Magdalena Andersson har precis tagits i örat av kritiker från olika politiska håll för det som ses som ett misstänkliggörande av Henrik Jönssons aktivitet i allmänhet och finansieringen av hans digitala ideologiska budskap i synnerhet. Onödigt och obegripligt av henne, faktiskt oacceptabelt, kan den berättigade kritiken mot henne sammanfattas. 

Ja, S-ledaren har faktiskt överreagerat och därmed satt sig själv i en oönskad skugga – åtminstone en medial skugga, eftersom den politiska effekten av hennes oväntade intresse för en enskild s k Youtuber knappast lär bli varken långvarig eller omvälvande.

Jönsson – charmigt irritationsmoment

Jönsson är dessutom långt ifrån ny på den digitala politiska arenan utan har under flera år funnits där som en ideologiskt udda fågel. En, som Arbetets kulturredaktör, Johannes Klenell, beskriver honom som, i en recension av hans senaste bok, ”rätt trevlig figur med helg befängda idéer”.

Och visst är Magdalena Anderssons personifierade irritationsmoment en sympatisk marknadsförare, med dennes PR-mässiga professionalitet i bagaget som smörjmedel, som leende och charmigt lägger ut texten, där de vackra orden ”heder och frihet” är återkommande ledstjärnor för budskapet.

Vem kan ha något emot en ”liberal frihetsvän”, som Jönsson också kallar sig? En kompis som lovar komma till vår undsättning där vi sitter fjättrade i kollektivismens och statens garn men förmodligen inte själva vet om eller har förstånd att inse detta.

Förvränger efterfrågan på libertarianism

Några rader om den politisk ideologiska ideologi och politiska tankesfär, som Jönsson befinner sig är därför på sin plats utöver kulturredaktören Klenells intressanta analys av personen bakom den digitala aktivitet, som har retat upp Magdalena Andersson.

De är på sin plats, eftersom den ideologiska varan i Youtuberns kanal är tunnare och därmed sämre än fernissan på golvet i någon befintlig partilokal för Socialdemokraterna eller borgerligheten. Och den varan har definitivt inget att göra med den anständiga,och ansvarsfulla högern. Detta betonat, eftersom Henrik Jönsson tydligen överlag kallas ”högerdebattör.”

Men han företräder – och sticker dessbättre inte heller ett ögonblick under stol med sin ideologiska tillhörighet – libertianismen, således nattväktarstaten i dess prydno.

Extrem- och/eller nyliberalismen, som den också brukar benämnas av oss som strävar efter korrekt namn på förpackningen, är som bekant den äkta liberalismens oönskade tjuvskott men som i Jönssons presentation förvrängs till att vara något mycket eftertraktat för samhället.

Individualismen är extrem och samhällsfientlig

”Individualismen”, som är ett annat ord, som Jönsson älskar och som ju förtydligar innehållet i hans ideologi, kan allra enklast förklaras med att var och en skall sköta sig själv och strunta i andra. Därmed är naturligtvis denna filosofi det goda samhällets motsats och fiende, vilket för övrigt alla extrema ideologier är.

Det goda samhället bygger nämligen på gemenskaper, sammanhållning, solidaritet och socialt ansvar. Att räcka handen till den som ligger, att rycka till undsättning när någon medmänniska, ett land eller folk hotas. Individulismen är den starkes lockelse, som bereder väg för gökungen i boet vilken alltid roffar åt sig på andras bekostnad.

I sin avskedspredikan som ärkebiskop beskrev Antje Jackelén höll för snart halvannat år sedan (29/10-22) var denna söndags tema  – ”Att leva tillsammans” Hon betonade detta:

”En genialt enkelt beskrivning av vad livet går ut på! Att leva tillsammans. I hemmet, grannar emellan, i byar och städer, i ett samhälle som formas av allas delaktighet, i samverkan mellan länder i Norden och Europa, i det ömsesidiga beroendet mellan väldens alla länder, i gemenskap med allt annat levande på en planet…”

Alltså raka motsatsen till individualismen! Ordet ”heder” töms på innehåll om det inte innefattar solidaritetstanken- och viljan att leva upp till den i handling, eller om vi gör avkall på det medmänskliga ansvaret.

Frihet ett urvattnat begrepp

Och vad är ordet ”frihet” värt, om det – som en Timbroskribent använde det häromdagen, då han i en Expressenartikel tolkade en undersökning som att stockholmarna vill ”ha ökad frihet, exempelvis genom en betydligt mer liberal alkoholpolitik”?

Vi känner igen temat från Svenska Dagbladets ledarsida, sedan en politisk åsiktstvilling till Jönsson – Mattias Svensson – anställdes för tre år sedan. Föga förvånande har herrarna också genom ömsesidiga offentliga ryggdunkningar bekräftat varandra i den öppna plädering för fri knark- och alkoholkonsumtion som numera sker på tidningens ledarsida. 

En viktig, eftertraktad och eftertraktad frihet månntro? 

Nej, Magdalena Andersson behöver inte vara rädd för Henrik Jönssons aldrig så charmerande leenden och verserade politiska opinionsbildning. Hon kan lugnt luta sig tillbaka i S-högkvarteret på Sveavägen och lita på väljarnas samlade omdöme och immunitet mot herr Jönssons och Svenssons politiska villfarelser. Extremismen och oförnuftet må förbliva vid sin läst!

  • Bengt Olof Dike
    tidigare politisk redaktör i Helsingborgs Dagblad & Norrköpings Tidningar