KOMMENTAR. Första säsongen av den omtalade svenska realityserien Love is Blind börjar gå mot sitt slut. Trots mängden snackisar som upplagan genererat känns de stundande bröllopen ungefär lika spännande som den avslutande akten i Barberaren i Sevilla. 

Man vet hur farsen kommer att sluta även om det finns produktionsspecifika variabler. 

För Love is Blind är inte ett nytt koncept utan ytterligare ett sätt för ett gäng människor att söka och finna kärlek, lust och förnedring i ett tv-format. 

Medan SVT i Gift vid första ögonkastet bedyrar sin ambition att handplocka bra matchningar gör Netflix motsatsen.

Man klipper från start fram flera av deltagarna (de själva handplockat) som utseendefixerade, osköna snubbar utan överdrivna ärlighetsbehov. Kontrasten i klippningen är stor mot vad som tycks ha sålts in till deltagarna.

Alltså ett program där giftassugna dejtar i blindo för att blicka bortom utseendet i jakten på djupa relationer.

Män pratar ogenerat osympatiskt 

I de gemensamma klippen förmedlas en känsla av trygghet, hopp och löften om tvåsamhet. I synkarna (enmansintervjuer till kameran) pratar männen så ogenerat osympatiskt att det inte kan finnas några tvivel om att deras poserande empatibrist varit välkänd innan de valdes ut. 

Med sådant upplägg vecklar Love is Blind ut sig till en manipulatörs dröm.

Programmets första del innebär dejting på tumanhand i rum där paren hör men inte ser varandra. Under tiden är man isolerad från familj och vänner. Det är alltså lätt för den som önskar försköna sig själv att ha kontroll över bilden man förmedlar och hur det som sägs bearbetas av den andre.

Resultatet blir ett gäng uppenbart stundade tågkrascher i olika hastighet. 

I ett första skede verkar det bli fullträff på fullträff när deltagarna blir smålyckliga över att hitta likheterna de outgrundligen haft svårt att hitta utanför programmet. 

Två gillar båda inredning

Två personer upptäcker till sin förvåning att de bägge gillar inredning. En kvinna får tårfyllda ögon när hon inser att killen hon pratar med – precis som hon – drömmer om att åka till Italien och prova viner. 

Ett annat par är kompatibla på basis av det icke-ytliga kriteriet att han är 1.90 och hon 1.66, och ett tredje verkar klicka för att de bägge faktiskt gillar att ligga mycket i en relation. 

En bubblande stämning uppstår. Jag har haft djupare konversationer småfull med främlingar i toaköer. 

Flera av männen uttrycker hur otroligt svårt programmet som de helt frivilligt anmält sig till är eftersom det alltid, alltid faller för utseende. 

Deltagaren Rasmus funderar över det starka bandet han har med Krissy-Lee. Han kan inte bestämma sig om han vill gå vidare innan han förstått hur hennes estniska påbrå påverkar hennes utseende. 

Sergio och Amanda har tidigt funnit varandra i en delad kristen tro, men han får kalla fötter när hon öppnar upp sig om att ha varit mobbad som barn. 

Sergio och Amanda

I Jesu anda oroar han sig för att detta kan vara en signal på att hon egentligen är ful. 

Sergio, som framställs som konstant inre plågad, har ytterligare orosmoln i sin nystartade relation. Han lovar opåkallat sin Amanda att han slutat träffa andra deltagare. 

När det visar sig att han såklart inte gjort det frågar hon honom trevande om det är misskommunikation eller att han ljugit. 

Sergio – väl medveten om att allt finns inspelat – tar fram handboken i gaslighting och svarar: 

– ”Vadå, jag fattar ingenting.” 

Han börjar ifrågasätta hennes lojalitet tills han hittar något att anmärka på och hon blir den som behöver förklara sig. Därefter konstaterar Sergio att hon nu är hans flickvän och kärleken har vunnit ännu en seger. 

Produktionen kan glädjas åt upprörda känslor över hela landet. 

Deltagaren Christofer framställs även han som någon som brottas med inre konflikter. Det tar sig uttryck i att han uppenbart undantrycker sina behov i hopp om att spela en perfekt man. 

Catja, som han förlovat sig med, tycks reagera genom att känslomässigt stänga av inför skådespelet. Hon gör sig omöjlig i ett försök att tvinga fram andra åsikter hos honom.

De verkar ha fina delar av relationen som inte når kamerans ljus. Men det tittaren får se är en närmast total likgiltighet från Christofer inför vad han än behöver kompromissa om i relationen. 

Det inkluderar att flytta till Stockholm, inte få bekräftelse, laga all mat och vara den som städar. 

Christofer kompromissvillig

Christofer är så kompromissvillig att han uppfattar uttalandet från Catja om att hon inte vet om hon vill ha barn som kompatibel med hans egen vilja att ha barn – eftersom det inte är någon stress för honom. 

Så länge han är perfekt kommer allting bli bra. 

Som någon som lägger till ”alltså det spelar ingen roll, men om du vill” varje gång jag är i desperat behov av hjälp, kan jag som många kvinnor djupt relatera till en självutraderande förälskelse. 

Skillnaden är vad som dyker upp när fasaden krackelerar. Det visar sig nämligen- hör och häpna – att han visst har problem med sakernas tillstånd.

Till slut rinner ursäktandets bägare över och ett incelinspirerat förakt sipprar ut. 

Catja får veta att hennes bristande känslor för honom är ett exempel på att the bad boy always win. Han halvlyssnar på hennes förklaring om att det kan bli för mycket att sättas på en piedestal och att hon gärna blir stundtals utmanad snarare än evigt uppassad. 

Christofer hanterar detta genom att klargöra att han inte alls egentligen är den mes hon ser honom som utan hade kunnat ta på sig sina ”big boy pants”. Att han valt att inte göra det är för att han då skulle köra över henne i relationen. 

Eftersom Catja inte vill välja mellan de två otroliga alternativen ”pussy” eller ”någon som kör över en” avslutas det hela med att han förbannat och förtvivlat frågar ”vad vill en kvinna ha?!”

I regel tror jag människor hellre dejtar en människa än en stressreaktion. 

Korrelation mellan empatistördhet och kön

Som någon med ett gott track record av att gå på dåliga dejter över hela spektrumet vet jag att det inte finns en nödvändig korrelation mellan empatistördhet och kön. 

Däremot verkar reality-tv fast besluten om att bekräfta de mest trötta stereotyperna av hur Män och Kvinnor är. Alternativt har de verkligen svårt att hitta vettiga män att casta. 

Sverige skulle behöva några queera reality shows för att ge det offentliga samtalet om tv-kärlek andra byggstenar än en upprepande bekräftelse på att män är från ett lögnfyllt Mars och kvinnor från ett vilset Venus.

För vad slutet än blir på årets säsong så har programmet lyckats med att producera fram ännu ett gäng reality stereotyper om vad heterosexuell tvåsamhet är. 

Vinnarna blir de par som har influencerdrömmar och lyckas hålla ihop tillräckligt länge för att göra reklam för fast fashion och babykläder på instagram, eller de tjejer som snyggast dumpar ett av produktionens framklippta svin. 

Förlorarna är exakt alla andra.