KULTURDEBATT. Nu kommer den snart. Uppsägningen.

Den har legat där som en blöt filt ända sedan 2009, när några kulturarbetare kontaktade fastighetsägaren för att hyra fjärde våningsplanet i Acro Beckers gamla huvudkontor, av oss som jobbar här kallat Färgkontoret.

Det ligger i Lövholmen i Stockholm, mellan Liljeholmen och Gröndal, stadens mest centralt belägna industriområde.

En annan förening hade redan flyttat in på bottenplanet, och snart var hela huset fyllt av frilansande kulturarbetare som har arbetat här sedan dess.

Avtalet har sett okej ut, alla dessa år. Vi hyr på ett rivningskontrakt. Betalar vi summan för vårt våningsplan så får vi hålla på med vårt. Det är antagligen fördelaktigt för fastighetsägaren också, annars skulle det ju stå tomt och läcka pengar. 

De har i alla fall inte ångrat sig och velat att byggnaden skulle förfalla för att motivera en rivning, som annars är en vanlig taktik från fastighetsföretag som köper upp platser som pekas ut av staden som stadsutvecklingsområden.

Så ser det ut för andra byggnader i den ruinromantik som omgärdar Lövholmen.

Bisarra frågor från WSP

För fem år sedan, när visionsplanerna för området publicerades, fanns vi inte heller med.

En enkät från WSP gick ut till oss på planet med bisarra frågor som vittnade om en definition på kultur som något man konsumerar, inte skapar. Frågorna gick i stil med: hur många besökare har du i din ateljé?

Inför 10-årsjubileumet 2019 gav vi på Plan4 ut en liten skrift där vi efter idogt grävande försökt rada upp alla de som suttit hos oss genom åren. Det blev över 200 namn.

Syftet med skriften var också att belysa att vi finns, snart att vi har funnits, och att vi varit en viktig del för staden och svenskt kulturliv i allmänhet. Detta, eftersom vi har blivit vana vid att artiklar dyker upp med jämna mellanrum som påminner oss om att vi sitter på nåder.

Tro inte att ni blir kvar så länge till, säger de, och basunerar ut att klockan tickar.

”I dag är det inte många som rör sig på Lövholmen. Det vill Joakim Larsson ändra på” stod det i en bildtext till en artikel i DN (2020-06-11) när dåvarande moderata stadsbyggnadsborgarrådet poserade utanför vår port.

Området var ”förfärligt”, det förekom en ”ljusskygg verksamhet” i en ”otrygg miljö”, menade han. Han hade annars kunnat fråga om portkoden och fått en rundvandring, som det dåvarande socialdemokratiska kulturborgarrådet Emilia Bjuggren gjorde.

Men Larsson valde den skickliga kommunikationsvägen att istället utmåla området som otryggt, för att på så vis medialt kunna motivera en rivning. Poserandes framför klotter och klistermärken.

Vi beskrivs som en kostnad

Nyligen, i lokaltidningen Mitti (9/7 2023) beskrivs vi som en kostnad, en börda, något som inte genererar stålar.

”Beckershuset blir bostadshus och töms därmed på de konstnärer och hantverkare som hyr in sig där nu. Att ha kvar dem vore för kostsamt för fastighetsägaren” sa Per Hansson vid stadsbyggnadskontoret till tidningen.

Vi är ett kontor. Vi har kaffemaskin, vi har skrivbord och datorer. Vi har en yta som man kan boka om man behöver större plats, för tavlor eller releasefester.

De som sitter här håller inte på med ”ljusskygg verksamhet”, tvärtom är vi manusförfattare, fotografer, journalister, illustratörer, dramatiker, forskare, redaktörer, låtskrivare, serietecknare, smyckesformgivare, modedesigners, grafiker, skulptörer, arkitekter, författare, filmare, klippare, konstnärer, scenografer, för att nämna några, och förser kultursverige med nya Netflix-serier, Eurovision-vinnare, sommarprat, julkalendrar, stora biosuccéer, mindre biosuccéer, pjäser, K-specialare, poesi, fackböcker, journalistiska granskningar, barnböcker, småskaliga trycksaker, filmrecensioner och konstverk, bland annat, och har gjort så under fjorton års tid.

Och då är vi bara en av tre föreningar som verkar i huset. Någon hänsyn till den Kulturlivsanalys från Nyréns arkitektkontor, som kom 2021 på initiativ från staden, verkar inte ha tagits mer än i kulturhistorisk hänsyn.

Där beskrivs det att Färgkontoret ”sticker ut som en konstnärlig nod i södra Stockholms kulturkluster. Beckershuset är en mycket eftertraktad arbetsplats på grund av den låga hyran, blandningen av professioner, möjligheten till samarbeten, det centrala läget och den kreativa miljön på Lövholmen” och att det finns en stor ”potential för kultur […] i de kulturhistoriskt värdefulla byggnader som bevaras”. 

Planerna har reviderats

Planerna för området från 2018 har nu reviderats, efter att kritik riktats mot att den industrihistoriska kulturmiljön inte integrerades i de ursprungliga visionerna.

Från att tidigare framstå som ett generiskt Årstadal-område kommer nu – enligt Per Hansson – Lövholmen bli en blandstad med utgångspunkt i kulturhistorien.

Kul, men kultur är inte bara konsumtion. Det är inte bara en vacker gammal tegelbyggnad eller historia.

Och vi är inte en kostnad.

  • Fredrik Thorén
    Frilansjournalist och sekreterare i Ateljéföreningen Plan 4