Ulricehamn i sorg efter 14-årige Muhammads död: ”Det skulle aldrig ha hänt”

Några killar stannar till på en grusväg och kramar om varandra. De är i åldern då man bara drar i väg på längden över sommarlovet. En av dem har på sig sin svarta adidastshirt. En annan sin svarta hoodie.

Snart är de framme vid Vist kapell i Ulricehamn för att ta ett alltför tidigt farväl. Regnet börjar ösa ner. Män drar sig undan under ett tak för att be på jackor de brett ut på asfalten.

På pastoratets anslagstavla står ”Det är en svår situation när någon som står en nära går bort”. En underdrift bara en vecka in i sorgens kaos. 

Kallades Hamodi

Den 14-åriga pojken som dog i en arbetsplatsolycka den 7 augusti i Marbäck söder om Ulricehamn hette Muhammad Al Yaqob. Men han kallades Hamodi.

Det är det namnet hans mamma ropar när hans pappa och de andra männen bär bort träkistan på sina armar.

Runt henne finns hela tiden kvinnor som tröstar, omfamnar och torkar tårar.

Muhammad var blyg, glad och omtänksam. Det berättar de som kände honom. Han brukade hjälpa sin mamma att handla. Han brukade spela musik på kvällarna och cykla med sina kompisar den korta biten in till Ulricehamn. Nu hade han fixat sitt första sommarjobb och var så glad över det. Han hade köpt ett Playstation 5. 

– Han ville gärna bli polis. Det var hans dröm. Han tyckte poliserna såg stiliga ut. Han var en väldigt skötsam kille och väldigt omtyckt bland kompisarna i skolan, bland lärarna och bland andra i samhället, säger Ziad Makrous, integrationsassistent i kyrkan som stöttar familjen nu. 

”Älskade familjen”

Många har kommit till tisdagens begravning. Muhammads lärare, klasskompisar, vänner. Men också arbetsgivaren. Muhammad hade jobbat på ett jordbruk i Marbäck nästan hela sommaren. 

– Han älskade familjen som han jobbade hos, de älskade honom också, säger Ziad Makrous.

Muhammads föräldrar, mamma Raedah och pappa Motaz, har fått stöttning av det omgivande samhället. Kvinnor har turats om att vara hemma hos familjen för att laga mat och ta hand om syskonen. 

”Det är hårt”

Muhammad skulle börja nian på Stenbocksskolan i Ulricehamn. Där har det hållits minnesstund och kuratorer har funnits på plats. Kyrkor har slagit upp portarna för sörjande. Moskén i Ulricehamn har hållit öppet varje dag.

Ahmed Al-Tanib, 20, har känt Muhammad sedan han var liten. Deras familjer har umgåtts. Han berättar att det märks i hela stan att något hemskt har hänt. Att alla vet om det och tänker på det, även i Borås där han jobbar på Volvo.

– Det är hårt. Jag kan inte tänka mig vad föräldrarna känner nu, säger han. 

Frågor ställs

Det är en tisdag fylld av sorg, inte ilska. 

Samtidigt ställs så klart frågor i ett samhälle med färre än 500 invånare. Och i Ulricehamn. 

Fick Muhammad, bara 14 år gammal, köra en maskin som var farlig? Och hur kunde det i så fall ske? 

Varför sa inte arbetsgivaren nej? 

Varför tog det så lång tid innan han hittades? 

I sociala medier undrar debattörer och andra hur ett barn kunde dö på sitt sommarjobb. 

Utredning pågår

Många uppgifter cirkulerar. Det här är vad vi vet. 

Att Muhammad hittades sent på måndagskvällen, vid halv tio-tiden, den 7 augusti i Marbäck. 

Arbetsgivarens anmälan till Arbetsmiljöverket ger en kortfattad beskrivning: ”Den anställde klippte gräskanter med en Avant. Då han inte kommit hem till sina föräldrar under kvällen ringde de till arbetsgivaren och frågade om han jobbade fortfarande. De såg då att Avanten inte kommit tillbaka och gav sig ut och letade efter honom. De fann honom livlös liggande under Avanten som vält. Arbetsgivaren larmade 112 som kom och senare förklarade den anställde avliden.”

