Liberalernas partiledare Johan Pehrson har, vilket många nu säkert känner till, föreslagit ett skärmförbud för barn efter klockan 23. 

L-ledaren vädjar till de stora techföretagen att arbeta “med och inte mot föräldrar” så att barnen slutar glo in i sina skärmar.

Något som självklart inte kommer att gå utan att man aktivt lagstadgar om det. Så enkelt ger inte techföretagen bort sin profit. Ett stillasittande så kallat “iPad-barn” är praktiskt taget en guldgruva för sociala medierföretagen.

Företag bryr sig generellt inte överhuvudtaget om att vara snälla, utan har historiskt sett behövts tvingas till det. 

Kommer inte att jävlas med kapitalet

Den nuvarande regeringen har inget sådant på programmet överhuvudtaget. De är inte valda för att jävlas med kapitalet – oavsett om det är friskolekapitalet eller techkapitalet. De är valda för att moralisera och det är helt gratis. Om barnarbete var lagligt skulle företagen fortfarande använda sig av det.

Pehrsons förslag verkar inte vara fullt så repressivt som det låter, det innehåller till exempel ingenting om att behöva verifiera sin ålder.

Susanna Kierkegaard skriver i Aftonbladet att förslaget är ett mysterium, Håkan Boström skriver i Göteborgs-Posten att det är väl avvägt, och att Liberalerna “har rätt”.

Förslaget blir helt enkelt, utan det repressiva, en rent normskapande åldersgräns.

Boström jämför med åldersgränser på till exempel alkohol och mopeder, två saker åtminstone jag måste verifiera min ålder för att få tillgång till. Två saker som kan tyckas vara betydligt farligare än en telefon. 

Sömnproblem

Johan Pehrsons stora problem med barnens skärmtid är  att det är synd att barn inte sover på nätterna. Något som kanske är svårt för en förälder att kontrollera – om barnet i fråga är en äldre tonåring.

Då förslaget i första hand riktar in sig på att inskränka barn under femton års skärmrättigheter, så finns det nog i så unga åldrar redan relativt beprövade metoder som föräldrar kan tillämpa. Man kan till exempel ta telefonen från barnet innan läggdags.

Ändå har förslaget sina försvarare. Det är intressant att det till stor del är den skärmberoende twitterklassen som tar strid för Pehrsons skärmstopp i näst intill varje kommentarsfält.

Folk som är anställda i Regeringskansliet för att underlätta styret av landet men istället twittrar hela dagarna vill verkligen skära ner på barnens användande.

Det finns en viss ironi i att se Teodor Koistinen, känd från det numera nedlagda memekontot Näringslivets Mediaservice,  på Twitter klaga över hur alla barn runt om honom stirrar ner i sina skärmar istället för att avnjuta en vacker vy. 

Sprit och knark

Visst bör inte barnen stirra sig blinda på en telefon hela nätterna. Barn gör konstant saker som de inte bör göra. Det är lite halva grejen med att vara ett barn.

Tidigare generationer söp och knarkade mer än de som är barn och unga i dag. I retrospekt beskrivs det inte som att vi gjort bot på ett allvarligt hälsoproblem utan istället klagar alla på hur tråkiga generation Z och generation Alpha har blivit. 

Om man som förälder inte förmår att sätta gränser för sina barn så kanske man inte ska vända sig till normlösa figurer såsom Apple eller Johan Pehrson.

Ali Alonzo praktiserar på Arbetets ledarredaktion inom ramen för Aftonbladets ledarskribentsutbildning.