Studentförbundet.

Dessa ungdomar fick resa runt i landet och lajva ungsocialister i kursverksamhet där man skulle lära landets företagare debattera för kapitalismen. På så vis skulle man besegra den vänstervåg som drog fram.

En av dem var Peje Emilsson. Sture Eskilsson såg något stort i den gossen. Men också ett värde i att det fanns självständiga lobbyverksamheter som arbetade med marknadsliberalt förändringsarbete.De verksamheterna kunde också arbeta med att påverka själva politikerna på ett sätt näringslivsorganisationen själva inte hade möjlighet. En sorts inhyrda politiska mellanhänder.

Med stöd av SAF, som huvudkund och finansiär, startade Emilsson landets första riktiga kommersiella lobbyverksamhet, PR-byrån Kreab.

Med avregleringarna av välfärden i Thatchers Storbritannien som förebild såg senare tre andra ungmoderater potentialen i en avreglerad ny svensk jättemarknad i behov av lobbytjänster och startade byrån JKL.

Även de blev i mångt och mycket helt beroende av SAF. Byrån hade gjort en felberäkning och utgått från att en borgerlig valseger och dess efterföljande guldrusch av privatiseringar och avregleringar skulle komma redan 1985.

Men nu fanns det en lobbybransch i Sverige, etablerad av landets mest skamlösa nyliberaler. Och som de jobbade.

Stenhårt opinionsarbete

Dessa, tillsammans med det som blev Timbro, gjorde under åttiotalet ett stenhårt opinionsarbete för att driva Sverige mot det man kallade en ”valfrihetsrevolution”.

Alltså välfärdsbolag – inspirerade av Eskilssons vän och nyliberale ekonomen Milton Friedmans såhär i backspegeln rätt löskokta teorier – på en skenmarknad finansierad av vår skattesedel.

Läs: i grund och botten bara ännu mer arbetsmöjligheter för borgerliga, helt ointresserade eller oförmögna att själva vara verksamma på en faktisk marknad eller ha ett riktigt jobb.

Med regeringsskiftet 1991 fick Sverige sin första statsminister med bakgrund i näringslivslobbyismen: den tidigare Kreabmedarbetaren Carl Bildt. Man skred nu snabbt till verket.

En av de stora aktörerna på den nya marknaden skulle, 20 år senare, bli just Peje Emilsson som – tillsammans med vännerna på Carl Bildts utbildningsdepartement som tagit fram friskolereformen – startade en av landets första skolkoncerner – Kunskapsskolan. Man hade sått. Nu var det skördetid.

Kvasisjälvständiga verksamheter

Det finns ett flertal mer eller mindre kvasisjälvständiga verksamheter näringslivet pumpar in pengar i välbetalda arbetsmarknadsåtgärder för i övrigt oanställningsbara borgare. 

Dessa fungerar som en sorts mörkblå samhallsverksamhet, frysbox efter politiska skandaler eller som väntrum under socialdemokratiska regeringar. Timbro är en av dem. 

Deras vd, PM Nilsson, sattes exempelvis på jobbet efter att ha fått avgå som Kristerssons statssekreterare på grund av en ålfiskeskandal. 

Han tog med sig två andra tjänstemän från Regeringskansliet. Svängdörrarna är idag mer eller mindre vidöppna. Statsministern själv har jobbat för näringslivets opinionsbildning, hans fru var tidigare yrkesverksam lobbyist.

På Timbro är deras främsta uppdrag att knuffa gränsen för debatten så långt ut i marknadsliberalt vansinne att begreppsapparaten för vad som är rimlig borgerlig lagstiftning förskjuts.

Det är helt enkelt en välbetald lekstuga.

Så jobbar Timbro

Det är i det perspektivet vi måste förstå hur tankesmedjan jobbar.

Att Lovisa Lannryd, ”välfärdsansvarig på Timbro” propagerat för att slopa skolbibliotek handlar i grund och botten om att ett av få sätt att göra vinst på friskolemarknaden är att krympa antalet kvadratmeter en elev behöver.

