”Parterna har misslyckats med arbetskraftsinvandringen – nu kan Kommunals medlemmar utvisas”
För en fungerande arbetskraftsinvandring krävs ansvarstagande parter, skriver Johan Ingelskog.
I dag den 1 november förändras kraftigt förutsättningarna för arbetskraftsinvandring till Sverige.
Förändringarna är varken önskvärda eller utformade på ett sätt som gynnar den seriösa arbetskraftsinvandringen eller tar bort den oseriösa.
Det är en konsekvens av att arbetsmarknadens parter inte fått eller kunnat hantera och reglera arbetskraftsinvandringen på ett önskvärt sätt.
Det finns ingen organisation på arbetsmarknaden som verkar nöjd med de nya system som nu införs. Seriösa arbetsgivare är, med all rätt, oroliga för att viktig kompetensförsörjning till Sverige kommer att utebli.
Kommer inte stävja fusket
Vi från facket ser hur enskilda individer hamnar i kläm, samtidigt som förslaget i sig inte hindrar oseriösa företag att fortsatt locka hit personer på oseriösa grunder. Tyvärr kommer förslaget inte att öka kontrollen och fusket med arbetskraftsinvandringen kommer att kunna fortsätta obehindrat.
Men det är inte konstigt att regeringen nu lägger fram detta förslag. Den förra regeringen hade även den långtgående tankar på hur arbetskraftsinvandringen skulle stävjas.
Orsaken är förstås att de mycket fria reglerna kring arbetskraftsinvandring har lett till misstro till systemet.
Arbetsmarknadens parter har inte visat att vi klarat av att reglera och styra upp arbetskraftsinvandringen i våra branscher.
Vi i Kommunal kan se att arbetskraftsinvandring kan behövas i vissa branscher. Men vi ser också att vi arbetar i branscher där detta lätt kan missbrukas eftersom det inte finns några krav på utbildning.
Människor födda, både i och utanför Europa som har den kompetens som efterfrågas är mer än välkomna att komma och jobba här. Men på kollektivavtalade villkor, precis som alla andra.
Liberalt system bakom kriminellas intåg
Låt oss vara självkritiska. Det är uppenbart att våra kollektivavtal inte är anpassade för denna typ av arbetskraft. Det är exempelvis inte rimligt att redan anställda ska betala för arbetsgivarnas kompetensförsörjning.
I dag saknar en enskild medlem rätten att utbilda sig. Om medlemmen utbildar sig så saknas de naturliga lönestegen som premierar kompetensutvecklingen utan att de andra medlemmarna ska stå tillbaka i löneutveckling.
Dessutom har vissa arbetsgivare aktivt motverkat lokala förhandlingar. Exempelvis har Almega konsekvent yrkat på att försvaga fackets möjlighet till kontroll och lokala förhandling i våra kollektivavtal.
Sammantaget har detta skapat ett ohållbart system där fackets möjlighet till kontroll av att avtalen efterföljs varit små. I ett sådant läge är det inte konstigt att staten griper in och med all rätt.
Arbetsgivarorganisationerna har varit nöjda med det liberala system vi haft och inte velat förhandla fram hållbara avtal med facken.
Det har resulterat i att oseriösa och kriminella nätverk utnyttjat både systemet och enskilda individer.
Statlig inblandning gynnar inte någon
Det nya regelverket riskerar att leda till att medlemmar i Kommunal som kommit till Sverige, utbildat sig, lärt sig svenska och blivit en del av arbetslaget riskerar att utvisas. Det är mycket olyckligt och samtidigt något vi måste dra slutsatser av.
Ju sämre arbetsmarknadens parter är att hantera och reglera villkor på arbetsmarknaden – ju större är risken för statlig inblandning. En statlig inblandning som inte gynnar någon.
Nu har vi fått en stor förändring på arbetsmarknaden som ingen efterfrågat, för att vi parter inte kunnat lösa problemet konstruktivt tillsammans.
Vem vet vad nästa regering kommer att göra i frågan, eller regeringen efter den.
I dagsläget är våra kollektivavtal inte anpassade för arbetskraftsinvandring. Så låt oss, arbetsmarknadens parter, lösa detta.
Jag sträcker här ut en hand till Vårdföretagarna och SKR att komma till förhandlingsbordet och diskutera hur kompetensförsörjningen inom vården ska lösas och hur arbetskraftsinvandring kan komplettera detta på ett bra sätt.
Låt oss lösa denna fråga så som vi borde gjort, inom ramen för den svenska modellen.