Var tredje krona till folkbildningen ryker meddelade utbildningsminister Mats Persson i veckan. Liberalen talade klarspråk: alla kan inte få allt. Fokus ska ligga på utbildningar som ”faktiskt leder till jobb”.

Med en antydan att folkbildningen mest ägnar sig åt drejkurser och språkkurser för uttråkade pensionärer kapas nu hundratals miljoner i statsbidrag. En liten matlagningskurs kan vi väl offra i dessa karga tider?

Näringsliv och fack kritiska

Givetvis nämns inte det faktum att folkbildningen når runt en miljon svenskar årligen. Inte heller att folkbildningen hjälper nyanlända att lära sig svenska och att man arbetar aktivt emot den ofrivilliga ensamhet som drabbar alltför många.

De utbildningar regeringen säger sig satsa på har även dem drabbats av nedskärningar. Näringslivet gillar, efterfrågar och sörjde i vintras neddragningen tillsammans med bland annat LO.

Samma gäller folkhögskolor som regeringen säger sig satsa på. Förra budgeten kapades 500 miljoner, nu ”satsar” samma regering 100 miljoner.

Stålbadet som folkbildningen nu utsätts för är det del av det stora ideologiska projekt som kallas Tidöavtalet. Här trängs drömmar om ett etniskt och kulturellt homogent Sverige, en krossad socialdemokrati med idealistiska idéer om att marknaden äntligen släpps fri på nya arenor. 

Privatisera mera

Bekosta din egen kurs! Betala för att gå på museum! Casha upp för att få den vård du behöver. Nu när välfärden är så nedbantad och ekonomin så dålig är läget att erbjuda alternativ som allra bäst.

Sverigedemokraterna har länge haft siktet inställt på just folkbildningen. I Skåne, där de varit med och styrt i flera kommuner, har de kommunala anslagen till studieförbund och folkhögskolor sedan tidigare minskats.

För SD är folkbildningen och i förlängningen hela kulturpolitiken en arena där man, genom att förändra värderingar, på sikt förändrar politiska opinioner.

Ett folk som lär sig sticka, göra podcasts eller tala japanska på folkhögskolor eller hos ABF är ett folk som inte röstar på högerextremister. Tror SD.

Prioriterar sänkt skatt

Och visst. En av folkbildningen stora idéer är att sätta samhällskunskapens, nationalekonomins och filosofins vapen i händerna på vanligt folk.

Och en befolkning som känner att den har demokratisk agens, det vill säga att den faktiskt kan påverka samhället, vänder sig nämligen inte till populister i samma utsträckning.

Regeringen själva kallar neddragningarna för prioriteringar. Samtidigt anser de sig ha råd med skattesänkningar och utvidgat ROT och RUT. 

Sverigedemokraternas målsättning att splittra Sverige och rasera de demokratistärkande arenor som folkbildningen, med sin tradition och stabila finansiering byggt upp, gifter sig fint med besattheten att ”minska statsapparaten”.

Men folkbildningen är fri och frivillig. Dess utformning och syfte är att skapa tänkande samhällsdeltagare snarare än lealösa nickedockor. Kanske är det just det som skrämmer.

Högern rädda för organisering

Och regeringens liberala garant levererar tunt. De auktoritära politiska ingreppen blir allt fler och Johan Pehrsons liberaler dansar även dem efter Sverigedemokraternas pipa. Det må vara väntat men det är ändock en besvikelse, inte minst för de ideella krafter i landet som politiskt identifierar sig som liberaler.  

Hade någon innan valet 2022 sagt att en liberal minister skulle anamma en bildningsföraktande hållning hade det varit omöjligt att se det framför sig.

Men sådan är den, borgerligheten. Den är räddare för organisering än för det cyniskt fascistoida i att attackera de verksamheter som skapar mening, sammanhang och samhörighet med annat än nationen som samlingspunkt.

Nu vet vi hur en borgerlig budgetvecka ser ut. Det är mer till dem de färre, mindre till de många.

Effektivast sker detta genom att gå till direkt attack mot välfärden, föreningsdemokratin och bildningen. SD står för idéerna, KD, M och L för genomförandet. Tidölaget är ett välsmort nedmonteringsmaskineri.