Att Ebba Busch varit synligast i regeringen får en att på allvar ifrågasätta om all PR verkligen är bra PR. Det går uselt för Kristdemokraterna i opinionsmätningarna. 

Med anledning av detta gör KD det många anser vara en förutsättning för att överleva ett kasst regeringssamarbete.

De slår sig fria från regeringen och styr om till att fokusera på vad de själva vill med Sverige och sin politik. 

Busch låter som en vänstersosse

Plötsligt låter Busch som vilket Katalys-utspel som helst och säger att Sverige behöver investeringar och i karga ekonomiska tider behövs pengar som inte finns. Notan kan delas över tid så de föreslår att höja statsskulden och helt enkelt låna pengar. 

Med anledning av Kristdemokraternas senaste utspel kan det vara läge att presenta några räkneexempel. Och vi vet ju hur förvirrande dessa kan vara. För enkelhetens skull ska alltså alla nollor med, i hela texten. Häng med.  

När vi pratar om en miljard så låter det kanske inte så mycket. Si eller så många miljarder satsas eller saknas. Men en miljard är alltså 1000 miljoner. Eller 1 000 000 000 kronor, om man så vill. 

Det är alltså samma enorma summa som om tusen personer skulle snurra på färgfemman en uppesittarkväll och vinna varsin miljon. Eller den lön 500 tjänstemannapar i snitt tjänar på ett år innan skatt. 1 000 000 gånger 1 000 höga inkomster brutto är det samma som en miljard. 

Miljarderna väger olika tungt

Statliga satsningar i miljonklassen kan snarare liknas vid en kommunikationsinsats. Ett departement behöver något att kommunicera så man satsar någon miljon eller två.

Utslaget på 21 regioner eller, än värre, 290 kommuner blir det inte mycket kvar att bedriva verksamhet, förändra eller förbättra. Men ett pressmeddelande blev det. 

Miljarder då? De väger tungt. I alla fall i vissa fall. 

Att sänka skatten med tretton miljarder var ingen enkel sak för regeringen, de hade velat sänka den ännu mer. Det ansågs vara så fjäderlätta miljarder inom den egna högern att de anklagats för att bedriva sossepolitik. 

Och kanske är det inte så märkligt då sossepolitik de senaste decennierna inneburit just att administrera nedskärningar.

Men det är skillnad på högerpolitik och vänsterpolitik, inte bara i att den förstnämnda skär och skryter och den sistnämnda skär och ursäktar sig. Summorna skiljer sig också. 

Störst är skillnaden just i kris. I detta undantagstillstånd som under 20-talet blivit vardag regnar miljarder (!) med en sosseregering. Med en moderatledd verkar miljarderna fjäderlätta när det kommer till försvar och ironiskt nog blytunga när det kommer till välfärd. 

Timbro vs. Oxfam

Men det är en speciell kristid då många menar att pengar finns men på ”fel” ställe. 

Världens fem rikaste har, enligt Oxfam, gått 4 750 miljarder plus sedan 2020. 4 750 000 000 000 kronor, alltså. 

Timbros Johan Norberg kritiserade rapporten för att den är selektiv och menar att förmögenheten är kvar på samma nivå som innan pandemin. 

Oavsett vem av dem som har rätt är Elon Musk svinrik. Han har alltså råd med kollektivavtalsenliga löner även enligt Timbros krönikör Johan Norbergs uträkningar. Och visst kittlar det lite när Norberg konstaterar att antalet dollarmiljonärer minskade med 3,5 miljoner förra året? 3 500 000 alltså. 

Verkligheten trumfar politiska utspel

Och så här håller vi på, högern och vänstern i Sverige. Vissa sörjer dollarmiljonärer och andra vill så gärna lyfta fram ojämlikheten att det blir pannkaka av siffrorna.

Synd, då det finns tillräckligt med bevis för den lite överallt. 

Men det är skillnad på folk och folk och det är skillnad på miljard och miljard. Störst skillnad gör det vart nollorna hamnar. Det styr politiken och politiker.

Synd också att Socialdemokraterna inte är det parti som känner KD-desperation.

Kommunikation och siffror kan vara svåra att syna. Verkligheten ser man ju dock, inte minst i en kostnadskris, med egna ögon.