Ju mer av skolverksamheten som kan delegeras till exempelvis folkbiblioteken (där någon annan betalar), desto mer pengar går att tjäna.

Skolkoncernen Kunskapsskolan lade exempelvis redan på nittiotalet gymnastikundervisning på internat i koncentrerade perioder i stället för att sprida ut den över terminen av den anledningen. Deras tidigare vd, Andres Hultin, har skrutit om hur de fick ned kvadratmetern per elev till under tio. Så effektiva var de.

Att ha ett par skamlösa spaltdårar som propagerar för idiotidéer är i det här sammanhanget utmärkt.

”Bara för att de flesta människor vill ha något, bör man inte tvinga det på alla”, skriver Rutger Brattström om bostäder, som han tycks tro är något som bara ska köpas av en enda person.

Inte ens hälften av svenskarna tycker ju om att laga mat, fortsätter han. Varför tvinga dessa att ha kök, när det finns Foodora?

Ja, jo. Vet ni hur många svenska gamers som kissar i dunk när de spelar World of Warcraft? Varför skulle inte de ha rätt att välja bort ett hem med toalett?

Det är klart att det vore platseffektivt att i samma rum sova och kissa i tillhörande handfat som du också tvättar dig i. Men det låter ju mer som en hyfsat lyxig fängelsecell i tredje världen än ett hem.

Det hela handlar om ett förment löfte om ”valfrihet” på ännu en marknad där du som medborgare snarare har ett behov än ett faktiska val. Man kan inte välja bort tak över huvudet.

Kopsch vill bygga bostäder utan fönster

Förra året ville tankesmedjans ”chefsekonom”, Fredrik Kopsch, bygga bostäder utan fönster, bullerisolera dem sämre och sänka takhöjden.

Catarina Starfeldt, ”rektor” för Timbros ”Stureakademi” meddelar glatt att hon minsann bott i en vaktmästarbostad på femton kvadratmeter när hon flyttade till Stockholm. 

Hon var tydligen ”väldigt glad över att kunna bo i centrala Stockholm”.

Vilket påminner en hel del om entreprenören Jan Emanuels berättelse om hur han startade sitt första vårdhem för ungdomar i en cykelkällare med argumentet att han själv bott i den.

Att en genomsnittlig svensk gymnasiekille skulle kunna bo i en Gollumgrotta är liksom inte ett fungerande argument för att börja producera kostnadseffektiva jordkulor.

Kopsch har fortsatt debattera bostadsmarknad. ”Utan byggregler och planmonopol hade många kunnat bo så här. Typ 20m2, 2 sovrum, litet vardagsrum. Man hade kunnat klämma in 8-10 på en vanlig villatomt”, skriver han glatt på X och lägger ut en bild på vad som tycks vara en bostad i en trailerpark.

”Det sitter hjul på det här huset”, jublar han vidare.

Här på kultursidan konstaterades det redan förra året att bostäderna chefsekonomen förespråkade både skulle göra folk sjuka och lägenheterna direkt brandfarliga.

Imponerande i Timbromatematiken

Men det spelar ingen större roll. Kopsch jobb är att representera en helt orimlig tillvaro absolut ingen vill ha, för att på så vis få det dåliga men inte fullständigt skogstokiga alternativet att låta uthärdligt. På så vis etablerar man ett problemformuleringsprivilegium.

Så här fungerar i stort sett all radikal aktivism.

Det finns ändå något imponerande i Timbromatematiken att om bostadspriserna är för höga, då ska man inte bygga fler bostäder utan färre kök.

Det kan ju såklart vara så att den här ständigt pågående utspelsfesten handlar om en genuin kärlek till människors rätt att få bo i en väldigt central Fritzl-källare. Men det låter inte helt troligt. Snarare handlar det förmodligen om att skapa handlingsutrymme för mindre radikala uppluckringar av regler för byggbranschen.

Eller något så enkelt som att man vill få marknadshyror att låta som ett efterlängtat normalt förslag.