Lägg ut från hamnen i Nynäshamn, ta styrbord runt Bedarön, passera Mällsten på babords sida. Rakt söderut genom Danziger gatt ligger Gotland. Svenskarnas semesterparadis och Östersjöns osänkbara hangarfartyg.

Mellan Stockholm och Helsingborg kör man E4:an. Mellan fastlandet och Sveriges största ö går vägen i stället över vattnet. Den är i likhet med motorvägarna ett statligt ansvar. Trafikverket upphandlar trafik på rutterna Visby-Nynäshamn och Visby-Oskarshamn och det är dags för en ny upphandling.

Nästa upphandlingsperiod löper till 2035 med möjlighet till förlängning i två år.

Trafikverket har skickat ut ett underlag som beskriver statens krav. Problemet är att upphandlingsunderlaget är så undermåligt att Gotlandstrafiken riskerar att fastna sig i ett tioårigt katastrofavtal. Sjömännens villkor och rikets säkerhet ligger i potten.

Senast nu i februari ska intresserade rederier lämna anbud.

Går bara att lita på svenskflaggat

Sedan några år råder ett skymningsläge över Östersjön. Ryska örlogsfartyg och stridsflygplan uppträder aggressivt nära andra fartyg och flygplan. GPS-systemet för navigering störs ut från Ryssland. I september 2022 sprängdes Nordstream-gasledningarna i närheten av Bornholm.

Trots att säkerheten har försämrats kraftigt i Östersjön ställer inte Trafikverket krav på svenskflaggade fartyg med svenska besättningar i Gotlandstrafiken. Skatteregler gör dessutom att fartyg och besättningar från andra EU-länder är ekonomiskt gynnade.

Fartyg med annan flagg än svensk är inte att lita på i skarpt läge.

Blir det krig kan vi räkna med att flaggstatens regering tar kontroll över tonnaget. Om den flaggstaten är en annan än Sverige betyder det att det inte längre finns några fartyg för Gotlandstrafiken. Utan färjor kan inte Försvarsmakten transportera personal och utrustning till ön.

Den stat som har aggressiva planer i Östersjön har enorm nytta att kontrollera Gotland eller förvägra motståndaren den kontrollen.

Blir möjligt att dumpa villkoren

I kris är solidariteten länder emellan minimal, även mellan EU-medlemmar. Exempel finns. Under covid-pandemins första månader tog medlemsländerna kontroll över de nödvändiga resurser de kom över, oavsett vad som stod i avtal och förordningar.

Det är inget problem att krigsplacera svenska sjömän i den verksamhet där de behövs i krig. Lagen gör det också möjligt att krigsplacera utländska medborgare.

Men utlänningar måste vara bosatta i landet för att kunna krigsplaceras, vilket utländska sjömän sällan är.

Trafikverket ställer inga krav på kollektivavtal eller ”kollektivavtalsliknande villkor” i sin upphandling. Det blir möjligt för en utländsk operatör att dumpa villkoren. Några garantier om tjänstepension, försäkringar och a-kassa finns inte för besättningarna.

Ett ”Tesla till sjöss” där staten genom sin upphandling aktivt bidrar till att undergräva den svenska modellen är ett möjligt utfall.

Tar inte hänsyn till svenska intressen

Trafikverkets upphandlingsunderlag är skrivet för en solig dag då Östersjön var fredens hav. Myndigheten verkar sitta fast i en 1990-talssyn där låga kostnader är det enda som räknas.

Tidigare i vinter deklarerade statsminister Ulf Kristersson (M) och hans ministrar att Sverige kan hamna i krig och att det förväntas av var och en av oss att delta i försvaret av landet, ytterst med vapen i hamn. Gott så.

Men samma ministrar orkar inte räta upp en myndighet som är på väg att skriva fast staten i avtal som inte tar hänsyn till svenska intressen.

Gotlandstrafiken måste segla under svensk flagg. Om inte Kristersson och infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) drar hårt i nödbromsen är det upplagt för en ny omgång i följetongen ”Vi har varit naiva”.

Passagen mellan Nynäshamn och Visby är 75 sjömil över öppet hav.

Trots det är Sveriges regering på väg att gå på en grynna i Gotlandstrafiken.

Joel Stade är fristående kolumnist på Arbetets ledarsida. Läs alla hans kolumner här.