Chefen tvingade Sophia rädda skolmat från farlig gas – lever med nervsmärtor

Den 1 december 2020 är en arbetsdag som kocken Sophia Hellström minns tydligt. När hon kliver in i skolköket på Skiljeboskolan, i Västerås, doftar det klor. Det är en kraftig doft som svider både i ögonen och i halsen, skriver Kommunalarbetaren.

Sophia Hellström, som jobbat länge inom kök, anar direkt att det är ozon som läcker från ventilationssystemet.

Det är en gas som bryter ned matfett och ofta används för att ta bort dofter, men om människor andas in ozon kan det skada luftvägarna och i värsta fall vara dödligt. 

Vägrade lyssna

Trots hennes varning vägrar hennes närmaste chef att lyssna. På telefonen säger han att det inte kan vara ozon. Chefen bestämmer att Sophia Hellström och kollegorna ska rädda elevernas mat – och att dagens fiskrätt i bleckplåtar ska köras till ett annat skolkök där den kan tillagas. 

Till en början protesterar Sophia Hellström, men sedan börjar hon tvivla på sig själv. Hon har bara jobbat i ett halvår som köksmästare på Skiljeboskolan. 

”Ska jag få sparken för arbetsvägran?”, är en tanke som ekar i hennes huvud. 

Det tar ungefär en och en halv timme för Sophia Hellström att ta ut all skolmat ur köket. Under den tiden får hon allt svårare att andas. Det piper i lungorna. Vid ett tillfälle tar hon en paus och kräks i snön utanför lastkajen.

Vård på akuten

När varorna har körts till ett annat skolkök åker hon till sjukhuset. Väl där får Sophia Hellström vård på akuten och behandlas med hjälp av syrgas och kortison, enligt läkarutlåtande. 

Trots det drog Västerås stad ut på att anmäla olyckan till Arbetsmiljöverket – till den grad att det var för sent för myndigheten att göra en utredning. Det i sin tur bidrog till att en åklagare lade ner Sophia Hellströms polisanmälan om arbetsmiljöbrott. 

I dag lever Sophia Hellström med kronisk hosta, värk i lungorna och hon äter mediciner mot nervsmärtor. Efter mer än 16 år som kock jobbar hon plötsligt inte längre med att laga mat. 

Sedan den där decembermorgonen 2020 har Sophia Hellström varit säker på vad hon blev sjuk av, men att få Västerås stad att erkänna vad som hade hänt har varit en kamp. 

I dag, mer än tre år efter olyckan, kämpar Sophia Hellström fortfarande med att förstå en sak. Det är den tanken som också upprör henne mest: 

– Det som har förvånat mig är hur lätt man kan komma undan som arbetsgivare. 

I slutet av januari 2024 är Sophia Hellström åter tillbaka på Skiljeboskolan. Det är en onsdag med kraftigt snöoväder och gula varningar från SMHI. Sophia Hellström pekar på lastkajen där hon både kräktes och lastade ut matvarorna för mer än tre år sedan.

– Jag skrattar hellre än gråter, det är lite min försvarsmekanism. Det hjälper ju inte om jag bryter ihop jämt, säger hon och ler. 

Smärtan i bröstet kvar

Redan dagen efter olyckan var Sophia Hellström hemma sjuk från jobbet. Två veckor senare var smärtan i bröstet och hostan kvar. Det blev början på en längre sjukskrivning. 

Under sjukskrivningen kom hennes chef på hembesök, och beklagade vad som hade hänt. Men till en början ville Västerås stad inte ta på sig att hon hade blivit sjuk på grund av ett ozonläckage på jobbet. Både vid kommunens första och andra undersökning var svaret att det inte var möjligt. 

Det var först sju månader senare som sanningen kom fram. 

Efter påtryckningar från Sophia Hellström tog kommunen in ett externt bolag som sa att jo, det hade läckt ozon från en uv-anläggning. Dessutom visade det sig att uv-anläggningen inte hade kontrollerats på flera år.

När en allvarlig händelse eller olycka inträffar på jobbet ska det rapporteras till Arbetsmiljöverket. Enligt myndigheten ska det göras skyndsamt. Med det menas helst inom 24 timmar. 

Trots det skickade Västerås stad in sin anmälan om allvarlig arbetsolycka först ett halvår senare: den 28 maj 2021. Arbetsmiljöverkets dåvarande sektionschef, Jan Sandberg, fattade beslutet att inte utreda anmälan. Orsaken? Västerås stad lämnade in den för sent. 

– Vi måste prioritera vilka anmälningar vi ska utreda och i det här fallet har tidpunkten när anmälan lämnades in gjort den svårutredd. Om vi hade fått in anmälan i samband med olyckan hade det varit givet att vi hade utrett detta, säger han. 

Kan vara ett brott

Att Västerås stad har dragit ut på att lämna in sin anmälan kan vara ett brott. Dock är det upp till en åklagare att avgöra det, understryker Jan Sandberg på Arbetsmiljöverket.

