Socialdemokraterna vill sänka skatten! Moderaterna vill det inte! Eller jo, det vill de visst!

Det går, som det brukar heta, fort i hockey.

Vad som hänt senast i höstbudgetdramat är följande:

I slutet av augusti gick Socialdemokraterna ut med ett förslag om att sänka skatten för, som det också brukar heta, ”vanligt folk”.

Över 4 miljoner löntagare och knappt 2 miljoner pensionärer ska få pengar över i plånboken. Samtidigt sa Socialdemokraterna också nej till den så kallade höjda brytpunkten för statlig skatt.

Brytpunkten är av tradition indexerad och ska räknas upp i takt med inflationen.

Just i år skulle det innebära att Sveriges rikaste tiondel får kraftigt sänkta skatter, till skillnad från inkomsttagare som tjänar mindre än 57 000 kronor i månaden.

Inte så smakfullt i tuffa ekonomiska tider.

Högerns naturlag

Från högerns sykofanter på sociala medier och på ledarsidor försvarades kommande skattesänkning med att det ju handlar om just en indexering, det vill säga någon typ av naturlag.

Skattesänkningen för de rikaste var oundviklig, sades det. Den finansierar sig själv eftersom rika människor jobbar mer om de blir ännu rikare, skreks det också.

Det hela faller på sin egen orimlighet och skattepolitiken är i slutändan just politik som styrs av politiska beslut, och det visade sig även Ulf Kristerssons regering tycka.

På söndagen aviserade därför Elisabeth Svantesson att brytpunkten inte räknas upp i år.

Nu gråts det från högerdebattörer. Trots allt man sålt ut till Sverigedemokraterna får man alltså inte ens en regering som sänker skatten för landets rikaste löntagare.

Inte heller så smakfullt.

Lär gå till bensinpriser

Moderaterna har alltså kommit fram till att staten faktiskt behöver hålla i sina resurser, men den som oroade sig för noll skattesänkarpolitik kan vara lugna.

Alldeles nyss under måndagsmorgonen kom regeringens besked om ett nytt jobbskatteavdrag.

Förslaget ska kosta 11 miljarder per år, mot Socialdemokraternas 10. För båda kommer exaktare detaljer presenteras när budget respektive skuggbudget läggs fram.

Hur riksdagens budgetdebatt i slutändan blir återstår att se.

Klart är att Socialdemokraterna står inför ett pedagogiskt problem.

Att skatteverktyget ska användas för att göra medborgarnas plånböcker större är inte klassisk socialdemokratisk politik, tvärtom är det i regel högerns verktyg för att minska de gemensamma resurserna till välfärden.

Detta driver inflationen

Arbetarrörelsens svar har i stället legat i själva lönerna. Under årets avtalsrörelse tog fackförbunden stort ansvar för inflationen och accepterade reallönesänkningar.

Den ekonomiska debatten drev hårt på att lönerna annars kunde driva på inflationen. Samtidigt har nu även självaste Internationella valutafonden, IMF, pekat ut företagens vinstnivåer som en av de främsta faktorerna bakom inflationen.

Socialdemokraterna säger sig vara öppna för att titta på en finansiering av den bredare skattesänkningen som inkluderar att till exempel bankerna, som drar nytta av krisen, ”bidrar”.

Något konkret förslag ligger dock inte på bordet än.

Risken S tar är att årets budgetdebatt blir en debatt om skatter, snarare än om välfärden i vilken till och med tak på våra riksinstitutioner bokstavligen rasar in.

Frågan är om man vinner en sådan debatt mot en finansminister som föreslår i princip samma skattepolitik.