En genomsnittlig vd i ett svenskt börsbolag hade 2022 en inkomst som var nästan 69 gånger högre än en barnskötare. Vd:s inkomst var 66 gånger större än en snickare och 73 gånger så stor som en lastbilschaufför.

Jämförelsen mellan lönerna kommer ur en rapport som LO presenterade i går och det var verkligen inte första gången facket gått igenom i inkomsterna för 200 av landets mäktigaste personer och jämfört dem med vad arbetare tjänar.

Bläddrar man i rapporten kan man se att när Olof Palme var statsminister hade en svensk börsdirektör en inkomst som ungefär motsvarade nio industriarbetarlöner. I dag ligger siffran på drygt 67,2.

En oförklarlig och oförsvarlig utveckling.

Det ska sägas att hela etablissemanget – proffspolitiker, fackföreningsledare, mediechefer och statliga tjänstemän – tjänar bra. Men det är den ekonomiska eliten som sticker ut. Och som dragit iväg ordentligt.

Välfärden ska stålbadas

När OECD och andra tankebunkrar där man traditionellt predikat den ortodoxa marknadsliberalismens lov talar om hur ojämlikheten hotar tillväxten och underminerar demokratin, då vidgas klyftorna i Sverige mer och mer.

Inflation, lågkonjunktur och pandemi har slagit sönder ekonomin för många hushåll. Bostadsbyggandet har tvärnitat och många företag varnar för att de kommer att tvingas säga upp personal. Välfärden står inför ett smärtsamt stålbad.

Riksbankschefen Erik Thedéen och finansminister Elisabeth Svantesson har satt Sverige på en svältkur för att knäcka prisökningarna.

Men det är inte alla som behöver delta.

Ska han äta allt själv?

Kollegorna på nyhetsredaktionen berättar att Volvo AB:s vd Martin Lundstedt har 46,7 miljoner i inkomst av tjänst och 51,9 miljoner i sammanlagd inkomst.

Det innebär att han tjänade lika mycket som minst 114 genomsnittliga industriarbetare, om man bara räknar inkomst av tjänst.

Vad kan man göra för sådana pengar? Tja, beger sig Lundstedt ut för att köpa semlor i Göteborg så skulle han med en årslön kunna köpa långt över en miljon semlor.

Men vad ska han med så många semlor till? Inte ska han äta alla själv? Kan det verkligen vara gott?

Det kan man ju fråga sig.

Man kan också fråga sig varför vanliga arbetare och tjänstemän ständigt ska göra stora uppoffringar för att bekämpa inflationen samtidigt som eliten kan festa vidare som om inget har hänt.