22 mars 2024 publicerades det i Dagens Nyheter en intervju med den socialdemokratiska politikern Lawen Redar. En ny linje inom Socialdemokratin etablerades. Radikalt. 

Det som tydliggjordes var i grova drag att vår misslyckade integration inte bara beror på klasskillnader och en misslyckad ekonomisk politik, utan på de invandrades kultur, och hur den skär sig mot den svenska kulturen.

Lawen Redar är inte rasbiolog

Rasism, i alla dess former, grundar sig i en mer eller mindre essentiell syn på etnicitet. Alltså att en persons etniska tillhörighet är en fast och oföränderlig egenskap som är knuten till deras biologi eller kulturella arv. 

Att Lawen Redar skulle tro på någon sorts rasbiologi är såklart ute ur bilden. Hon tydliggör att det hon kallar för att vara “svensk i hjärtat” är en egenskap som vem som helst, oavsett hudfärg, kan inneha.

Däremot var det ju detta med kulturen. Vad innebär det att vara svensk i hjärtat? Finns det en essentiell svenskhet som en invånare kan inneha eller inte? Eller är det helt enkelt en identitet som bit för bit byggs upp av alla Sveriges invånare över tid.

Islam del av svensk kultur – eller?

För att även om den synen på olika kulturers inneboende egenskaper och moraliska system, ofta inte ses som rasism, så betyder det inte att det är helt ofarligt. Detta används, inte minst av Sverigedemokraterna (som strängt hävdar att de inte längre tror på rasbiologi) för att skapa och upprätthålla hierarkier och förtryck mellan olika etniska grupper. 

Genom att betrakta olika länders kulturer som något stillastående, med tydliga moraliska regler man kan eller inte kan lyda under, gör vi en vulgär reducering av människors viljor och beteender, som ofta tar avstamp i stereotyper och fördomar. Det leder till diskriminering och marginalisering.

För vad är denna svenskhet Lawen Redar syftar på? Och vad är den inte?

Till exempel kan man ställa sig frågan hur islam förhåller sig i relation till denna “svenskhet” som manifesterar sig “i hjärtat”. Man skulle kunna tycka, att eftersom 8,1 procent av den svenska befolkningen är muslimsk – att islam nu blivit en av många svenska religioner. En del av svensk kultur. 

Är svenskhet något absolut?

Men om man däremot ser på svenskheten som något absolut, något som inte nödvändigtvis ständigt omdefinieras av Sveriges invånare, så blir islam alltså något som existerar utanför det svenska samhället. Något som går i polemik med våra värderingar.

Utanförskapet skapas såklart inte endast av de som befinner sig i det. Utan även av hur vi väljer att definiera svenskhet. 

Att bryta sig loss från den essentiella synen på etnicitet, även på ett kulturellt plan, innebär att erkänna den mångfald och komplexitet som finns inom varje etnisk grupp. Människors identiteter och erfarenheter är inte fastställda eller enkelspåriga, utan snarare formade av en mängd olika faktorer inklusive kultur, historia, och personliga erfarenheter. 

Konsekvenserna av den här synen på etnicitet har såklart även mycket stora konsekvenser i arbetslivet. Att se på integrationen som något som läggs på den invandrade individen kan hämma viljan till fackligt antirasistiskt arbete.

Mindre fokus på klass och ekonomi

I stället för att rannsaka sin egen arbetsplats och försöka göra det till en bättre sådan så fokuserar man endast på hur viktigt det är att individerna i fråga integreras, de ska forma sig efter Sverige.

Man beskriver ett perfekt format svenskt hjärta individerna själva ska göra plats för, när arbetsbördan kanske snarare ska ligga på oss. 

Dessutom bidrar Lawen Redars retorik till att frågor om klass och ekonomisk politik får mindre uppmärksamhet. Frågan om hur väl invandrare integreras kulturellt blir ytterligare en konfliktyta som får arbetare att ifrågasätta varandra i stället för sina arbetsgivare. 

Det är viktigt att notera att ett förnekande av olika kulturers inneboende olikheter inte innebär att vi förnekar eller ignorera de verkliga strukturer av makt och privilegier som påverkar människors liv på grund av deras etniska tillhörighet.

Tvärtom, det handlar om att erkänna och utmana dessa strukturer för att skapa ett mer rättvist och inkluderande samhälle för alla. “Svenskheten” är inte statisk. Vi bygger den tillsammans.

  • Katie Harvey
    Vice ordförande, SSU Stockholm