Kvinnor kan. I dag bombas vi av budskap om kvinnors förmågor. Det är inte bara omsorg, uppassning och andra mjukare värden som åsyftas utan vi kan även styra länder, äga och förvalta rikedom och kriga. 

Genom att lyfta positiva exempel på miljardimperium där kvinnor är ansiktet utåt, peppa kvinnor att ta plats på börsen och lyfta kvinnliga politiker i de egna leden hoppas svensk höger på att tjejer och kvinnor ska vända all ilska och frustration inåt, mot sig själv. 

Högerpolitik är nämligen inte något kvinnor kan räkna med.

Nytt jobbskatteavdrag men inga bostäder

Den som arbetar ska belönas, menar den borgerliga majoriteten. Med jobbskatteavdrag ser de till att de betalar mindre skatt än pensionärer och sjuka. Det räckte dock inte med de fem avdragen som fått ligga kvar sedan Reinfeldt och Borg styrde landet. Ytterligare ett, paketerat som ett pensionärslyft, har det blivit sedan maktskiftet 2022. 

Att det blev flest kronor till dem med allra högst inkomster är föga förvånande. Kvinnor med låga pensioner fick ett par hundralappar som nu är uppätna av inflationen. 

Och bostadsbyggandet står stilla. Som plåster på det brutna ben som är svensk bostadsmarknad blir det uppluckrat strandskydd och enklare att hyra ut för den som äger.  

Den som försöker lämna en destruktiv relation eller helt enkelt bara vill skilja sig uppmanas till att spara ihop till ett fuck off-kapital. Det blir inga nya hyresrätter. Att alla inte vill eller har möjlighet att köpa bostad spelar ingen roll och med tanke på hur lite det faktiskt byggs så kan vi räkna med ännu tuffare konkurrens om befintligt bestånd. 

Sämre a-kassa

Att spara, se över och fatta beslut som gynnar ens finanser som kvinna är inte dåligt per se, men det är taktlöst av den lilla grupp människor som styr vårt land och fördelar dess resurser. Den faktiska månadslöner för arbetarkvinnor är knappa 23 780 kronor, enligt LO:s färska siffror. I den gruppen finner vi den absolut största delen av den allra största yrkesgruppen i Sverige; undersköterskor. 

Och kör det ihop sig med jobbet är även a-kassan bantad. Den som har en inkomst lägre än 31 000 kronor i månaden förlorar på den nya modellen. Något som med all sannolikhet kan hända för en undersköterska mitt i brinnande sjukvårdskris. Eller en barnskötare, för den delen. 

Försäkringens ersättning sänks också i snabbare takt. Mindre pengar och hetsigare tempo för att stärka arbetslinjen. För dem med lägre inkomster, alltså.  Att påstå att det, i tider som dessa, ska finnas marginaler att lägga pengar på hög är både cyniskt och skevt. 

Lönar sig att vara rik

Kvinnor i Sverige tjänar mindre än män. Kvinnor äger mindre mark, mindre värdepapper, mindre dyra fastigheter. Kvinnor sitter i färre bolagsstyrelser och efter Sverigedemokraternas intåg i riksdagen är männen ännu en gång bättre representerade även där. 

Som om inte detta vore nog tar kvinnor ut mer föräldraledighet, bröstar fler vabb-dagar och står för en större del av det obetalda hemarbetet. Detta vet vi, det är statistiskt säkerställt. Ändå är vår regerings politiska ambitioner inte att på något sätt ta itu med detta. 

De är inte villiga att tvinga pappor att ta ansvar för de barn de skaffat. De vill inte hellre göra livet lättare för den grupp kvinnor som har lägst inkomster och minst flexibilitet och medbestämmande i sin yrkesroll.

Den stora skillnaden är inte retoriken eller de påstådda ambitionerna. Men i statsbudgeten tydliggörs skillnaden. Elisabet Svantesons SD-sanktionerade budget är en klusterbomb mot kvinnor i allmänhet och arbetarkvinnor i synnerhet. Det ska löna sig att arbeta, säger högern. Det ska löna sig att vara rik man, betyder det tydligen. 

Men Ulf Kristersson, Ebba Busch, Elisabet Svantesson och Paulina Brandberg kommer alltför ofta undan frågor om hur långt vi kommit eller hur jämställdheten ska främjas. Vi borde inte låta dem göra det.