Är 88 miljarder kronor något att bry sig om?

Det är vad de fyra svenska storbankerna har plockat ut i genomsnittlig vinst under de senaste fem åren.
Som en jämförelse kostade statens utgifter för ekonomisk trygghet vid ålderdom ”bara” 46 miljarder kronor.

De fyra storbankernas vinster beräknas i år dessutom bli hela 127 miljarder kronor, vilket är mer än vad Sverige som nation lägger på all hälsovård, sjukvård och social omsorg under ett år (118 miljarder kronor).

Och det här är just så extremt som det verkar. Bankernas vinster kan konkurrera med några av de största posterna i statens budget.

Bankers övervinster har exploderat

Under de senaste åren har bankernas övervinster exploderat i hela EU, och flera nationer inför nu en tidsbegränsad specialskatt för dessa övervinster.

Men icke Sverige.

Häromdagen föreslog dock Vänsterpartiet något liknande.

Efter kontinentalt mönster bör den nya skatten endast gälla extrema övervinster, föreslår man, alltså den vinst som ligger över genomsnittet för de fem senaste åren. (i år för vinster över 88 miljarder kronor), och även i Sverige bör den nya skatten i första hand vara tidsbegränsad, anser Vänstern.

Och det här förslaget är naturligtvis både genomtänkt och ansvarsfullt.

Inte överraskande tystnad från höger

Att den svenska högerregeringen svarar med tystnad är inte överraskande, trots att bankvinster nu diskuteras av varje borgerlig regim i Europa. Men det visar återigen att svensk höger blivit den extrema kusinen som är ordentligt udda inom europeisk borgerlighet.

Och här kan vi se ett mönster.

När den borgerliga majoriteten i EU förra vintern pekade på energibolagens höga vinster och beslutade att alla medlemsländer skulle ta ut någon form av elstöd skred alla till verket.

Men inte Ulf Kristerssons Sverige.

Först långt efter övriga länder fick vi ett fullständigt misslyckat och marginellt elstöd som energi- och näringsminister Ebba Busch lyckades kollra bort till oigenkännlighet.

Och när nu bankernas extrema övervinster hamnat i blickfånget inför flera borgerliga regeringar i Europa en akut bankskatt.

Ulf Kristerssons Sverige svarar med total tystnad.

Borgerlig opposition mot Europas borgerlighet

Samma borgerliga opposition mot övriga Europas borgerlighet har vi sett i en rad andra frågor, till exempel vid förändringen av EU:s utstationeringsdirektiv, det direktiv som reglerar löner och villkor för dem som bor i ett EU-land och som jobbar i ett annat EU-land.

När EU:s borgerlighet och Socialdemokrater gick samman bildades en ny stark majoritet för att komma till rätta med det gamla direktivets lönedumpning och osunda konkurrens.

Men svensk borgerlighet låste in sig i sitt obstinata nej, tvärs emot borgerligheten i andra EU-länder.
Ser vi ännu längre tillbaka lades ett intressant europeiskt förslag om en ny reglering av bankerna efter bankkrisen 2008 – 2009.

Förslaget var att tvinga alla banker att dela sig i två divisioner. En del som sysslar med in- och utlåning, en annan som sysslar med riskfyllda finansiella instrument. Delningen skulle förhindra att vanliga sparare skulle dras med om bankernas riskfyllda verksamhet kapsejsade.

Många borgerliga regimer ute i Europa hyllade förslaget.

Men inte den svenska högern.

Det parti som först lyfte frågan i Sverige blev, även då, Vänsterpartiet, vilket fick den svenska högern att i vanlig ordning benämna förslaget som ”kommunistiskt”.

Men förslaget kom från Bank of England, knappast en bank som tidigare fått epitetet ”kommunistbank”.
Det vilar något totalitärt extremistiskt över den svenska borgerligheten.

Nedmontering av livsvillkor

Medan många av EU:s övriga borgerliga partier lägger förslag som de ändå anser gynnar befolkningen på ett eller annat sätt är den svenska borgerligheten tvärtom fullt upptagen med en total nedmontering av hela befolkningens livsvillkor.

Och visst är det som LO-ekonomen Torbjörn Hållö på söndagen skrev på X, tidigare Twitter, angående Vänsterpartiets importerade förslag om bankskatt:

”Skatter på bankernas övervinster har införts av både blåa & röda regeringar i Europa. Men lär inte hända i svenska ankdammen där europeisk högerpolitik beskrivs som extrem vänsterpolitik”.

”Bara i Sverige” skulle man kunna tillägga.

Den svenska borgerligheten klassar förslag från övriga kristdemokratiska, liberala och konservativa systerpartier ute i Europa som ”kommunism” samtidigt som bankernas, energibolagens och de utländska riskkapitalbolagens ägare gynnas.