Enligt händelserapporten från när polisen tog fordonet i beslag handlar det om ett ”mindre arbetsfordon/traktor”.

Just nu håller polis och åklagare på att reda ut under vilka omständigheter olyckan skett. Vilka regler som gäller. Även Arbetsmiljöverket utreder olyckan. Ännu finns ingen misstänkt, enligt åklagare Magnus Clase på riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål.

I det här läget pågår alltså en brottsutredning. Uppgifter ska redas ut och förhör hållas. Bara drygt en vecka har passerat i tid och många är fortfarande i chock.

”Vi kan inte säga något i dagsläget. Du får gärna återkomma längre fram”, svarar arbetsgivarens advokat via sms när Arbetet vill ställa frågor. 

Pappan vill inte heller svara på frågor om olyckan förrän utredningen är klar. 

Sörjer och stöttar

Unga tjejer med svarta sjalar lägger ner rosor på den nygrävda jorden. Muhammad har fått sin plats på det muslimska begravningsområdet. En anställd från svenska kyrkan läser Gud som haver barnen kär.

Sedan åker männen vidare till moskén. 

Nere i en föreningslokal i ett hyreshus i Ulricehamn bjuder modersmålsläraren Lama Abojidah på ris, kyckling och ayran, en yoghurtdryck. Här samlas kvinnorna för att sörja och visa sitt stöd för Muhammads familj. Lama Abojidah och hennes familj bodde tidigare grannar med Muhammads familj i Irak.

Ett litet barn som ser ut att nyligen ha lärt sig gå stapplar över det gröna plastgolvet. Vänner klappar och tröstar Muhammads mamma.

– Han var en väldigt, väldigt fin kille. Snäll. Jag blev väldigt chockad. Alla kompisar har varit hos familjen, stöttat, lagat mat och tagit hand om de andra barnen, säger Lama Abojidah.

Hennes dotter Maria Al-Tanib säger att Muhammad var en väldigt glad kille och att hon träffade honom vid Ica dagen före olyckan.

– Han bara log och jag hälsade på hans mamma. Det är väldigt tragiskt och det hände så fort och inget vet hur och varför, säger hon.

Minnesplats på torget 

Integrationsassistenten Ziad Makrous fru Nina Makrous är också här. Hon jobbar som modersmålspedagog och studiehandledare och undervisade Muhammad från förskoleåldern upp till runt mellanstadiet på Marbäcksskolan där hon tidigare jobbade. 

– En glad, trevlig kille, omtyckt bland sina kompisar. Hjälpsam. Det finns inga ord. Man funderar och undrar varför? Det är mycket uppgifter som sprids. Men jag vill bara beklaga sorgen, tända ett ljus och be för att gud ska ge styrkan så att hans föräldrar klarar sig genom den här sorgen. 

På Järnvägstorget framför pizzeria Jamaica i Ulricehamn ligger mängder av blommor. Gravljus som det står Hamodi på, med hjärtan.

Ellie Johansson, 9, och Ronja Johansson, 5, böjer sig ner för att lägga varsin regnbågsfärgad blomma vid den tillfälliga minnesplatsen. Deras föräldrar Maja och Fredrik berättar att de bodde grannar med familjen fram tills för ett år sedan då de flyttade från Marbäck. 

– Det är tragiskt och det skulle aldrig ha hänt, säger Fredrik Johansson. 

– Man känner med dem för vi bodde dörr i dörr. Det är många som tänker på dem, de har en jättevänkrets i sin muslimska förening, säger Maja Johansson.

Flera killar kommer förbi och tar upp fotona på Muhammad. De var vänner och nu är det dags att samla ihop de inramade bilderna. Vid platsen ligger också burkar med energidryck. 

– Han gillade det, säger de innan de lämnar platsen tillsammans.