– När övergår det till samhällsfarlighet som ytterst handlar om människors liv?

Det är Göran Hägglund som funderar.

På tisdag bryter vårdstrejken ut om inte parterna lyckas hitta en lösning på grundfrågan – Vårdförbundets krav på kortare arbetstid.

Och Hägglund – exministern, expartiledaren och den nuvarande lobbyisten – leder nämnden som ska avgöra om Vårdförbundets varslade strejk är samhällsfarlig.

Arbetsgivarna anser förstås det. Både i Region Skåne och Region Stockholm formulerar man sig stenhårt om fackets varsel och arbetgivarorganisationen SKR menar i en skrivelse att strejken kan leda till vårdskador och död.

Arbetsgivarna vill spara mer

Det låter inte bra, förstås.

Samtidigt är det ju precis som Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro säger, att den bemanning för sommaren som arbetsgivarna bestämt har större personalluckor än vad fackets strejk leder till.

– Alltså om något är samhällsfarligt, så är det den planering som ligger.

Och samma arbetsgivare som nu oroas över att 2 000 vårdanställda över hela landet ska lägga ner arbetet brukar möta nedskärningar och nedbemanningar med spänd förväntan. Något Tankesmedjan Balans också uppmärksammat.

Politikerna håller sig förstås undan men skickar fram sina tjänstemän. När Region Sörmland går back med miljarder säger regiondirektören att man får tillfälle att ”identifiera hur ska vi göra saker annorlunda mot hur vi gör i dag”.

När Region Blekinge behöver spara närmare 500 miljoner säger regiondirektören att ”förändringar är nödvändiga”. När Sahlgrenska universitetssjukhuset behöver kapa vård för två miljarder säger sjukhusdirektören att nu behövs ”nya arbetssätt och effektivare produktion”.

Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv menar att det finns en ”stor potential” för kommuner och regioner att effektivisera sina verksamheter. Ungefär 40 miljarder mindre skulle samtliga kommunala välfärdsverksamheter kunna kosta – om man bara effektiviserade tillräckligt.

Nedskärningar dödar

Och under det sista året har både finansminister Elisabeth Svantesson (M) och civilminister Erik Slottner (KD) antytt att den ekonomiska krisen i välfärden egentligen inte finns. Inte om kommunerna och regionerna bara förmåddes effektivisera lite mer.

Samtidigt berättar Göteborgs-Posten att besparingarna på Sahlgrenska redan lett till dödsfall. Det kommer naturligtvis inte som någon överraskning. Nedskärningar dödar.

Men faran för patienternas liv och samhällets funktionssätt finns tydligen bara när välfärdens personal tänker strejka för en bättre arbetsmiljö. Politiskt framtvingade besparingar är helt okej. Sådana finns det ingen central nämnd som stoppar.

SKR menar att vården skulle behöva 24 miljarder kronor extra för att slippa stålbadet. I regeringens vårbudget fick man nöja sig med sex miljarder.

Om vi verkligen vill stoppa de livsfarliga nedskärningarna på vår välfärd måste vi börja med att sluta rösta på politiker som driver denna destruktiva agenda. Bara då kan vi värna om både vårdpersonalens arbetsmiljö och patienternas liv.