1 av 4 i facket är utlandsfödd – få med utländsk bakgrund bland facktopparna

Runt 26 procent av LO-förbundens medlemmar är födda utanför Sveriges gränser, enligt statistik från 2020. Den klart största delen, 20 procent av medlemmarna, kommer från länder utanför EU. 

Men i LO-fackens styrelserum och ledningsgrupper är personerna med utomnordisk härkomst få. 

Det finns ingen statistik på var facktopparna är födda. Men den enkla bild som personernas namn ger pekar på att bara 15 av sammanlagt 194 personer i LO-förbundens styrelser har rötter utanför Norden.  

Det motsvarar 8 procent. Endast enstaka personer har rötter utanför Europa.

– Det är ett underbetyg. Det är viktigt att alla är representerade och att vi speglar de erfarenheter som våra medlemmar har, säger Gabriella Lavecchia, ordförande för Seko, och en av få facktoppar med utomnordisk bakgrund. 

”Facket speglar inte medlemskåren”

Hon betonar dock att erfarenheter skiljer sig åt. Gabriella Lavecchias pappa har invandrat från Italien och hon har inte själv upplevt hur det är att komma ny till ett land där man inte kan språket. 

– Men jag har absolut utsatts för rasism, och den erfarenheter delar både andra och tredje generationens invandrare med adopterade. Man får höra att man ska ”åka hem” trots att man är född här eller helt saknar anknytning till något annat land. 

Även Amanda Lundeteg, vd för Allbright som är en stiftelse som arbetar för ökad jämställdhet och mångfald i näringslivet tycker att facken får underkänt när det handlar om mångfald i toppen. 

– Det är uppenbart att det inte speglar medlemskåren och att facken därmed inte tar till vara de olika perspektiv och erfarenheter som deras medlemmar har, säger hon. 

–  Det känns ju extra viktigt i fackförbund vars uppgift är att just representera och företräda sina medlemmar.

Att representation och jämställdhet är viktigt, både för fack och näringsliv, tycker hon är en självklarhet.

– Forskning visar att när kvinnor och minoritetsgrupper inte finns med vid borden där besluten fattas, tillvaratas inte deras intressen på samma sätt. Besluten blir också sämre med färre perspektiv.

LO: ”Inte bra nog”

Om människor inte känner igen sig i sina företrädare kan det också vara svårare både att organisera medlemmar i facken och att få fram fler med utländsk bakgrund till ledande positioner. 

– Valberedningarna har ett jätteviktigt uppdrag här. Allt för ofta rekryteras personer som tillhör samma nätverk som de själva och då missas många kompetenta personer utanför kretsen.

LO:s kanslichef Elisabeth Brandt-Ygeman, håller med om att valberedningarna är en nyckel. Därför håller facken särskilda utbildningar för dem. 

Hon påpekar dock att det tar många år av fackligt arbete innan man når den absoluta toppen. Tidigare var andelen medlemmar med utländsk bakgrund inte lika hög i förbunden, och det kan vara en förklaring till varför det ser ut som det gör idag.

– Jag är inte förvånad över siffrorna, men det är inte bra nog. Däremot tror jag att det kommer att bli bättre framöver när fler med utländsk bakgrund har haft fackliga uppdrag på lokal nivå längre. 

Elisabeth Brandt-Ygeman konstaterar också att mångfald är svårare att arbeta med än till exempel jämställdhet, eftersom fackförbunden inte för statistik över var medlemmarna, eller deras föräldrar, är födda. 

Jämställdheten går framåt men inte mångfalden

Däremot har man koll på om medlemmen är kvinna eller man, och när det gäller jämställdhet har facken gjort framsteg. 

För första gången leds nu hälften av LO-förbunden av en kvinnlig ordförande.

I förbundens styrelser är 38 procent kvinnor, att jämföra med 31 procent för 15 år sedan. 

– Till skillnad från när det gäller diskriminering av kvinnor är det ytterst få som jobbar strukturerat med mångfald. Man har inte data och mätbara mål. Det krävs för att nå förändring, säger Amanda Lundeteg.

Seko, IF Metall och flera andra förbund har mångfaldsgrupper och olika integrationssatsningar men det är svårt att se vilka resultat det ger när det saknas statistik. 

Att fack och företag skulle föra register över etnisk bakgrund är inget Allbright förespråkar, men Amanda Lundeteg slår ett slag för jämlikhetsdata. 

Det är en metod där medlemmar och anställda anonymt anger i enkäter hur de identifierar sig själv utifrån olika diskrimineringsgrunder. De får också svara på om de upplevt diskriminering i olika situationer. 

– Det ger en bra bild både på representation och hur utbredd diskriminering och rasism är i organisationen. Vi ska absolut inte glömma att det också finns, säger Amanda Lundeteg.

Svårt att få med alla aspekter i ny LO-ledning

Om två månader ska LO välja en helt ny ledning. Tomas With, ordförande för LO:s valberedning säger att det är ett komplicerat arbete att få till den bästa möjliga ledningen för LO samtidigt och samtidigt väga in en rad erfarenheter.

Förutom yrkesbakgrund, tidigare uppdrag och vilka förbund kandidaterna kommer ifrån, brukar jämställdhet också vara en fråga. Däremot har det hittills har saknats personer med utländsk härkomst i LO:s ledning.

– Så är det nog, men man måste komma ihåg att vi i valberedningen bara förfogar över de fyra platserna i ledningen. 

Det är nämligen respektive förbund som utser sin representant i styrelsen, och det brukar vara förbundsordföranden. Det är också förbunden som nu nominerat vilka de vill se i LO:s ledning.

– Jag utgår ifrån att de förs diskussioner i respektive förbund om vilka man lyfter fram och hur man kan jobba med att öka mångfalden, säger Tomas With.

I övrigt vill han inte kommentera vilka kandidater som föreslagits, eller vilka erfarenheter och egenskaper valberedningen söker. Den nya LO-ledningen väljs på LO-kongressen i maj. 

Lyssna på Arbetets podd Från Golvet