”Almegas förenklingar löser inte fler utbildningsplatser”
Vi vill korrigera rena felaktigheter i Almegas beskrivning och erbjuda en mer komplett bild av våra gemensamma utmaningar, skriver Arbetsförmedlingens Martin Kruse i en replik.
REPLIK. Almegas Per Hammar skrev i ett debattinlägg om Arbetsförmedlingens upphandlingar av arbetsmarknadsutbildningar och de brister han upplever.
Men hans bild är ensidig och behöver breddas och sättas i rätt perspektiv.
Vi på Arbetsförmedlingen är eniga med Almega om att flera arbetssökande bör gå arbetsmarknadsutbildningar eftersom det är ett bra steg mot en anställning.
Men Per Hammar ger en alldeles för enkel bild av de utmaningar som finns för att nå det målet.
Sanningen är att Arbetsförmedlingen som köpare och Almegas medlemsföretag som leverantörer agerar på en gemensam marknad och att båda parter behöver bidra till att få den att fungera bättre.
Svårt att uppskatta och garantera deltagare
Det är sant att antalet deltagare som anvisas till upphandlade utbildningar ibland understiger de volymer som Arbetsförmedlingen uppskattat i upphandlingsunderlagen. Samtidigt är vi tydliga med att det handlar om uppskattningar med stora osäkerheter.
Det är helt enkelt svårt att med precision uppskatta hur många arbetssökande som kommer att gå en utbildning under en fyraårsperiod, vilket är den normala avtalslängden.
Många faktorer påverkar det här, exempelvis sammansättningen av arbetssökande och hur väl utbildningens utformning passar för dem, arbetssökandes individuella förutsättningar, arbetsmarknadens behov och våra resurser.
Många förstår nog utmaningen i att garantera volymer i våra utbildningar på det sätt som Almega efterfrågar. Därför använder vi ofta så kallade garantivolymer, alltså volymer som leverantören kan vara säker på att få betalt för. Den kvarvarande risken förväntar vi oss att leverantören prissätter i sitt anbud.
Skillnad på rättighet och skyldighet
Almega skriver vidare helt felaktigt att vi ”godtyckligt brutit ett kontrakt efter halva avtalsperioden”. I själva verket handlar det om att vi vanligtvis avtalar om optioner på att förlänga våra avtal. Vi behöver det bland annat för att behoven, som beskrivits ovan, kan ändras över tid.
En option är i sammanhanget en avtalad rätt, men inte skyldighet,för köparen att förlänga avtalet. Att inte utlösa en option är självklart inte ett brutet kontrakt, tvärtom är det agerande i enlighet med villkoren. Även önskemål om optioner i ett avtal är sådant som vi förväntar oss prissätts som en risk av leverantören.
Almega föreslår att minska prisets betydelse i utvärderingen, samtidigt som osäkerheterna måste minska – självklart en attraktiv situation för privata företag. Det är en vanlig missuppfattning att våra upphandlingar enbart avgörs baserat på lägsta pris. Tvärtom ställer vi höga kvalitetskrav och låter priset vara en del i den totala utvärderingen.
Felaktigt påstående om Yrkesakademin
Men principiellt ska jag ge Per Hammar rätt. Arbetsförmedlingen vill öka fokuset ännu mer på kvalitet och vi vill förbättra våra bedömningar av volymer. Vi prövar också regelbundet nya lösningar och utvecklar våra arbetssätt för att uppnå just det. I debattartikeln lyfts en av våra upphandlingar fram som ett bra exempel.
Det går inte att komma ifrån att leverantörerna ändå behöver ta fullt ansvar för de anbud man lägger och prissätta de risker man ser. Det vore klädsamt om Almega också medger det och hjälper Arbetsförmedlingen även i sådana dialoger med sina medlemmar.
Situationen med Yrkesakademins rekonstruktion, som Per Hammar felaktigt pekar ut Arbetsförmedlingen som ensamt ansvarig för, är naturligtvis olycklig. Yrkesakademin har varit leverantör åt Arbetsförmedlingen under lång tid och borde ha goda förutsättningar att prissätta sitt anbud utifrån garanterad volym och ta betalt för kvarvarande osäkerheter
Snälltolkar Almega
Framför allt är situationen mycket olycklig för de deltagare som var mitt i sin utbildning. Vi arbetar just nu intensivt för att lösa situationen på bästa sätt för dem.
Vi för löpande diskussioner med Almega om hur branschen fungerar och hur vi kan hjälpas åt för att få en mer välfungerande marknad för arbetsmarknadsutbildningar.
Det är ett samarbete vi uppskattar. Avsikten med den här repliken är att korrigera rena felaktigheter i Almegas beskrivning och erbjuda en mer komplett bild av våra gemensamma utmaningar.
I grunden väljer jag att se Per Hammars debatt som en önskan om mer samarbete – något som också Arbetsförmedlingen gärna vill ha.