Sara Skyttedal och Jan Emanuels nya parti Folklistan: Big dick energy utan politisk riktning
Ett tecken i tiden att be om stöd i en lansering hos Henrik Jönsson men inte ens ha politik på plats, skriver Arbetets ledarskribent.
”Sörj inte, organisera dig” tänkte kanske Sara Skyttedal när Ebba Busch ringde och petade henne till förmån för din nya bästis Alice Teodorescu Måwe. Och snabbast på att plocka upp spillrorna var ingen mindre än lyxhulken Jan Emanuel.
Med en otrolig tilltro till den egna förmågan lanserar Sara Skyttedal och Jan Emanuel ett nytt parti, eller initiativ, inför stundande EU-val: Folklistan.
Lanseras hos Henrik Jönsson
Sverige har varit en dörrmatta i EU, konstaterar den omaka duon i sin första intervju hos ingen mindre än den högervridna Youtubemogulen Henrik Jönsson. Ett lanseringsbeslut i tiden, får man väl konstatera.
Svenska etablerade partier med hämmande partikulturer är skadliga, konstaterar de. Denna misslyckade meritokrati har gjort att de, två stora politiker med potential att förändra, nu står utanför ordinarie spelplan. Så kan vi ju bara inte ha det.
Det är svårt att påverka i EU, konstaterar Skyttedal i Jönssons studio. Är man duktig, hängiven och arbetar hårt kan man dock få saker gjorda. Men verklig förändring hänger på ”rätt typ av person” som slipper ta hänsyn till ett parti.
Andra politiker för dåliga
Svenska politiker sägs ha varit för dåliga på att företräda Sveriges och svenskars intressen. Nu hoppas de bli skickade till Bryssel för att se till att gemene svensk får pang för pengarna.
Jan Emanuel, före detta socialdemokratisk riksdagsledamot, numera socialdemokrat främst via självidentifikation säger i vanlig ordning att han fortfarande hoppas på ”klassisk socialdemokratisk politik”. Han ”vill förändring” trots insikten om att det inte väntar någon ”dans på rosor”.
Att han och Sara Skyttedal befinner sig på varsin sida av politiken viftar han bort med att båda är både kristna och konservativa. Kommer de in i parlamentet tänke de sitta i olika partigrupper för att maxa inflytandet. Ensamma krigare i partigruppskolosser låter dock inte som en klockren idé.
Jan Emanuel show
Jan Emanuel är en showman. Han liknar kommunfullmäktige vid att sticka in nålar under naglarna som bevis på att han är uthållig. Han konstaterar att ”nöter du så vinner du”.
Skyttedal konstaterar att det är ”jättesvårt att ändra EU”. Ändå är det just detta ickepartiet Folklistan går till val på. Och tiden är knapp. Om bara två månader är det val. Inget parti, eller icke-parti heller för den delen, har någonsin lyckats med något liknande.
Har det gjorts något estimat, undrar Jönsson. Jan Emanuel svarar med vad han förväxlar med ödmjukhet att han inte vet.
Men ett parti kan inte fungera som en arbetsmarknadsinsats för politiker som blivit huggna i ryggen av illojala kompisar. Inte heller för uttråkade miljonärer med drömmar om den politiska karriär som aldrig blev.
Hämd, revansch eller egotripp?
”Vi vill representera väljarna”, säger Skyttedal. ”Sverige behöver inte bättre ideologier utan bättre politiker”, säger Jan Emanuel.
Hämnd, revansch eller egotripp. Oavsett hur man tolkar Folklistan så känns det inte särskilt sannolikt att de lyckas ragga mer än den halva miljonen röster som krävs för två mandat.
Inte ens om alla röstberättigade skulle drabbas av samma känsla av oförrätt som dessa självutnämnda genier kommer detta att hända. Men man kan ju alltid hota med att lämna EU, right?
Nu kör de, svensk politiks Bonnie and Clyde. Två skadeskjutna djur utan något att förlora. Med Skyttedal och Jan Emanuel får du big dick energy och hot om Swexit. Men inget mer.