KOMMENTAR. Vi måste inledningsvis etablera faktum. Ulf Kristersson är en tönt. Det är töntigt med politik.

Det är bara utifrån den premissen historien kan döma vår statsminister för hans videohälsning till Frankrikes president Macron. 

Kristersson pratar Sällskapsresanengelska om att i Sverige står vi i kö, fikar och säger att det inte finns dåliga väder, bara dåliga kläder. 

Hans kommunikationsavdelning tycks bara ha glömt en sak. Statsministern är inte Al Pitcher.

Tumregeln är som följer – okänd britt dyker upp på svensk mark och säger ”fiiiiiika” och ”fifan Sverje” = succé, pengaregn, egen SVT-special. Vi älskar att höra någon utomsocknes berätta hur vi är.

Statsminister gör samma sak – irriterad lätt förvirrad vrede. 

Retorikexpert gnäller

Retorikexperten Paul Ronge gnäller över att statsministern vill uppfattas som skojfrisk när Frankrikes president är värdig.

Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson tar det hela ännu längre och tycker att det är ”Illavarslande att han har folk omkring sig med så fruktansvärt dåligt omdöme”. Anne Ramberg säger att det är ”Förödmjukande inte bara för statsministern”.

Ronge påstår att få framgångsrika statsministrar varit lustigkurrar.

Rimlighetens röst

Här någonstans måste rimlighetens röst sätta ned foten. Vi lever trots allt i ett land som fortfarande inte kunnat tvätta bort minnesbilderna av när Göran Persson dansade med kossan Doris från näthinnan.

Säga vad man vill om Persson, men där har ni en framgångsrik lustigkurre. En maktspelare som kunnat dansa ballongdansen på bästa sändningstid utan att någon reagerat.

Historiskt då? Fredrik Reinfeldt, lustigkurre. Carl Bildt, lustigkurre. Ingvar Carlsson, rappande lustigkurre. Erlander? En jävel på fräckisar.

Problemet med Kristersson är att han inte ens kan äta kanelbulle och framstå som genuin längre.

Man tror honom inte när han påstår att det inte finns några dåliga väder, för allt som dyker upp i huvudet är den enorma täckjackan han bar för fotografering i Kiruna.

Hans politik handlar inte om att stå i kö utan att köpa sig förbi den. 

Det är inte fruktansvärt omdömeslöst att vara töntig. Kristersson råkar bara vara båda två.