Men enligt kommunen dröjde anmälan eftersom de inte var säkra på om det hade varit ett ozonläckage. Den som uttalar sig från Västerås stad är Bo Norrman, enhetschef på restaurangenheten. 

Att Sophia Hellström skulle ha blivit beordrad av sin chef att rädda skolmaten vill Bo Norrman inte kommentera. 

– Jag har inte så mycket att säga om det, det är hennes uppfattning. Sedan vad som är rätt eller fel vill jag vara fullständigt neutral om, säger han. 

Men i själva anmälan till Arbetsmiljöverket står det ju att man fattade beslutet att frakta maten till en annan skola?

– För att lösa måltiderna den dagen tog man ett gemensamt beslut hur vi skulle lösa maten för barnen den dagen. Det är helt korrekt. 

Varför gjorde man bedömningen att det var viktigare att rädda dagens fiskrätt än personalens hälsa? 

– Hade vi vetat att det var ozon och hur farligt det är hade vi gjort på ett annat sätt. Det är fruktansvärt att det ska drabba en person så hårt som det gjort. Det är klart att man skulle vilja ändra på saker i efterhand. Det mest störande i historien är att vi inte hade kännedom om vår fastighet och teknik, säger Bo Norrman. 

Hur ska anställda i Västerås stad känna sig trygga med att ni som arbetsgivare tar ert ansvar om man råkar ut för en olycka på jobbet? 

– Det tycker jag absolut att man kan göra. I det här fallet blev det inte optimalt, men vi önskar att vi hade agerat annorlunda. Jag skulle säga att vi har en ganska bra uppföljning av olika arbetsmiljörisker. Men i det här fallet hade vi definitivt inte det. 

Den sena olycksanmälan, och Arbetsmiljöverkets beslut att inte utreda händelsen, bidrog i sin tur till att en polisanmälan om arbetsmiljöbrott, som Sophia Hellström gjorde själv 2022, lades ner. En åklagare gjorde bedömningen att det saknades bevisning och att det gått för lång tid. 

Kan trigga hostan

I slutet av januari i fjol blev Sophia Hellström omplacerad. Företagshälsovården bedömer att hon inte har arbetsförmåga att jobba i en miljö som innebär varm och kall luft, samt där ångor förekommer. Det kan trigga hostan och ge ökad bröstsmärta. 

Under omplaceringen har hon haft Kommunal vid sin sida. För facket var det viktigt att Sophia Hellström skulle få en ny tjänst – i stället för att bli uppsagd. Sektionen har inte kollat om fallet går att pröva juridiskt, då de kom in sent i ärendet. 

– Vi är väldigt kritiska till att arbetsgivaren kopplade in oss så sent. Den här typen av olyckor ska inte hända på jobbet. Vi är en stor sektion, men vi behöver ha aktiva medlemmar och skyddsombud ute på arbetsplatserna. Vi tappar mycket om vi inte finns där ute, säger Alexandra Mentzas, sektionsordförande.

Till en början hade kommunen inga planer på att kontrollera andra skolkök i Västerås, men efter att lokaltidningen VLT ställde frågor om säkerheten, och Kommunal krävde en inventering, bestämde sig kommunen för att se över alla kommunala kök: för att få reda på var det fanns liknande uv-anläggningar. 

Det gjordes nio månader efter olyckan då Sophia Hellström skadades. Trots det inträffade ytterligare ett ozonläckage på Skiljeboskolan i oktober 2021. Dock kom ingen till skada. 

Under en lång tid var Sophia Hellström sjukskriven med sjukpenning. Men att få sin sjukdom klassad som en arbetsskada kämpar hon fortfarande med. En läkare sätter en diagnos, en annan ifrågasätter den. 

Samtidigt har Försäkringskassan ändrat sin bedömning. Först var hon sjukskriven på grund av arbetsskada men nu beror det på psykisk ohälsa – trots att läkare konstaterat att hon har ett smärttillstånd i lungorna. 

Det innebär att hon inte längre får ersättning för till exempel mediciner. 

– Jag mår ju psykiskt dåligt för att jag har varit med om en arbetsskada, säger Sophia Hellström. 

Rädd för att sluta med mediciner

Det senaste beskedet är att hon behöver göra nya prover på Arbets- och miljömedicin i Örebro. Det innebär att hon måste sluta äta sina mediciner för nervsmärtor, något som Sophia Hellström är rädd för. 

Nu jobbar hon i kommunens växel. Hon trivs bra med att svara i telefonen, men att inte kunna jobba med mat har lämnat spår efter sig.

Vad saknar du mest med att jobba i ett kök?

– Att bara få stå och hålla på med råvaror. Att koka, steka och smaksätta maten.

Sophia Hellström blir tyst i några sekunder. 

– När jag sätter på mig min kockrock är jag hemma. Vad gör jag nu?, undrar hon. 

Artikeln är tidigare publicerad i Kommunalarbetaren som tillsammans med Arbetet och sex andra titlar ingår i LO Mediehus.